Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Den här nya informationen gör det än mer förbluffande att BJS Elementtransport på Eugeniavägen 1 var den enda belagda adressen på Eugeniavägen som blev föremål för en husrannsakan.

Vinofs uttalande om att Gladhs bilar blivit genomsökta torde ha syftat på den lastbil där lövsäcken stod. Såvitt jag förstår utfördes ingen regelrätt undersökning av Gladhs lokaler.

Man kan fråga sig varför just BJS, som beskrivs som en rivningslokal, väckte intresse. Ingenstans i det tillgängliga materialet har jag sett denna lokal omnämnas och i och med att den låg på nummer 1 var det inte heller särskilt nära fyndplatsen.

En annan förbryllande sak är att det förekommer två olika datum på dokumentet om husrannsakningen på BJS. Dokumentet finns i Kattmorfars Dropbox, box Bilaga A-G (grund), s. 19. I rutan bredvid adressen är datumet 84-09-27 skrivet med skrivmaskin. Men längre ner på sidan, i en annan datumruta, står det skrivet för hand 841107, bredvid en signatur. Ytterligare en förbryllande detalj. Under oktober och november tycks polisen ökat fokuset på Eugeniavägen, men varför skulle man vänta över en månad med att signera ett dokument?

En tanke, kring polisens eventuella kännedom om personerna kopplade till Vinhofs gäng på E -vägen 25-
Var pappa A (tillika Vinhofs kontorschef) och hans söner R och B redan kända hos polisen då inga frågor förekommer i förhören med Vinhofs kring dessa personer, kan det möjligen haft att göra med deras familjesituation.

Det har tidigare framkommit att bröderna även hade en syster som blev fosterhemsplacerad. Det sker av en anledning. Biomamman verkar inte heller vara med i bilden över huvud taget, vilket också är ett frågetecken.

Det är uppenbart att det hänt något i familjen A som gjort att myndigheterna tagit beslut om att omhänderta flickan men inte pojkarna av någon anledning. Inte alls otänkbart att polisen kan varit inkopplade i samband med någon incident som föranlett omhändertagandet.

Det skulle i så fall förklara varför polisen inte ställer några vidare frågor om deras identiteter.

Pappa A förhördes (har jag för mig i alla fall), men kan det tänkas att polisen såg hans söner som yngre och helt enkelt hade överseende med dem? Kan de helt enkelt hoppat över de yngre generationerna på E-vägen 25? De visste redan vem de var typ?

Med andra ord hade kanske polisen redan lite förutfattade meningar om GM.

Om prostituerade kvinnor använde 2 adresser på E-vägen, sker en utspädningseffekt.

Nessecären, skorna och morgonrocken kan ha tillhört vem som helst. Jag noterar dock likheter mellan dessa föremål och Catrines ägodelar.

Pappa A/Valle förhördes inte, enligt arkivet.

Familjen A var en totalt trasig familj. Det var sociala problem de luxe. Familjen bör ha varit känd av polisen, ja. Att Valle (ansvarig för kontoret) inte förhördes, är absurt. Han hörde och såg allt.

Ja V var spindeln i nätet både på jobb och hemma. Kanske t.o.m. jobbplaceringen var ordnad med stöd från myndighetern nu om V skulle ha vårdnaden av pojkarna? Billig arbetskraft bör tilltalat Vinhof som kanske även gjorde V en tjänst om de kände varandra sen ”förr”?

Familjedynamiker i dysfunktionella familjer är ofta ”multistörda”. Kanske även ett dåligt samvete spela in i den gränslösa uppfostran. Vem vet?

Ok då har jag misstagit mig kring pappans ev förhör i da costa fallet.

Var kom det då ifrån när han sa att yngste sonen B typ spårat ordentligt och borde ha ”hjälp”?

Det konstiga är: när R och polaren M stal Vinofs, lastbil, klev polisen rakt in och konfronterade klientelet på adressen. Detta gjorde man inte i augusti 1984!

Man talade direkt med Vinof och Valle. Man noterade även vraket Masen, som var så påverkad att han inte var talbar.

Dvs: när da Costas kvarlevor hittades, visste man att detta var en svinstia, där da Costa förväntades känna flera personer, inte bara Vinof.

Valles kommentar om R, kommer från utredningen som gjordes i juni 1984.

Det kan tilläggas att Vinof anställde en man som var som klippt och skuren för da Costa.

Han var tom pojkvänsmaterial. Han delade så många egenskaper med da Costa, att han måste ha känt henne.

Jag utesluter inte att han och hon hade en fling.

Att han, Vinof och R inte omedelbart kontaktade polisen, är klart anmärkningsvärt.

Vi kan ta resten i ett PM.

Den här mannen är speciell.

Du har helt rätt i att det uppstår en utspädningseffekt när flera prostituerade rörde sig på samma platser – särskilt om Gladh bara nämner att de "oftast" besökte Billiga Andersson utan att precisera andra adresser. Men om vi utgår från att sexköp kunde ske var som helst på Eugeniavägen (inte bara hos specifika firmor), blir utspädningen ännu större. Sommarnätter med varmt väder öppnar ju för möjligheten att sexköpen skedde utomhus – bakom lagerbyggnader, mellan parkerade lastbilar eller i grönytor mellan fastigheterna.

En narkotikapåverkad kvinna skulle kunna ha glömt kvar sin necessär i panik om de behövde avvika snabbt. Alternativt kan den ha hamnat i en sexköpares bil och senare slängts ut genom bilrutan. Morgonrocken är dock svårare att förklara.

Visst finns det likheter med CdC:s ägodelar, men som du påpekar var det samtidigt föremål som bars av många kvinnor. Jag hoppas verkligen arkivet lyckas hitta det separata spaningsuppslag där de hittade föremålen redovisas, och om det finns någon kriminalteknisk analys av dem. Även om jag senast igår fick ytterligare ett avslagsbeslut med hänvisning till sekretess, så borde handlingar som redovisar upphittade föremål knappast omfattas av sekretessbestämmelser. Det verkar mer som att de börjat ge avslag där jag i förväg efterfrågar dokument kopplade till specifika personnamn. Jag fick ju bara för några veckor sedan ut förteckningen över beslagtagna föremål hos Dr. Fahlström där enbart hans personnummer var maskerat.

Beträffande uppgiften om Transportkompaniet på Eugeniavägen 49 så behöver jag förtydliga att det inte är något jag sett i det utredningsmaterial jag fått ta del av, utan en uppgift som kommer från en källa med anknytning till företaget. Jag har ingen möjlighet att verifiera uppgiften närmare, men den är värd att nämna eftersom den kan ge en bild av miljön på Eugeniavägen

Ja, detta är och förblir en av de mest förbryllande omständigheterna i hela utredningen. Du har i ett tidigare inlägg skrivit att utredarna "gick som katten kring het gröt" runt Billiga Andersson, en oerhört träffande liknelse. Men i ett annat inlägg belyser du samtidigt att detta var en helt annat tid, med minimala tekniska resurser.

Varför polisen inte agerade lika snabbt och resolut som vid lastbilsincidenten kan ha följande förklaringar:

• Fokus på en redan utpekad misstänkt – och bristande spaningsmetodik
  
  Lars Jonsson från Stockholmspolisen (som ledde spaningarna kring Vinof) och Allan Bäckström verkar båda i ett väldigt tidigt skede ha haft en förutbestämd bild av vem som var skyldig. Men Jonssons arbete skiljer sig markant från exempelvis Pim Martinsson från Solnapolisen. Jämför exempelvis med Martinssons utomordentliga spaningsuppslag om Buzetti och "Kudden" där Martinsson inte tvekade att gräva djupare i de berörda individernas bakgrund – medan Jonsson nöjde sig med ytliga observationer i sitt spaningsuppslag om Vinof.
  
  När en "storvuxen man" öppnade fönstret hos Billiga Andersson, började och slutade Jonssons intresse där. Hade istället Martinsson lett spaningarna hade han säkert tagit fullständiga personuppgifter, genomfört ett fördjupat förhör och granskat mannens bakgrund – särskilt med tanke på adressens koppling till da Costa. Jonssons brist på grundläggande spaningsmetodik i detta skede är svår att förklara bort, oavsett om det berodde på bristande kompetens, tidspress eller medveten fokusering på annan misstänkt.
  
  
• Bristande samordning mellan polisenheter och bristande intern informationsinhämtning
  
  Stöldutredarna (som hanterade lastbilsincidenten) och mordutredarna kan ha arbetat helt isolerat från varandra. Det är inte otänkbart att stöldutredarna aldrig ens tänkte tanken på att informera mordutredarna om vad de visste om Eugeniavägen. De var fullt upptagna med att utreda andra stölder eller liknande brott under hösten 1984.
  
  Nu är visserligen stora block i Lars Jonssons spaningsuppslag om Vinof maskerade i den kopia jag har, men det förefaller som att man inte ens brydde sig om att göra någon bakgrundskoll på Vinof i polisens olika dataregister. Hade Jonsson gjort det så hade han nog förstått vilket typ av människor som uppehöll sig på Eugeniavägen 25. Det är lätt att glömma hur begränsade resurser polisen hade på 1980-talet, men bakgrundkontroll torde vara en självklar del i grundläggande spaningsarbete. Det gjorde man ju på TÅ.
  

Sammanfattningsvis: Antingen var utredarna medvetet ointresserade av att gräva i Vinofs miljö, inkompetenta, eller så var de faktiskt fullständigt ovetande om vad som pågick på Eugeniavägen. Samtliga alternativen är lika problematiska och visar på allvarliga brister i utredningen.

.

Jag börjar luta mot teorin att polisen mycket väl kände till klientelet på E-vägen men att de hade kategoriserat de yngre anställa där som småkriminella med en del festande/flumrök och pojkstreck.

Valle och Vinhof fungerade säkert som pelarna i företaget. Och utan mamma såg kanske polisen en del mellan fingrarna på buset i Valles familj?
Good enought för att staten skulle slippa ta över uppfostran?

Om polisen leta styckmördare var det nog inte i det gänget de primärt fokuserade.

Är det förutfattade meningar, slarvigt polisarbete eller andra direktiv som styrde eller en mix av allt? Vem vet.

Som med många andra på den tiden, och samhället i stort, övergick drogerna mångas förstånd hur beroendeframkallande de var och hur skrupellösa drogberoende var i jakten på nästa fix. Heroin var oftast utan återvändo och många unga strök med innan samhället fick bukt på det.

Det kan till och med vara ganska möjligt att polisen totalt underskattade vad de drogberoende på E-vägen var kapabla till i stundens hetta.

Polisen kände de inte som grövre kriminella eller bestialiska styckmördare och då var de förmodligen inte det i boken heller.

Skulle Valle och Vinhof anat något skulle de nog inte sagt ett pip till polisen, tror jag, utan lagt locket på för att skydda både barn, jobb och företaget.

I de lugnaste vatten simmar .. ja kanske något åt det hållet när allt kommer kring.

Jag som alltid trott att det var R som hade ett gott öga till CdC!

Och att det var CdC som fixa drogerna till R och hans specielle polare.

Det är visserligen sant, men utöver att föremålen i sig är intressanta är även hanteringen av dem i iögonfallande. Necessären låg i en plastpåse. Morgonrocken och skorna dumpades bland någon annans skräp. Det tycks alltså inte röra sig om en påverkad prostituerad som bara råkat tappa sina saker. Någon verkar ha velat göra sig av med dem på ett någorlunda diskret sätt.

R rökte som en skorsten, dagligen. Om C sålde hasch, MÅSTE hon ha lärt känna R, som rökte hasch från tonårstiden och fram till C:s död. Visst sålde hon till R. jag kan inte tänka mig annat.

Den här nya personen - som säkerligen kände C - är mer komplex än R. Jag PM:ar dig snart.