Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Fartkameror kommer att få de smarta att inte begå brott just där, det är som att ställa ut vakter vid skolor, de smarta kommer välja andra metoder. Dumpen hävdar då de har så få kvinnor att dessa väljer andra metoder, dessa metoder, vad de nu är kan män också välja.

Vad är det personen vinner på att göra det?
Blir publiceringen borttagen från hemsidan? Blir personen plötsligt bortglömd och förlåten? Räcker det att stå på ett torg, inför en livestream, på sina bara knän och be om förlåtelse för att allt ska vara glömt? Upphör barnen att bli mobbade i skolan? Får anhöriga frid och ro?

Om svaret är nej, vad är då syftet med ytterligare förödmjukelse?
Straff och skam är inte samma sak, och mer skam leder inte till bättre resultat. Tvärtom.

Visst, anhöriga drabbas alltid när någon i familjen begår ett allvarligt misstag. Det kommer man aldrig ifrån. Men det finns en avgörande skillnad mellan det lidande som följer av själva händelsen och det lidande som andra människor aktivt väljer att orsaka efteråt. Att veta vad en förälder gjort är en sak. Att barn blir mobbade i skolan, att bilder sprids mellan elever och att de får bära skammen för något de inte haft någon del i, det är något helt annat.

Så nej, jag tycker inte synd om den uthängda personen. Jag tycker synd om de anhöriga som tvingas leva med konsekvenserna av både gärningen och omgivningens behov av att fortsätta utdela straff långt efteråt.

Dumpen gör reklam för att de den närmsta tiden kommer publicera några personer med funktionsnedsättning.

Det finns forskning som visar på att offentlig uthängning och social exkludering får kontraproduktiva effekter. Det är därför jag tycker att en oberoende utvärdering av den här typen av verksamhet är betydligt mer intressant än material som organisationen själv tar fram.

En intern granskning kan naturligtvis bidra med information, men den har inte samma tyngd som en oberoende studie med transparent metodik och möjlighet till kritisk granskning.

De som stödjer verksamheten ser framför allt de fall där någon konfronteras eller där ett ingripande sker. Jag tycker att man samtidigt måste väga in de negativa konsekvenser som metoden får för människor. När en arbetsmetod både har positiva och negativa effekter räcker det inte att bara titta på den ena sidan av ekvationen.

För mig handlar det inte om att förneka att det kan finnas goda avsikter, utan om att väga den samlade nyttan mot den samlade skadan. Gör man inte det riskerar man att berömma någon för att ha satt ett plåster på ett skrubbsår, samtidigt som man inte ser den större skada man samtidigt orsakar.

Om vi utgår från den bild som Dumpen och många av deras följare själva målar upp, att de människor de har kontakt med utgör en mycket hög risk. Dumpen har själva uppgett att omkring 95 procent av dem de chattar med aldrig dyker upp till ett möte. Alltså ca 15000 personer som enbart haft kontakt via chatt.

Om man sedan konsekvent väljer att resonera utifrån värsta tänkbara scenario, då måste man rimligen göra det hela vägen.
Efter att ha deltagit i sexuella konversationer, tar personen sina fantasier vidare på annat håll? Vi vet inte. Men om man utan bevis utgår från värsta möjliga utfall när det gäller den ena sidan, blir det inkonsekvent att det inte händer här också. Man skulle enkelt kunna hävda att fiskarna har hjälpt till att få ca 15000 barn att bli antastad eller våldtagna. Bra jobbat där Dumpen.

Det är också därför jag har svårt att förstå hur man så tvärsäkert kan beskriva metoden som enbart positiv eller förebyggande, utan att samtidigt undersöka vilka oavsiktliga effekter den faktiskt får.

Om man verkligen utgår från att de här uthängda personerna är så farliga som det påstås, varför väljer man då en metod som leder till att de förlorar arbete, sociala sammanhang och stora delar av sitt vardagliga nätverk. Resultatet blir att personen får betydligt mer ensam tid, mindre social kontroll och färre människor omkring sig som faktiskt ser hur personen mår eller vad den gör. Om man nu anser att individen utgör en hög risk är det inte självklart att det är en utveckling som ökar tryggheten. Samtidigt är det samhället som får bära kostnaderna när människor förlorar sin försörjning och hamnar utanför arbetsmarknaden.

Om utgångspunkten verkligen är att minska risken för framtida brott borde målet rimligen vara att minska riskfaktorerna, inte att förstärka dem.

Och det här är ändå bara en del av helhetsbilden. Vi har då inte tillexempel pratat om de anhöriga och barn som också påverkas av en offentlig exponering, trots att de inte själva har gjort någonting.

Eller i de fall där det faktiskt finns tidigare okända brottsoffer kan en uppmärksammad uthängning komplicera situationen. Om någon först efter publiceringen väljer att berätta om vad man varit med om kan det uppstå invändningar om motiv eller tidpunkten för berättelsen. Det betyder naturligtvis inte att uppgifterna är mindre sanna, men det kan göra en redan svår process ännu mer komplicerad.

Föreställ dig själv att bära på ett trauma under lång tid, samla mod för att till slut berätta och sedan mötas av misstankar om att man bara söker uppmärksamhet eller har påverkats av den mediala uppmärksamheten. För den som redan lever med skam och skuld kan detta bli en till börda att bära. I värsta fall ta sitt liv.

Det är därför jag menar att man måste väga in alla konsekvenser av en metod, även de som inte är avsikten. Annars ser man bara ena sidan av myntet och missa alla de människor som också drabbas.

Nej det kan- bör de inte göra. Dels så har de bevisat att de inte förstår statistik. Sedan skulle de aldrig redovisa något som talar emot dem, de har inte den moralen.

Vad ska man göra med gäddorna då?

Jag menar att gäddan ska be om ursäkt på Dumpen också, att bara be om ursäkt inför ev anhöriga räcker inte.
Detta ska kännas rejält och vara ytterst pinsamt för att gäddan förhoppningsvis ska sluta söka barn och unga i sexuellt syfte.
Att sopa detta under mattan hjälper ingen.
Att ev anhöriga blir lidande är ofrånkomligt, så ser det alltid ut när folk inte kan sköta sig, omgivningen blir lidande.
Vi ska inte tycka synd om gäddorna nu, de flesta glöms bort, de som fortfarande är aktuella är ju gäddor som själva ser till att hålla sig kvar i rampljuset, vilket de naturligtvis själva har ansvar för.

Förresten har Sara bett om ursäkt till alla hon blåst på pengar, hon kanske rent av har betalat tillbaka, knappast roligt, någon ånger finns inte hos henne.

Är ju snarast den första som "pratar".
Blev ofrivilligt bögad av äldre broder.
Hela mitt vuxna liv har jag ägnat åt antingen sprit eller självförakt.
Borde stött den slöa mattkniven i den som förtjänade det. Gjorde jag det? Nej!
Som vuxen får jag ta ansvaret. Bad jag om det som 8-åring? Nej. Det är samhällets svar. "Ja, men han var ju barn också. Iofs fem år äldre och hyperintelligent. Han visste vad han gjorde. Jag får leva med skiten.

Vadå efterträda?
Dumpen har anställt en fd fiskare för Douglas Roos miljon.

Har de inte fortfarande samma modus operandi? Är det inte fortfarande samma arbetsmetod? Och leder den inte fortfarande till att anhöriga drabbas av ytterligare lidande?

Nej, du besvarar fortfarande inte den fråga jag faktiskt ställer. Hur hjälper det barnet som sitter med sin mobil hemma? Hur hindrar det någon från att fortsätta grooma barn på nätet?

Det du svarar är att personen kan bli igenkänd på Ica. Men det är inte samma sak som att förhindra brott. Slutar en trettonårig flicka att svara på meddelanden bara för att mannen finns publicerad på Dumpen? Sitter hon och bläddrar igenom deras publiceringar för att kontrollera varje profil hon kommer i kontakt med? Hur är det tänkt att det ska fungera i praktiken?

Att någon blir igenkänd i den fysiska världen säger väldigt lite om vad personen kan göra bakom ett anonymt konto på nätet. Hur hjälper uthägningarna mot de? Det är just det jag ber dig förklara.

Jag vet inget särskilt om gäddor. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av fiske.

Däremot har jag ett stort intresse för beteendevetenskap, psykologi, kriminologi och forskning. Det är därifrån mina resonemang kommer, inte från någon romantisk föreställning om hur världen borde fungera.

Men vi kan nog avsluta här. Du verkar mest svara på frågor jag aldrig ställt, samtidigt som de frågor jag faktiskt ställer lämnas obesvarade. Då blir det svårt att föra en meningsfull diskussion.