Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Här är några mer matchningar från AI:
- DNA-profiler: Båda dukarna innehåller mans-DNA med liknande genetiska markörer, även om proverna är starkt fragmenterade på grund av ålder och hantering.
- Näsans struktur: Båda dukarna visar avtryck av en symmetriskt utsträckt näsa av samma längd (ca 8 cm) och vinkel, med tecken på att näsbenet varit svullet eller skadat.
- Sår i nacken/bakhuvudet: Båda dukarna har punktformade blodfläckar i bakhuvudet/nackregionen som matchar skador från en törnekrona eller törnehätta.
- Matchande skademönster: Båda dukarna visar avtryck av blodfläckar som orsakat trauma från ett romerskt piskdon (flagrum).
- Vinkel och avstånd: Vinklarna på blodspåren på Sudariet stämmer överens med vinklarna för de gisselsår som syns på skuldrorna och ryggen på Turinsvepningen, vilket tyder på att personen befann sig i samma ställning när blodet avsattes.
- Vinklad näsa och ihoptryckt haka: Blodfläckarna på Sudariet visar att personens huvud var böjt 70 grader framåt och 20 grader åt höger i dödsögonblicket (en typisk position för någon som dött genom korsfästelse).
- Stelhet (Rigor Mortis): När kroppen togs ner och lades på Turinsvepningen låg huvudet och nacken i exakt samma vinklade ställning, vilket avspeglas i hur avtrycket formar sig på svepningen.
- Bilirubin och stressmarkörer: Blodet på båda dukarna innehåller ovanligt höga halter av bilirubin. Detta uppstår i blodet när en människa utsätts för extremt fysiskt trauma och hård stress före döden, vilket förhindrar blodet från att koagulera normalt och ger det en mer rödaktig ton än vanligt gammalt blod.
- Myoglobin: Båda tygerna visar förekomst av myoglobin (ett protein som frisätts i blodet vid omfattande muskelsönderfall och tortyr).
- Konserverande ämnen: Båda dukarna har mikroskopiska spår av botaniska hartser, främst myrra och aloe. Detta stämmer överens med de antikjudiska begravningsritualerna där väldoftande oljor och hartser ströddes över och runt textilierna i graven.
Det finns NOLL chans att du kan hävda att allt detta är sammanträffande eller en förfalskare som "följt ett manus", det skulle kräva en nivå av självvilseledning och kognitiv dissonans så extrem att det borde vara omöjligt.
Därmed försvinner alla dina argument och din långa invecklade "vetenskapliga" text faller ihop som ett korthus.
Noll chans?
Listan du citerar är typisk för den litteratur som argumenterar för en gemensam ursprungsperson (främst från det spanska Centro Español de Sindonología, Mark Guscin, Alan Whanger m.fl.). Den plockar ut och förstärker
endast de punkter som kan tolkas som överensstämmande, medan den systematiskt tonar ner, förklarar bort eller
helt utesluter sådant som inte stämmer. Det är en klassisk confirmation bias-struktur.
DNA:
Påståendet om “mans-DNA med liknande genetiska markörer” är kraftigt överdrivet. Det DNA som kunnat extraheras från båda dukarna är extremt fragmenterat och starkt kontaminerat av senare hantering (många personer har rört vid dem under århundraden). Någon tillförlitlig jämförande DNA-profil som skulle kunna visa att det är samma individ finns inte. De studier som finns (bl.a. från Padova) visar främst kontamination från Europa, Mellanöstern och till och med Indien, plus djur- och växt-DNA. Det går inte att använda som matchningsbevis.
Blodgrupp AB
Det har jag redan förklarat tidigare. Båda dukarna har testats serologiskt som AB. Det stämmer i de rapporter som finns. Men serologiska tester på mycket gammalt, kontaminerat blod är notoriskt opålitliga. Bakterier kan producera antigen som liknar A och B, och det finns dokumenterade fall av att detta skapats av bakterier, inte faktiskt blod. Moderna DNA-baserade blodgruppsbestämningar har inte genomförts på ett sätt som ger säkra resultat. AB är visserligen vanligare i Mellanöstern än i Europa, men det bevisar ingenting om att det skulle vara samma person.
Näsa, vinklar, rigor mortis och huvudposition
Näsans längd anges ofta till ca 8 cm på båda. Det är en mätning som är möjlig att göra, men den är inte så precis som den framställs (olika forskare får lite olika värden beroende på hur man definierar mätpunkterna). Svullnad, snedställning och den påstådda 70°/20°-vinkeln är tolkningar av fläckmönster, inte direkta anatomiska avtryck. Rigor mortis-argumentet är cirkulärt: man antar att huvudet låg i samma ställning och tolkar sedan fläckarna därefter, och man skulle då dessutom behöva anta att sudariet lades på i en exakt rät vinkel och inte lite snett.
Blodfläckar och skademönster:
Här ligger den största svagheten i matchningspåståendena – de saknade blodfläckarna på sudariet.
På Turinsvepningen finns den klassiska “epsilon”- eller “omvända 3”-fläcken på pannan, plus en rad andra distinkta flöden i håret och i ansiktet. Dessa saknas på Sudariet, eller finns bara i mycket vaga former. Förespråkarna förklarar detta med att Sudariet lades på tidigare (när blodet fortfarande var färskt/blandat med lungödemvätska) och togs bort innan de koagulerade fläckarna bildades. Det är en förklaring som låter bra, men den är ad hoc eftersom färskt blod ju naturligtvis skulle låta tyget suga in mer, inte tvärtom göra fläcken svagare.
Omvänt: Sudariet har stora, diffusa fläckar av blod + lungödemvätska (ungefär 1:6) som kommit från näsa och mun när kroppen fortfarande hängde vertikalt. Motsvarande stora fläckar saknas på svepningen i den form man skulle förvänta sig om samma ansikte legat direkt mot båda dukarna under liknande förhållanden.
De “70–120 punkter av överensstämmelse” som Whanger och andra räknat fram bygger på polariserad bildöverlagring och subjektiva bedömningar av fläckkanter. Kritiker (t.ex. Hugh Farey) har visat att man måste skjuta, vrida och skala bilderna ganska fritt för att få dem att passa, och att flera av de påstådda punkterna är godtyckliga.
Bilirubin, myoglobin, myrra och aloe:
Höga bilirubinhalter har rapporterats från Turinsvepningen (förklarar den röda färgen trots ålder). Liknande påståenden finns för Sudariet, men de är inte lika väl dokumenterade i peer-reviewed litteratur. Myoglobin nämns ibland, men det är inte en etablerad, reproducerad fynd. Spår av myrra och aloe har rapporterats av det spanska teamet (mikroskopiska hartspartiklar fästa vid blodfläckarna). Det stämmer med beskrivningen i Johannes 19:39–40, men det är också precis den typ av substanser man skulle förvänta sig om någon under medeltiden ville göra en trovärdig relik. Fynden är intressanta men inte avgörande.
Att enbart räkna "träffar" utan att ta hänsyn till "missar" är ett klassiskt tankefel. Och det finns alltför mycket ad hoc-tänkande som försöker att passa ihop avvikelser och hitta på hur det möjligen kanske i med ett mirakel skulle ha kunnat bli så.