Citat:
Ursprungligen postat av
honn
Ja absolut. Jag skulle gärna vilja förstå hur en sådan person är funtad. Ett enormt psykologiskt försvar? Eller avsaknad av empati och medkänsla? Varför berättade han aldrig om det han varit med om, ifall han var ett oskyldigt vittne? Men med informationen om att han även genomsökte Gerds handväska så är det betydligt mer han inte berättat om.
Vad man skulle vilja veta...
Åklagaren saknar ett tydligt och övertygande motiv.
Den åtalade framställs som tillbakadragen och svår att engagera i samtal. Samtidigt uppträder han påfallande kontrollerat i förhören och bestämmer själv vad utredarna får läsa och inte läsa. Promenaderna kan ha fungerat som ett sätt att reglera känslor och stress. Vid tiden för morden befann han sig dessutom i en besvärlig livssituation: inget arbete, avbrutna studier, svag social förankring och, om hans egen ton i förhören är representativ, en entusiasm inför livet på kanske 5 av 100.
På gården finns Tor, som inte heller tycks ha befunnit sig i något särskilt harmoniskt läge. Han var irriterad över bryggor och förändringar vid stranden, missnöjd med avverkningen och hade funderingar kring timmer och betalning. Det fanns återkommande frågor om mark, gränser och människor som ville köpa eller förändra delar av fastigheten. Samtidigt verkar Brattås ha varit något mycket viktigt för honom — hans egen plats och trygghet efter ett långt familje- och arbetsliv.
Så kommer en främmande, friluftsintresserad man in på eller nära gården. Tor kan ha konfronterat honom och krävt en förklaring. Om den åtalade reagerade på samma sätt som han senare gör i förhören — tyst, knapphändigt och svår att nå — kan Tor ha uppfattat det som trots eller som att mannen hade något att dölja. Den åtalade kan i sin tur ha upplevt Tors irritation som hotfull eller förödmjukande. Jag föreställer mig nästan en person som står där stel och uttryckslös, ungefär som en soldat på högvakt, när situationen egentligen kräver förklaring och avväpning.
Om Tor dessutom hade en yxa till hands från vedarbetet är det tänkbart att han markerade med den för att få den till synes oberörda inkräktaren att reagera. Kanske fälldes också någon förödmjukande kommentar som egentligen bar med sig Tors samlade irritation över människor som lade sig i hans mark och hans angelägenheter.
Mer än så behöver egentligen inte krävas i en affektmodell. En banal konfrontation mellan två människor som totalt misstolkar varandra.
Främmande ansiktslösa män som precis dödat två personer med yxa och ber honom om handräckning varefter de skiljs åt bekymmersfritt är ju också fantasifullt.