Citat:
Ursprungligen postat av
Sall2001
Tack!
Det här resonemanget tycker jag låter synnerligen klokt och sunt. Skulle jag satsa en peng tror jag att snipan till slut kommer anses skyldig.
Men, återigen, ett väldigt bra inlägg!
Tack!
Väldigt mycket kommer att hänga på om det anses att skeppet har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att hålla god uppsikt. Det kommer antagligen också att utvärderas om skeppet borde sänkt sin hastighet. Vilket dock inte alls är en garanti för att en dylik olycka inte skulle ha kunnat inträffa med samma utgång.
Jag tror som du, att det kommer att sluta med att snipan anses ha haft skyldighet att hålla undan för skeppet. Men på sjön är det inte alltid bara en som får skuld, den kan fördelas. Det kan alltså bli så att även skeppet får en del av skulden till olyckan.
Ur mitt perspektiv är dock befälhavaren av snipan 100% ansvarig för det inträffade gentemot sig själv och sina ombordvarande. Han skulle haft uppsikt och han skulle ha sett till att undvika kollision. Han borde inte befunnit sig i farleden på ett sådant sätt att han inte hade möjlghet att väja för ett dylikt skepp.
Man kan så klart driva samma resonemang mot fartyget, att de inte skulle ha gått i farleden med mindre än att de kunde säkerställa att de inte körde på någon, vilket de bevisligen inte kunde. Men tyvärr funkar inte verkligheten så. Och det hjälper inte snipan.
Jag har ju min egen erfarenhet av att ha navigerat i decennier, i långsamtgående båtar i trånga farleder, bland fartyg upp till de allra största som korsar haven, Emma Maersk mötte vi i en farled häromsistens. Skit samma hur rätt jag har till väg, jag håller mig undan. Punkt. För att jag kan. För att det är enkelt för mig. För min och min besättnings skull. Ute till havs är det annorlunda. Jag flyttar ogärna på mig, av anledningar som alla seglare förstår, vindrikning, kurs, slag osv. där har skeppen skyldiget att väja för mig och det är extremt enkelt för dem att göra det. De vrider på en ratt eller matar in en ny kurs och trycker på en knapp, i princip. De har oftast hela havet på sig att väja. Och i 95% av fallen gör de det också. Det är ett givande och ett tagande.