Ekonomisk frihet har (orimligt?) hög prio för mig

UAE är ett jävligt bra land att vara rik i, fast det är muslimskt. Just saying. Du lär kunna köpa väldigt snygga horor där som gör i princip vad som helst. Och så typ ingen skatt.

Kan också vara så att dom var precis som dom alltid varit. Dvs dom stannade av i utveckling när dom var 20.
Jag har träffat på många sådana personer.

Vet inte men typ hus, bil, fler uteluncher och massor sådant. Är en sucker för bekvämlighet.

Men idag åker jag kollektivt, bor litet, och staplar matlådor. Inget jag tänker göra längre när det finns utrymme.

Det beror på vad som orsakar att det tar emot.

För en del personer är det en inneboende ovilja att spendera. Och en vilja till kostnadsminimering.
För dessa förändras inget om dom har stora tillgångar. Det tar emot lika mycket ändå.

Det en del kan tvinga sig till där är att spendera på ett bra boende. Det är en gång dom måste bita ihop. Sedan är det gjort.

Hur mycket behöver man för att kunna leva på ränta eller i alla fall göra nånting vettigt av det?

Jag håller verkligen med om boendet som den enda lyxen för många svenskar.

Det stämmer ju med luthersk protestantism - arbetet är viktigare än pengarna. Inom kalvinistisk protestantism däremot är pengarna en del av människovärdet. I vårt konsumtionssamhälle, med all marknadsföring, så närmar vi oss den amerikanska varianten. "Vi bor i kapitalismen" som en samtidsfilosof sagt.

Hur mycket behöver man för att kunna leva på ränta eller i alla fall göra nånting vettigt av det?

Visst, är känslan av att högt antal kronor något som gör dig glad/lycklig/fri så kör på det.
Men helt ärligt - känner du dig fri och lycklig idag för att du har antal kronor på kontot?
Känner du att det är det som känns som meningen med livet?

Allt är oklart.

Jag vet bara att mer pengar = mer frihet = bra Det finns ingen Excel och inga siffermål. Bara en stigande känsla av frihet. Men det är klart, det utgår lite ifrån 4%-regeln och jag lägger allt kapital i indexfonder just nu.

Ang hus så ja, det skulle jag ändå lånefinansiera i första hand. Tar hellre risk med kapitalet på annat sätt. Men jag vill ju inte bli arbetslös per se. Bara ekonomiskt fri som sagt

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera