Citat:
Såvitt jag begriper är det här böcker med ISBN-nummer. Enkelt för LLM-bolaget att hålla reda på om en utgåva redan har blivit scannad då, så att onödigt arbete och fler exemplar än nödvändigt inte går åt. ISBN blev standard 1970.
Böcker som är så gamla att upphovsrätten har löpt ut (70 år efter upphovsmannens död) är till stor del redan digitaliserade och fritt tillgängliga för både allmänhet och LLM-bolag (via t.ex. Projekt Gutenberg) att göra vad de vill med. Annars finns fysiska exemplar bland allmänheten, hos bibliotek, arkiv och museer.
Böcker utgivna efter 1970 (ISBN-startåret) är, även om de inte är fritt tillgängliga, också till stor del redan digitaliserade, antingen redan vid utgivningen eller senare, och på så vis sparade för framtiden (om än fortfarande under copyright) även om samtliga fysiska exemplar plötsligt skulle självantända.
Jag är m.a.o. inte särskilt orolig för att några oersättliga rariteter stryker med i den destruktiva scanningen, eller ens särskilt många fler exemplar än ett av t.ex. Camilla Läckbergs senaste opus.
Det jag kan ifrågasätta är att LLM-bolagen genom att köpa sig ett eget exemplar av en bok på så vis tycker sig uppfylla sina upphovsrättsliga förpliktelser. LLM-bolaget skapar en kommersiell produkt (språkmodeller) som sedan används av miljoner betalande kunder, baserat på en författares verk, utan att författaren får ett öre för det.
