Ekonomisk frihet har (orimligt?) hög prio för mig

Vill bara tänka högt om en sak och se om flera kan känna igen sig eller åtminstone förstå min synpunkt.

Jag har ett komplicerat förhållande till arbetslivet där jag alltid ogillat det enkla faktumet att man ju är beroende av arbetsgivare/chefer och fan och hans moster som vanlig löneslav.

Ända sedan jag var barn/ung vuxen har jag tänkt "Hur blir jag helt fri eller oberoende av att arbeta?". Inte för att jag inte gillar att arbeta i sig, i någon mån. Med rätt kollegor, rätt chef och rätt uppgifter kan det vara riktigt roligt. Jag skulle inte säga att jag vantrivs där jag är idag t.e.x. Men jag är ju fortfarande beroende av det och det stör mig. Inte minst för att jag ju aldrig vet vilken arbetsplats jag kommer ha om 10-20 år. Eller hur arbetsmarknaden i stort kommer se ut.

Så jag sparar/investerar som en idiot för att bli något sånär ekomiskt fri till slut och kunna arbeta mer och mer för att jag verkligen vill. Det är ironiskt nog en motivation för mig att arbeta mer och tjäna mer just nu, för då blir jag ju friare fortare Så jag tycker det är lite koko-bäng hur jag resonerar... Jag skjuter upp massor konsumtion och nöjen för att jag tycker det är så viktigt. Jag känner att först när jag nått möjligheten att inte lönearbeta kan jag börja konsumera och leva på riktigt.

Bara för att klargöra så vill jag inte bli "FIRE" per se. Jag vill ha möjligheten att göra FIRE... men sen inte nödvändigtvis göra det

Vill egentligen inte ha tips eller råd, mer få det ur mig och höra input. Men för all del, känn er fria att lovorda eller kritisera

Fortsätt vara ekonomisk och jobba hårt.Frihetskänslan kommer.Tänk på att vara positiv till dina chefer.

Ja du beskriver ungefär hur jag har levt hela mitt vuxna liv. Har knappt lagt pengar på något ”kul onödigt” eller unnat mig massa saker.
Testade på att leva lite frikostigt under ett år ganska nyligen men inte fan blev det roligare

Vad ska du göra för kul sen då?
Livet pågår nu.

Försök att sätta ett konkret - och realistiskt - mål... "När jag har 1 miljon på mitt konto kopplar jag av ett tag". Du gör nog mer rätt än fel men valfrihet (pengar) garanterar inte lycka även om det underlättar.

Vet inte men typ hus, bil, fler uteluncher och massor sådant. Är en sucker för bekvämlighet.

Men idag åker jag kollektivt, bor litet, och staplar matlådor. Inget jag tänker göra längre när det finns utrymme.

Vet du vad du vill göra när du nått din målsiffra?

La precis till det i TS men det är väl det jag erkänner är min märkliga psykos.

Jag vet att jag inte vill "göra" något då per se. Jag vill inte säga "I QUIT", skälla ut någon chef och lämna på dagen Jag vill inte sätta mig och pimpla paraplydrinkar i Spanien eller starta något projekt jag drömt om.

Jag vill bara... Leva och jobba vidare som vanligt fast med kapital jag redan hade kunnat pensionera mig på i bakfickan. Få känslan av att jobba ideellt typ. Och väldigt aktivt säga nej och gå arbetslös utan ångest om någon arbetsplats inte skulle lira. Jag skulle inte ta skit över huvud taget.

Hur mycket behöver man för att kunna leva på ränta eller i alla fall göra nånting vettigt av det?


Utelunch är rena lyxen och verkligen något som jag ser som ”utöver det vanliga”.
Vad för summa satsar du på?
Ska du undvika lån på hus eller ska du spara för att ha råd att ta lån till ett hus du vill ha?
Blir kanske lite bakvänt om du ska ta lån till hus och sen står utan jobb..

Ja det låter ju drömmigt att få bidra med något man brinner för och att samtidigt slippa pressen/stressen på att jaga pengar för att hålla den standarden man vill på hemmaplan.

Gillar dina Great Gatsby ambitioner. Kör hårt!

Allt är oklart.

Jag vet bara att mer pengar = mer frihet = bra Det finns ingen Excel och inga siffermål. Bara en stigande känsla av frihet. Men det är klart, det utgår lite ifrån 4%-regeln och jag lägger allt kapital i indexfonder just nu.

Ang hus så ja, det skulle jag ändå lånefinansiera i första hand. Tar hellre risk med kapitalet på annat sätt. Men jag vill ju inte bli arbetslös per se. Bara ekonomiskt fri som sagt

Det är väl ration mellan ekonomisk frihet och att faktiskt unna sig saker ibland som jag tycker att många går bort sig på.

Jag menar inte att du gör något fel, inte alls. Men vad vill du ha ut av livet? Är det spara pengar på hög som är det viktiga, eller har du en plan för vad som händer sen?

För att lägga alla pengar på hög, och sen dö (av ålderdom eller nån hjärtattack eller nåt) låter för mig som att hela livet egentligen har varit meningslöst. Man vill ju uppleva saker, skapa minnen, vårda relationer, hänga med vänner. Det är iallafall vad det går ut på för mig.