Nyanställd fick sparken pga. ångestanfall - arbetsgivaren anmäls till DO

Ja absolut ska personen kunna känna sig trygg. Men uppenbarligen passar inte den här tjänsten honom/henne. Man kan inte ändra ett vinstdrivande företags rutiner för att någon har ångest. Då hade ju samhället stått still.

Alla kan ha ångest och får på bästa sätt bearbeta den och anpassa sitt liv efter sina förmågor. Man kan inte kräva att omvärlden ska anpassa sig efter ens problem. Tänk om en brandman gömmer sig på toaletten för att denne inte är mentalt förberedd på ett larm.

Rätt man på rätt plats helt enkelt. Personen har fått en chans men det blev uppenbart för alla att det inte var helt rätt. Nu tycker jag att personen får söka vidare och släppa sin konstiga rättshaveristiska stolthet. Uppenbarligen är personen inte desperat nog för att jobba. Hen behöver vakna upp. Är man desperat gör man ju vad som helst för en inkomst, så jag tror personen är både curlad och bortskämd.

Lutar åt att det är en yngre person.

Lägg gärna de här orden på minnet till framtiden

Du som "inte är en snöflinga" kommer givetvis inte ta illa upp av att samtliga inom hemtjänsten pratar om hur jävla jobbig du är som ett sätt att bonda med kollegorna då mer eller mindre alla på en arbetsplats hatar brukarna eller öppet talar nedlåtande och dåligt om dem.

Om du eller när du sedan istället blir misshandlad i duschen eller våmdtagen när stödstrumporna ska på, eller din gamla mamma så sker det med tacksamhet inför att det inte är "snöflingor" likt mig som istället är med dig utan de som aldrig borde komma i närheten av människor i beroendeställning tillsammans med de som kliver in med falska leenden och sedan talar hånfullt om dig när de inte längre tvingas vara med dig.

Jag har varit på några arbetsplatser med människor och sett hur extremt illa många kan tala om dem de får betalt för att ta hand om. Allt från resurser till barn till hemtjänspersonal. Att du beundrar dem är uppenbart, det är goda vänners lag. Förhoppningsvis så kommer du en dag att uppleva det lidande som gör att äldre blir lite knepigare och behöver ha människor som visar dem empati och tålamod istället för folk som vill slå dem på käften. Den dagen, står du lika Förhoppningsvis också med de människor du hyllar. De som skiter i om du lever eller dör så länge de kan dra vidare till nästa eftersom deras mål ör att avverka ett pass, inte vårda och sköta människor.

Den dagen det gäller dig så vill jag att du frågar dig själv om det verkligen är värt att vägra någon en ledig dag när den är den enda på en arbetsplats som är där heltid dag efter dag eller om de där jävla kaffepauserna verkligen var för mycket begärt. Fundera på det den dagen någon är särskilt brysk och aggressiv mot dig i duschen.

Kan även säga att en av dem som verkligen gjorde starkt positivt intryck i sitt arbete var en mer invandrakvinna med mer bistert uttryck över sig då jag såg personkemin hon hade med brukare som också var särskilt "svåra". Lägg det på minnet också när du ser in i ett falskt leende ansikte. Du vet inte vem som verkligen gillar dig eller din gamla sjuka mamma genom att se på världen ur ditt eget filter. Det är ofta vi som lidit svårast i livet som sköter andra bäst. Inte de som arbetar som psykopater. Utan vi som förstår.

En sak till. Om du är så jäkla duktig kan du också säga upp dig och ta hand om din egen gamla mamma eller pappa precis som en duktig kvinna alltid tvingats sköta närstående. För det är inte kvinnors lott att arbeta under skitförhållanden för att du ska kunna arbeta under drägliga arbetsvillkor och för bra mycket bättre lön. Ta hand om dina egna istället då också som en riktig kvinna alltid tvingats göra.

Är arbetet inom äldreomsorg så är det ju extremt viktigt att kunna hålla huvudet kallt. Vad händer när denna arbetstagare möter en döende eller en avliden? Äldre och deras anhöriga kan ha väldigt tuffa krav på t.ex sin hemtjänst och det kan hända att det blir hotfullt, vad gör arbetstagaren då?

Nu är det synd att det blev som det blev, men det kanske var bäst för alla inblandade.

Väl skrivet. Jag vet många som brutit ihop på olika jobb. Då får man antingen sjukskriva sig och förhoppningsvis komma tillbaka eller byta jobb. Svårare än så är det inte.

Sen kan jag i och för sig tycka att denne arbetsgivare var lite väl nitisk. Man kan ju faktiskt ge folk en andra chans.

Haha! Min son har haft sommarjobb i sommar där han i princip klarat sig själv från dag 1. ”Fråga om det är några problem” var introduktionen. Har gått hur bra som helst.

Jag tror inte denna individen 'är precis som alla andra', och om hen gav sken av att kunna bli stressad när man kommer till ett nytt jobb, så var det förmodligen ett sandkorn på toppen av Mount Everest rörande känslor av stress/ångest. Inte ärligt - ett lite desperat försök att få jobbet och i samma veva försöka sig på med någon slags riskreducering.

Vad menar du med detta då, utifrån trådets ämne?

Kanske personen är "bortskämd" och "curlad". Kanske inte. Men så länge man inte vet, ska man heller håna eller mobba någon.
Ångest kommer i många former. Och det kan ha varit så, att bara det att personen klarade av att komma till arbetsplatsen, var en stor seger. Sedan gick det inte hela vägen, tyvärr.
Men bara det att personen klarade av att komma dit, hjälper kanske personen att komma ännu längre i framtiden..om personen inte läser all mobbing och hån, vill att säga.
Bättre att personen jobbar än går på bidrar och mår allt sämre.


Jag håller med. Inom äldreomsorgen måste man hålla huvudet kallt.
Men personen testade, och det gick inte. Som du säger, så var detta troligtvis det bästa för alla.

Starkt av arbetsgivaren att undvika en röd flagga på bara 47 sekunder.

Otroligt att inte dyka upp i tid till sin första dag och inte vara förberedd när arbetsdagen startar, utan istället stå där med panikångest. Det är garanterat en anställd som medför en del problem.

Panikattack som går över efter några minuter, skulle nog säga det var mer lite "tycka synd om syndrom".

Arbetsgivaren gav han världens största chans att leva på bidrag resten av livet. " Se jag fungerar inte i arbetslivet" klappat och klart. Arbetstagaren kan chilla hemma istället

Precis, hen gav det ett försök! Arbetet passar inte alla, lägg därtill att arbetsgivarna inom detta skrå ofta är utarbetade, stressade och ganska luttrade själva.

Man kan önska att resurser fanns för att få en handledare eller att gå en introkurs, men tyvärr är det ofta att bara hoppa i det djupa vattnet som gäller.