Olika livsmål och värderingar

Ni har en son. Hon vill jobba med förhållandet. Du vill inte.
Jag säger; ta dig samman för din sons, och din familjs, skull!

En XC90 som går att polera kostar $2500 senast jag kollade... Är de så mycket dyrare i Sverige??

För det får du kanske en 20+ år gammal bil med 36 000 mil på mätaren. Det är ju inte direkt en bil man vill ha om har ett så pass litet barn som en treåring. Risken, eller vi bör nog säga chansen, att den står mer än det går är inte direkt låg.

Men du kanske menar att man skulle polera upp den så att den såg snygg ut och sen bara ha den stående på uppfarten som ett smycke? Men om du tror att du får en vettig XC90 som inte kommer att få idel tvåor nästa besiktning, så röker du crack.

Vad är det du diskuterar? Hurpass mycket pengar man behöver lägga för att få en bil som funkar?

Precis. Det var väl det du frågade?

Nej, jag försökte hålla mig till ämnet. Detta var sagt som kommentar till OP som hävdade att tjejer vill att man har en XC90. Ville då tipsa om att det finns billiga sådana eftersom denna modell funnits såpass länge. Har dock aldrig hört att det skulle vara en statussymbol, det anses den inte vara här i USA iallafall.



Det säger mer om vad du bedömer vara "vettigt". Vilket är en bilteknisk fråga, inte något som har med relationer och samlevnad att göra.

Om Volvo är så jävla dyra, köp en Cadillac Seville STS då. Jag köpte en för $3200 för ett tag sedan. Såld nu, men den var i nyskick både mekaniskt och kosmetiskt. Grymt snabb och 1000 watts stereo. Kan lova att den hade klarat även en svensk besiktning.

Känner du att du blir behandlad orättvist av henne? Jag tänker att du annars inte hade haft så starka negativa känslor som avsmak för henne. Känslor som avsmak eller förakt kommer ofta från orättvis behandling. Så om så är fallet, fråga dig själv om du tror att hon skulle kunna ta ansvar för denna orättvisa och förändra sig själv. Om svaret är nej, så är hon nog inte en så bra kvinna och det kanske då är bäst att bita i det sura äpplet och separera.

Sen är det också så att det är mycket svårt för en materialist och en icke-materialist att leva ihop som par. För materialisten så är yta faktiskt bland det viktigare i dennes liv. Medan du verkar tycka att detta är rena tokerier. Så ni skiljer er åt i er grundsyn på världen. Frågan är hur roligt det är att dela livet med varandra då.

Jag tycker du ska sätta dig själv i första rummet och inte gräva ned dig över att din son skulle bli skilsmässobarn. Det är bättre med en lycklig pappa. Du kan ju föreslå att ni provar parterapi först.