Jag tror det är viktigt att skilja på "Hur Det Borde Vara" och den verklighet som gällde vid olyckan.
Att utkräva ansvar av den som felat är viktigt av sk "allmänpreventiva skäl" - befälhavare på fartyg skall förstå att ansvar kommer att utkrävas om man gör allvarliga fel. Här kryddas saken ytterligare av att det bara är när något går riktigt illa som det ansvaret aktualiseras - hade snipans kapten hunnit undan hade det bara blivit en sur kommentar om att yrkessjöfarten kör vägen fram i lederna. Bristen på uppsikt hade aldrig diskuterats.
Mycket pekar också på att "en tysta allmänheten" då som vanligt hade fallit i fällan med att "småbåtar skall passa sig och inte vara i vägen" och kraven som MÅSTE ställas på alla hade inte ens diskuterats.
Att en haverikommission kommer att peka ut "bidragande faktorer" som inte bara gäller fartyget får vi nog räkna med. Då kommer man att framhålla framförallt den lilla båtens behov av goda lanternor, möjlighet till god sikt åt alla håll, allmän olämplighet med kapell runt styrplatsen, flytvästar, regelefterlydnad OCH insikt varför regeln finns (dvs, utbildning) - fullständigt rimligt och klokt sjömanskap, även utan sådana påpekanden.
För den som till äventyrs inte varit på en kommandobrygga och reflekterat över vad man ser där, så kan man faktiskt påpeka att observationsmöjlighet akteröver inte är sådär självklart enkel. Man måste ofta ut på bryggvingen för att se akteröver, och man ser inte alltid 180 grader utan får gå mellan bryggvingarna för att se hela varvet runt. Det finns alltså goda skäl att hålla regeln om upphinnande högt och som sagts många gånger (men har alla förstått?) har denna regel företräde över andra väjningsregler. Fartyg som MÅSTE kunna se horisonten runt, hela tiden har ofta en 360-graders kommandobrygga ovanpå däckshuset. Exempelvis kan vi se på vårt aktuella fartyg, där man definitivt inte kan se hela aktersektorn utan att flytta sig på kommandobryggan, trots att det finns bra fönster akteröver:
https://gfx.omni.se/images/d5cbe16c-ed47-37e2-b9d8-89c1f22fd9b2?h=688&tight=false&w=1376
Jag nämner detta därför att det är tämligen gängse till sjöss att ha uppmärksamheten föröver, och att vara fredad akterifrån är så förväntat.
Att snipan kanske kunnat fly undan med bättre uppsikt, god insikt i relativa hastigheter och insikt i att fartyget absolut inte kommer att väja är säkert korrekt. Men att hålla kurs och fart är OCKSÅ föreskrivet och i normala fall (för det normala är att fartyg har koll på vad de har kurs på) skall man göra det för att samarbetet skall fungera. Gör man detta till ett farligt beteende och sätter krav på långsamma fartyg att hålla undan för snabbare i upphinnandesituationer gör man ingen sjöfarande någon tjänst.
Men eftersom solen inte gått ner, sikten inte varit nedsatt, fartyget var upphinnande, snipan inte korsat leden nära framför ett fartyg och samstämmiga uppgifter (i alla fall just nu) att ingen snipa observerats från fartyget lär fartygsbefälet på bryggan åka dit så det sjunger. "Jag såg inget" är inte ett dugligt försvar om "du borde sett" är vad som gäller.
I vilken grad lotsen tagit på sig ansvaret som extra utkik och (kanske) givit felaktig information till befälhavaren återstår att se. Likadant gäller om det var lotsen som stod vid styrdonet för att avlasta befälhavaren, då i syfte att denne skall kunna ha bättre uppsikt och kunna flytta sig till bättre lägen för att observera. Men skall lotsen åka dit skall det mycket till, oavsett.
Den som snokar i åklagarens tidigare fall kommer att hitta ett par rättsfall där lotsens ansvar prövats. Hur detta fallit ut får någon annan gärna reda ut.
