Håller med Torbjörn Nilssons ledare. Ebba Busch gör hittills en utmärkt kampanj. Och någonstans är det skönt att alla partier går till val på egen politik. Inget parti är låst i vallöften, utan istället är alla införstådda att allt ska förhandlas vid regeringsbildningen, och hur mycket röster man kammar med sig, ger tyngd i förslagen.
För KD:s del gäller ökad utlands bistånd, och kanske en mjuknande linje i invandringsfrågan. Ebba tourar och talar främst med sina gräsrötter, och stärker sin egen position inför förhandlingar, oavsett om det sker med Kristersson eller Magda.
https://www.svd.se/a/zOVVqr/ebba-busch-och-kd-i-valrorelsen
För KD:s del gäller ökad utlands bistånd, och kanske en mjuknande linje i invandringsfrågan. Ebba tourar och talar främst med sina gräsrötter, och stärker sin egen position inför förhandlingar, oavsett om det sker med Kristersson eller Magda.
Citat:
Vårgårda är nog en bra temperaturmätare på hur strategin fungerar; ett prov rentav. Sedan 1968 har dåvarande Missionsförbundet – nuvarande Equmeniakyrkan – hållit utfrågningar med alla partiledare i valrörelserna. Först i ambulerande bönetält, sedan på Öland, från 2010 i Vårgårda på kanten av västgötaslätten. Publiken – 1 900 personer denna kväll – domineras av det frikyrkofolk som splittrats av Tidö. Av SD-samverkan och av regeringens politiska prioriteringarna. Två pastorer leder samtalet, ett samtal som då och då avbryts av from sång och bön. De frågar Busch om hon verkligen vill ha en stramare migrationspolitik, om hon verkligen är beredd att långsiktigt stötta folkhögskolor och civilsamhälle, om hon verkligen på allvar bryr sig om klimatlarmen.
De slår från vänster.
Hon får absolut applåder när hon talar om könsstympningar och hederskultur:
– Vissa värderingar är inte valbara i Sverige.
Men starkast blir gensvaret när utfrågarna undrar var hennes smärtgräns om biståndet egentligen ligger. En pytteliten del av BNP? Hon håller ett brandtal då, om hur hon kämpat emot på Tidö slott, om hur hon kommer att kämpa vidare.
– Det finns en anledning att de första biståndsarbetarna i Sverige kom från EFS!
Enorma applåder.
EFS, det är Evangeliska fosterlandsstiftelsen, den lågkyrkliga väckelsen.
Allt detta kan ju låta väldigt internt. Hur många väckelseväljare finns det att hämta 2026?
Men satsningen är väl just den, att marginalväljare – de som behöver lockas över gränsen – i detta val önskar ungefär det som de där gamla väckelseväljare önskade. Själ och hjärta. Medkänsla. Att det är förstås bra att det dödliga våldet har minskat med Tidö, men hur tänker ni om alla dem i samhället som har det så svårt?
Så resonerar Ebba Busch och därför åker hon runt och låter som en gammal KDS-tant.
Jag står i sporthallen i Vårgårda – en kör har sjungit ”Blott i det öppna” – och tänker att scenen är ny.
– Säg något snällt om Amanda Lind, ber utfrågarna.
– När jag lyssnar på henne kan jag känna att åh, så där skulle jag också vilja låta, svarar Busch.
Tidö är inte i synk längre, tänker jag.
Det är inte det att Busch håller liv i lösa spekulationer om samarbete med socialdemokrater. Det är vad som inte finns. Det finns ingen gemensam plan. Tidö har ingen gemensam idé om vad nästa mandatperiod ska innebära. På pappret – ministerposter och röda linjer och så vidare – är koalitionen mer sammansvetsad än någonsin, men därunder finns väl ingen riktig plan.
Busch kör sin alldeles egna valstrategi, eftersom hon tror att den kan få hennes parti att öka mest, och eftersom hon tror att den kan ge henne bättre position i vilka sakpolitiska förhandlingar som än kommer på andra sidan valdagen.
Men hon gör det nog också för att hon faktiskt tror att en högerregering måste kunna erbjuda något mer än hårdare tag och ministerposter åt SD. Det är scenförändringen.
De slår från vänster.
Hon får absolut applåder när hon talar om könsstympningar och hederskultur:
– Vissa värderingar är inte valbara i Sverige.
Men starkast blir gensvaret när utfrågarna undrar var hennes smärtgräns om biståndet egentligen ligger. En pytteliten del av BNP? Hon håller ett brandtal då, om hur hon kämpat emot på Tidö slott, om hur hon kommer att kämpa vidare.
– Det finns en anledning att de första biståndsarbetarna i Sverige kom från EFS!
Enorma applåder.
EFS, det är Evangeliska fosterlandsstiftelsen, den lågkyrkliga väckelsen.
Allt detta kan ju låta väldigt internt. Hur många väckelseväljare finns det att hämta 2026?
Men satsningen är väl just den, att marginalväljare – de som behöver lockas över gränsen – i detta val önskar ungefär det som de där gamla väckelseväljare önskade. Själ och hjärta. Medkänsla. Att det är förstås bra att det dödliga våldet har minskat med Tidö, men hur tänker ni om alla dem i samhället som har det så svårt?
Så resonerar Ebba Busch och därför åker hon runt och låter som en gammal KDS-tant.
Jag står i sporthallen i Vårgårda – en kör har sjungit ”Blott i det öppna” – och tänker att scenen är ny.
– Säg något snällt om Amanda Lind, ber utfrågarna.
– När jag lyssnar på henne kan jag känna att åh, så där skulle jag också vilja låta, svarar Busch.
Tidö är inte i synk längre, tänker jag.
Det är inte det att Busch håller liv i lösa spekulationer om samarbete med socialdemokrater. Det är vad som inte finns. Det finns ingen gemensam plan. Tidö har ingen gemensam idé om vad nästa mandatperiod ska innebära. På pappret – ministerposter och röda linjer och så vidare – är koalitionen mer sammansvetsad än någonsin, men därunder finns väl ingen riktig plan.
Busch kör sin alldeles egna valstrategi, eftersom hon tror att den kan få hennes parti att öka mest, och eftersom hon tror att den kan ge henne bättre position i vilka sakpolitiska förhandlingar som än kommer på andra sidan valdagen.
Men hon gör det nog också för att hon faktiskt tror att en högerregering måste kunna erbjuda något mer än hårdare tag och ministerposter åt SD. Det är scenförändringen.
https://www.svd.se/a/zOVVqr/ebba-busch-och-kd-i-valrorelsen