Ekonomisk frihet har (orimligt?) hög prio för mig

Hur mycket behöver man för att kunna leva på ränta eller i alla fall göra nånting vettigt av det?



Utelunch är rena lyxen och verkligen något som jag ser som ”utöver det vanliga”.
Vad för summa satsar du på?
Ska du undvika lån på hus eller ska du spara för att ha råd att ta lån till ett hus du vill ha?
Blir kanske lite bakvänt om du ska ta lån till hus och sen står utan jobb..

Det är väl ration mellan ekonomisk frihet och att faktiskt unna sig saker ibland som jag tycker att många går bort sig på.

Jag menar inte att du gör något fel, inte alls. Men vad vill du ha ut av livet? Är det spara pengar på hög som är det viktiga, eller har du en plan för vad som händer sen?

För att lägga alla pengar på hög, och sen dö (av ålderdom eller nån hjärtattack eller nåt) låter för mig som att hela livet egentligen har varit meningslöst. Man vill ju uppleva saker, skapa minnen, vårda relationer, hänga med vänner. Det är iallafall vad det går ut på för mig.

Om du lever med känslan "om jag bara står ut med det här, så snart eller kanske lite längre fram kommer jag kunna leva" så är risken stor att du bittert kommer ångra att du aldrig levde.

Utelunch är inget måste för mig, men det är ett enkelt sätt att få i sig hyfsat bra mat, samtidigt som det är trevligt att snacka skit med kollegorna.
Det är definitivt värt 3K/mån.

Pengar är ett medel, och om man har medlet som mål så har man, enligt min mening, siktat fel.
Man vet aldrig säkert om man vaknar imorgon, så lev idag.
Visst, har man möjlighet att lägga en del i ladorna så är det en bra idé, men inte på bekostnad av det liv man lever idag.

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera

Vi har haft samma mål men kanske av helt annorlunda anledningar, jag har alltid sett arbete som slöseri med tid sedan jag var barn, jag förstod redan när jag var några år gammal att jag inte skulle vara och inte är som "alla andra" som den stora massan som vill följa, började tjäna mina egna pengar redan när jag var 7-8 år gammal, har aldrig brytt mig om vad någon chef tyckt när jag har jobbat eftersom jag inte varit beroende av dem eller vad de tycker och det är en skön känsla

Om det nu är ditt livs prioritet att vara ekonomiskt oberoende och fri så undrar jag om det bästa du kan göra verkligen är att bara ha 1 inkomstkälla för det låter det som du har nu? Om du inte kan lägga undan rejäla summor från den varje månad så kommer det ta tid och du kommer börja bli grå innan du nått ditt mål, men hey om du njuter av att komma närmre och närmre målet för varje dag som går så kanske det inte gör något?

Jag tyckte det var rimligt att komma upp i en miljon usd och det nådde jag i mina sena 20s då slutade jag jobba och sedan dess är Sverige ett ställe jag besöker ett par veckor om året och det är obeskrivligt skönt att inte vara fast där, jag investerade många år av mitt liv på att bygga min ekonomi men när man väl har den så kan man sen chilla resten av livet och att inte behöva lägga tid på att ta sig till jobb, vara där hela jäkla dagen och sen ta sig hem ja det är guld värt för du hinner med så mycket på en enda dag, lika mycket som du kunnat gjort på en vecka som knegare

Lägger du 3000kr i månaden på utelunch? Hade aldrig fallit mig in.
Jag får fan ångest av att köpa utelunch bara vid enstaka tillfällen tom. Men har samtidigt om man tittar bakåt sparat orimliga mängder med tanke på vad jag gått ”miste om”.
Det finns dock en tråkig och relativt rimlig anledning till min märkliga pengasyn.

Försök att sätta ett konkret - och realistiskt - mål... "När jag har 1 miljon på mitt konto kopplar jag av ett tag". Du gör nog mer rätt än fel men valfrihet (pengar) garanterar inte lycka även om det underlättar.

Men om pengarna ger en känsla då?

Jag skulle känna mig fattig och ofri med typ bara 50 000 på kontot. Jag vet det för jag kände så när jag bara hade det. Jag skulle känna mig mindre ofri med 500 lax men inte tillräckligt fri.

För min hjärna spelar det ingen roll om de används eller inte, haha.