Citat:
Ursprungligen postat av
RandomNPC
Ni gör samma misstag från två håll: Roerlig vill ha ett icke‑instrumentellt ansvar men kan inte visa hur ett konfigurerat system skulle kunna bära det. Malmoepag vill rädda ansvar genom att späda ut begreppet tills det bara betyder “praktisk nytta”. Ingen av er löser kärnfrågan.
Ett system som inte är självgrundande kan inte förtjäna något bortom instrumentell funktion. Det spelar ingen roll om man kallar det “grader”, “autonomous agent” eller “handlingsutrymme”. Utan ett fenomenellt subjekt finns bara beteende, och beteende kan inte bära ansvar i den mening Roerlig efterfrågar – och som Malmoepag försöker låtsas att Dennett har räddat.
Fri vilja finns, men inte i den kompatibilistiska version som reducerar ansvar till nytta, och inte i den naturalistiska version som kräver ett ansvar som ingen kan motivera. Så länge ingen av er kan visa hur ett icke‑instrumentellt ansvar skulle kunna uppstå ur ett system som inte är causa sui, faller båda era positioner.
Den här kritiken är mer korrekt än Roerligs låsning vid sin definition.
För när jag eller Dennett säger att determinismens definition av fri vilja är onödigt hård, ja faktiskt gör fri vilja omöjlig för alla tänkbara varelser så kan man säga att vi ”späder ut” den.
Jag anser inte fri vilja var ett digitalt fenomen som man har till 100% eller till 0%, följaktligen gäller samma sak för ansvar. Empiriskt är det extremt enkelt att förstå, barn anses ha mindre ansvar än vuxna tex.
Sedan köper jag inte att detta innebär att ansvar och fri vilja blir instrumentala, de är inte enbart verktyg utan det är en objektiv egenskap. systemet styrs av rationella val och skäl, inte bara av mekaniska reflexer. Fri vilja är därför en reell, mätbar psykologisk kompetens.
Det är en emergent egenskap, likt logiskt tänkande.