Citat:
Ursprungligen postat av
Hygrotork
Ska man se en trend som är en faktiskt besvikelse, men som tack och lov inte är lika stor så är det restaurangernas envisande med "Sharing menyer".Visst konceptet kan säkert fungera på en spansk tapasrestaurang där man får in massor av smårätter. Men i de allra flesta fall har jag upplevt att man bara får in samma rätt som bordsgrannen, bara att portionen är mindre (inte billigare) och att man får sleva upp potatisen själv från ett fat bredvid. Meningslöst att smaka av varandra när alla får samma sak.
I flera år har jag HATAT skiten. ”Konceptet” paras alltid ihop med nån jävla 23-årig servitör som ska fråga ”Har ni varit här förut, ska jag berätta hur det fungerar? Vi rekommenderar 8 mellanrätter för 139kr styck istället för en normal varmrätt, är ni hungriga, ta 10 mellanrätter. Allt går att dela” Tack lilla vän, jag kan nog läsa och beställa mat utan dina jävla instruktioner.
”Det är så härligt att dela” ska alla säga med ett påklistrat leende” samtidigt som man försöker lista ut hur 3 champinjoner i olivolja ska delas på 4 pers.
Mellanrätter i Sverige går inte att jämföra med tapas i ex Spanien eftersom prissättningen är helt absurd för små rätter i Sverige. Liten skål med edamebönor för 89kr. (finns ALLTID på menyn på dessa pisställen) 79kr.
Jag vägrar numera gå till den här typen av restauranger. Avundades alltid killen på jobbet med allergi som fick egna normala rätter när vi var på jobbmiddag och det dukades fram små små tallrikar pyttelite mat på.
+ napolitansk pizza (när det drivs in i absurdum)
Helt plötsligt kan tidigare normala personer inte äta annan typ av pizza. Tydligen är det viktigt att bränna ut sitt eget psyke, plånbok och relation för att få avnjuta ”enkla och äkta italienska smaker”.
Allt som behövs är en ugn för 10000, en bakmaskin för 8000, specialimporterad jäst och mjöl och 7000 timmar arbete. Så, nu kan du äta din pizza.
Det är ju gott ofta men blir så sjukt avtänd på det pga hur skitnödiga alla är som håller på med det.