Tabu att äta chipspåse på arbetsplatsen

Man ser mycket sällan människor sänka en chipspåse på jobbet. Ingen skäms över att gå med två decimeter Snickers i handen, kebabtallrik eller liknande skräp. Men chips - nix pix!

Jag förutsätter att de flesta riktiga personer älskar chips privat. På jobbet råder däremot fullständigt tabu. Inte på någon arbetsplats jag varit på i mitt liv har jag sett en vuxen människa med en (stor) chipspåse. Fast det är så jävla gott.

I går var jag på en uteservering med gumman och fuktade näbben i solskenet. I min periferi ser jag då bartendern i sin containervagn smyga upp en rejäl påse chirre. Skammen i hans ansikte när han försökte vara diskret skvallrade om ett socialt kodbrott. Han mosade i sig en snabb näve när han trodde att ingen såg. Men jag såg. Jag gick naturligtvis dit och berättade att jag bevittnade hans skamsna glufsande, och muntrade upp honom med lite ärlig beröm. Jag förklarade kort om det svenska chipstabut på jobbet och att såna som han och jag kastade konvention all världens och levde friare än de andra fåren.

Jag nämnde även att jag på mitt kontor har ett stort skåp med skjutdörr. Där innanför har jag ibland en chipspåse öppnad mot mig som jag går och småäter ur. Det sker inte så ofta, men det händer att kollegors barn säljer chips till klassen och sånt, och då fyller jag på förrådet med några påsar. Jag förstår att det inte ser helt professionellt ut i ett arbete där man träffar kunder - men ni andra, vad har ni för ursäkt?

Förstår du vilket tabu jag menar?
Håller du med?
Hur gömmer du ditt chipsätande för att undvika sociala sanktioner?

Folk får käka vad de vill för mig bara det inte hörs alltför mycket!

Den arbetssäljare som i lokaler hos arbetsköparen skulle få för sig flasha en påse skulle bli baktalad, demoniserad, få käka lunch solo och riskera uppsägning på grund av värdegrundsbrister i sin profil.

Samma i övriga sociala livet. Ingen går på dejt med en påse kavat stickande upp ur märkesväskan.

Exakt. Är inte det att betrakta som ett tabu? I det minsta tabulikt.

Det är lite som att sitta och smaska. Chips är som alla vet flottigt så man vill helst inte se chipsätaren fingra på allt mellan chipstuggorna.

Det är inte mina problem!

Sålänge det finns varuautomater på arbetsplatsen

Så kommer jag köpa små chips påsar och äta medans jag jobbar

Du kommer aldrig kunna stoppa mig muahahah!

För övrigt föredrar jag att äta chipsen framför påsen, jag är lite konstigt på det sättet.

Det är också en parallell i detta. Små chipspåsar verkar undantagna från tabut, då de ofta finns i varuautomaterna. Detta har jag också noterat, skrev även ut på ett ställe att det gäller just stora.

Bra inspel.

Tabu existerar pga det på det stora hela resulterar i samhällsnytta.

Vilket är en helt trivial insikt som man kunde tro att alla vuxna begriper.

På alla kontor jag har jobbat på har det bjudits på chips då och då. Så nog äts det chips alltid.

Inte nödvändigtvis, men i vissa fall.

Samtidigt som chipstabu råder har jag två vuxna kollegor som knäcker en varsin läskeblask på varje morgonmöte. Det tycker jag är konstigt på riktigt. Som vuxna bebisar.

Hade jag dragit upp en 275 g dillchips på samma möte hade folk sannolikt uppfattat det som mycket avvikande.