Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Varför skulle en advokat ljuga. En advokat hörs inte om vad som hänt - det är den misstänkte som blir förhörd.
Det är den misstänkte som ska ge sin förklaring - inte advokaten.
Det vet vi ju inte ett dugg om faktiskt - eftersom det inte har återgetts något förlopp.
Nej, det kommer rätten inte göra.
Rätten kommer att titta på bevisningen och utifrån den försöka avgöra om åklagaren lyckas överbevisa den åtalade om att det handlar om mord och inte dråp.
I Sverige "vädjar" man inte i straffmätningen. Åklagaren ger sitt förslag och advokaten ger vad denne ser som rimligt - sen gör rätten en bedömning utifrån det.
Du har helt fel i ditt resonemang.
Dessutom varför tror du att det finns en motsättning mellan att vilja ha sitt straff så lågt som möjligt och samtidig känna och visa ånger.
Det åtalade tar inte ställning till brottsrubriceringen i åtalet -- det är åklagaren som sätter den.
Det är du som pratat om vad advokaten ska säga -- inte jag. Jag förklarar för dig att advokaten inte sätter brottsrubriceringen och inte heller är den om ljuger, erkänner eller gör någonting i den delen.
Ja självklart ska denne då säga det till klienten -- men varför skulle en advokat uppmana en klient att erkänna det värsta brottet i hopp om att få ner straffet. Det är ju helt orimligt.
Det som brukar ske är att den åtalade erkänner handlingen - dödandet - sedan vägs åklagarens yrkanden mot försvarets ..
Vi har ingen strafflindring för erkännande under förhör eller i rätten - så den delen kan du glömma.
Du lägger massor av ord och åsikter på mig som jag inte har förmedlat. Du får lära dig läsa och förstå vad som skrivs.
Jag har aldrig påstått att en advokat hörs. Men det finns saker en advokat måste tänka på när det kommer till sanning och lögn.
Och jo, vi vet lite om vad som hänt. Det skrivs om omfattande våld, samt både trubbigt våld och våld utfört med något vasst tillhygge. Det utesluter ett väldigt kort förlopp.
Och nej, man vädjar inte om något i en rättegång. Men erkännande och samarbete kan ses som förmildrande omständigheter och ge lite lägre straff. Att neka till något som är uppenbart är däremot inget som gynnar en åtalad.
Sedan skriver du så mycket knasigt att jag bara blir trött. T ex ”Åklagaren ger sitt förslag” samt det självklara att ”advokaten inte sätter brottsrubriceringen” (antar att du menar att advokaten inte är den som väcker åtal).
Kort och gott säger jag bara att om en advokat tror att ett erkännande kan medföra ett lägre straff än att neka till det man anklagas för, så ska advokaten lägga fram det för sin klient. Och utan tvekan kan ett erkännande leda till ett bättre utfall än ett nekande i vissa fall. Tror advokaten däremot att det finns en chans att inte bli fälld för mord, ja då ska ju inte strategin vara att erkänna.
Här finns lite intressant läsning om advokatens svåra roll. I ett av de kanske märkligaste fallen i svensk rättshistoria. Och där advokaten till synes gjorde det klienten önskade men där man kan ifrågasätta om klientens bästa togs tillvara.
https://www.advokatsamfundet.se/om-advokatsamfundet/anne-rambergs-blogg/2012/quick-rattsvasendet-och-forsvararen/
