Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Detta är ingen normal hantering av sopor, det håller jag med om.

Jag kan fö skönja flera personers signum. Det fanns flera personer på Eugeniavägen, som freestylade sig fram i livet, kombinerande slughet, praktiskt handlag, ad hoc-lösningar och impulsivitet. Det var så de levde. Nån av dessa strulministrar kan ha råkat hitta sandalerna och gömt dem i all hast.

Någon gång under våren skrev någon i tråden de exakta sidnummer i Kattmorfars dropbox-filer som innehåller obduktionsbilder (de jag vill undvika). Jag skrev upp sidnumren, men hittar inte mina noteringar. Jag har också sökt i tråden men hittar inte inlägget. Skulle någon kunna återuppge sidnumren? Jag känner att jag behöver gå igenom Kattmorfars material ordentligt, men vill hoppa över just de sidorna. Skelettdelar kan jag klara av att se, men inte kroppsdelarna från plastsäckarna. Tack på förhand!

För att göra det lättare att navigera i allt material jag själv publicerat kring fallet planerar jag att skapa en Dropbox-mapp med en tydlig struktur. Dvs. allt kommer finnas samlat i en huvudmapp med olika undermappar, med numrering och tydliga rubriker. Enligt informationen hos Dropbox kommer länkarna som jag publicerat i tråden fortfarande fungera efter denna åtgärd. Min förhoppning är att jag även ska kunna sortera in delar av Kattmorfars material i mapparna.

Jag har också undvikit de bilderna. De finns i box 30-34, om jag minns rätt. Andra boxen uppifrån. Bilderna ligger i första tredjedelen av boxen. Man ser bla BO:s armar, som jag upplever som särskilt obehagliga, av nån anledning. Det är något med hanteringen av skulderbalden, som säger något läskigt och väldigt specifikt men jag kan inte komma på vad det är.

Jag tror att det är kombinationen av extremt våld, kylig intelligens och praktisk kontroll som får det att krypa längs ryggraden. Jag tror inte att detta var första gången GM betedde sig gränsöverskridande.

Jag är inte särskilt känslig men även jag hoppar över färgbilder på styckade kroppar. Några gränser har man kvar, trots allt.

Angående bilderna på da Costas kvarlevor - de återfinns i Box A-G (grund) på sidorna 172 och 179, respektive sidorna 244 och 245. Det finns även bilder på de preparerade kroppsdelarna, dvs bara skelettdelarna, men jag antog att detta inte är lika otrevligt att beskåda, så de sidorna brydde jag mig inte om.
Apropå detta - finns dessa bilder att se i färg? Vore intressant att se hurudan missfärgningen ser ut, jag är inte pervers om nu någon trodde det.

Angående mannen som iakttogs den 16/6 el 17/6, går mina funderingar så här ... polisen tyckte antagligen att mannen var banal och ointressant, en utflippad kille bland 50 andra utflippade killar, som kom och gick under åren. Eugeniavägen var ett välkänt tillhåll för narkomaner, bosatdslösa och tjuvar, som vi vet.

Jag tror inte att utredarna fattade att han kunde vara viktig.

Den enklaste förklaringen till hans beteende, var nog missbruket. Killen var nog inne i en missbruksperiod och injicerande och inbrott, ingick väl i den dagliga rutinen.

Han kollade väl efter värdefulla grejer, bilar osv, och så satte han sig ner och "stärkte sig" en stund.

Vi kan förmoda att flera personer betedde sig likadant under sommaren.

Detta klientel (ständigt aktiva tjuvar och narkomaner på E-vägen) verkar inte ha ingått i den grupp som utredarna förhörde, vilket är extremt konstigt. I city förhördes drivor av narkomaner.

Utredarna trålade dessutom i flera förorter, tex Johanneshov. Och man hittade ett vittne (en läkare) ända borta i Södertälje! Men inte en enda av de unga knarkare som uppehöll sig på Eugeniavägen förhördes.

Alltihop är otroligt frustrerande, eftersom vi är tämligen säkra på vem mannen var. Att ta reda på vem den mörkhåriga mannen var, borde ha tagit en pisskvart. Att hitta och förhöra liknande personer, var inte svårare.

Utredningen är ett exempel på hur man inte ska göra. "Gräv där du står", lyder den gyllene regeln.

Det tror faktiskt jag att utredarna förstod, eftersom de i oktober 1984 förhörde personen som observerat mannen.

Vad som däremot är märkligt är att den ökande Eugeniavägenaktiviteten i oktober och november inte skulle ha resulterat i att man förhörde en enda av de anställda på Billiga Andersson, nu när man inte fick tag på Vinof. En annan fråga är vad som fick undersökningarna att rinna ut i sanden. Var det enbart tunnelseendet gällande Härm?

Jo, det fanns en liten uppföljning men vad hände sen? Oavsett vem mannen var, var han så lik en viss person (en man som hade jobbat på ett företag på Eugeniavägen) att den personen borde ha förhörts.

Mannen jag tänker på, betedde sig precis så och såg ut precis så. Han hade betett sig "konstigt" och vilat/suttit på huk på konstiga ställen i åratal. Bla på Eugeniavägen. En van narkoman, helt enkelt.

Med tanke på informationen som under de senaste åren dykt upp - att man förhörde Burger, att lastbilsägaren lokaliserades och hördes - har jag funderat över huruvida den aparta mannen faktiskt identifierades och att detta finns begravt någonstans i arkivet. Det skulle inte förvåna mig.

På samma sätt är det tänkbart att männen i Högalidsparken sparades upp och hördes, men att även detta gömdes undan i rullorna. Uppenbarligen la utredarna ner en hel del energi på spåret genom att låta Ulf S titta på så många foton.

Som jag ser det existerar två alternativ; antingen struntade polisen i att göra sitt jobb helt och hållet för att istället fokusera på Härm. Eller så utfördes adekvata utredningsåtgärder, men resultaten tystades ner och glömdes bort. Båda alternativen är skandalösa, men i det sistnämnda fallet är det fråga om ett mer flagrant och medvetet beteende.

Vad vi vet idag är att det fanns uppseendeväckande och intressanta spår, som man borde ha gått vidare med, men som har varit mer eller mindre okända i det extremt exponerade da Costa-fallet. Oavsett vad man tror om lastbilsägarens, Fahlströms eller andra suspekta figurers eventuella inblandning är det givetvis personer som borde ha undersökts grundligt, om inte för att kunna avfärda dem. Men trots de besvärande omständigheter som omgärdar dem har de gått helt under radarn.

Mannen du nämner borde självklart ha förhörts. Frågan är om någon omnämnde honom eller om han lyckades förbli anonym.

När det gäller den här mannen, är situationen onekligen intressant. Hans signament dyker upp på flera ställen i utredningen, vilket vi har diskuterat.

Vidare ser han ut som en person som var tajt med R och Vinof, som båda träffade da Costa.

R var fö för jävlig mot kvinnor, vilket polisen bör ha vetat. Att han klappade på fler kvinnor än Monika, fattar vem som helst.

Ju mer jag funderar, desto säkrare blir jag. R och den mörkhåriga mannen måste ha förhörts.

Jag kan inte släppa Fahlström alltså. Varför tyckte inte polisen att han var tillräckligt intressant som misstänkt gärningsman? Han hade träffat CdC, han hade en bostad i perfekt anslutning till fyndplatserna, han var alkoholiserad och pillermissbrukare som höll prostituerade med narkotika, han hade bil, han hade haft kontakt med ett flertal prostituerade kvinnor, han var inte vid sina sinnens fulla bruk under sommaren ’84, han hade en nedblodad och nedpissad fåtölj på vinden, han hade haft en konstig brand i sin lägenhet, han hade lyckats med att få brutna revben av någon mystisk anledning, han var bekant med Eugeniavägen, han bodde ett stenkast ifrån fyndplatsen där man hittade en bag med en kvinnas tillhörigheter som matchar den typ av saker CdC brukade bära runt på. Listan kan göras längre. Hur är det möjligt att polisen inte ansåg att man borde lägga mer krut på denna person?