Citat:
Inte stött på fenomenet på restaurang eller snarare inte nappat på det på restaurang. Åt det bland de första gångerna för ett kvarts sekel sedan hemma hos en bekant vars fru kommer från Sydamerika. Hon är inte kock utan en helt annan profession, akademisk. Hon är dock väldigt matintresserad och skicklig bland grytorna och råvarorna. Hon hade ofta en mellanrätt mellan förrätt och huvudrätt som bestod av en syrlig sorbet. Det för att "tvätta" smaklökarna mellan för och huvudrätt. Det blev samtidigt en liten mingelpaus vid bordet i väntan på huvudrätten.
Citat:
Hejsan Herr.Dittling
I äldre historia var mellanrätter de rätter som serverades mellan huvudrätterna fisk, kött och fågel.
Fisk var alltså en huvudrätt men efter den kunde det serveras en mellanrätt som var av en annan smak och tillagning. Efter en stek kunde man t.ex. servera en stekt järpe med en liten sidosallad (ingen bulk som potatis eller ris till), en märgpudding med röd sås eller kokt sparris (inget mer än sparris och en liten hollandaise).
Över lag var det ovanligt på större middagar att man åt en massa bröd och potatis som vi gör i vår tid, det var vardagsmat. Därför kan äldre bankettmåltider innehålla upp till 14 rätter men alla små, så man blev mätt men inte paltkomamätt.
I vår tid har mellanrätter kommit att betyda små portioner av en huvudrättskombination men eftersom de inte är så stora som en ensam huvudrätt måste gästen beställa in flera för att uppnå mättnad. Drivkraften är inte gastronomisk utan ekonomisk. För då kan restaurangen tjäna mer pengar på att du tar in två-tre mellanrätter för 125 kr/styck istället för en huvudrätt för 250-300 kr. För dig känns det billigare tills du får notan.
Ett annat sätt att öka intäkten för restaurangen är att erbjuda att rätterna ska delas på, s.k. sharing. Det innebär att du och dina bordsgäster delar på många smårätter/mellanrätter, och eftersom ingen blir ordentligt mätt för att kompisarna äter mer och tar godbitarna, beställer du in fler sharing-rätter.
Att göra ett utspel om förbjuda maträtter känns verkligen som en influencer som letar efter klick och uppmärksamhet.
Själv skulle jag kunna tänka mig att förbjuda dålig matlagning, ljummen mat och folk som säger att det smakar gott när det bevisligen inte gör det.
I äldre historia var mellanrätter de rätter som serverades mellan huvudrätterna fisk, kött och fågel.
Fisk var alltså en huvudrätt men efter den kunde det serveras en mellanrätt som var av en annan smak och tillagning. Efter en stek kunde man t.ex. servera en stekt järpe med en liten sidosallad (ingen bulk som potatis eller ris till), en märgpudding med röd sås eller kokt sparris (inget mer än sparris och en liten hollandaise).
Över lag var det ovanligt på större middagar att man åt en massa bröd och potatis som vi gör i vår tid, det var vardagsmat. Därför kan äldre bankettmåltider innehålla upp till 14 rätter men alla små, så man blev mätt men inte paltkomamätt.
I vår tid har mellanrätter kommit att betyda små portioner av en huvudrättskombination men eftersom de inte är så stora som en ensam huvudrätt måste gästen beställa in flera för att uppnå mättnad. Drivkraften är inte gastronomisk utan ekonomisk. För då kan restaurangen tjäna mer pengar på att du tar in två-tre mellanrätter för 125 kr/styck istället för en huvudrätt för 250-300 kr. För dig känns det billigare tills du får notan.
Ett annat sätt att öka intäkten för restaurangen är att erbjuda att rätterna ska delas på, s.k. sharing. Det innebär att du och dina bordsgäster delar på många smårätter/mellanrätter, och eftersom ingen blir ordentligt mätt för att kompisarna äter mer och tar godbitarna, beställer du in fler sharing-rätter.
Att göra ett utspel om förbjuda maträtter känns verkligen som en influencer som letar efter klick och uppmärksamhet.
Själv skulle jag kunna tänka mig att förbjuda dålig matlagning, ljummen mat och folk som säger att det smakar gott när det bevisligen inte gör det.
Intressant. Tack ska du ha. Lite fine dining i den högra skolan fast för några sekel sedan.
Bästa sättet att hantera dålig matlagning är att rösta med fötterna. Blev serverad hästkött maskerat och marknadsfört som ryggbiff på en bättre lunchkrog i staden för några år sedan. Tydligen var det inte bara jag för snart var det KK och ny ägare. Kan man mat så vet man när man serveras undermålig sådan.
Risken med att skicka ut ljummen mat från bordet är att den returneras med en varm spottloska i. Vidtar således samma hantering som vid dålig matlagning - röstar med fötterna.
Jag äter ofta affärslunchen ute och ibland blir det från deras a la carte. Har vid några tillfällen valt bookmakertoast med oxfilé. Någon gång serverades den med köttbitar från "dagens lunch". Istället för att vända upp och ner på stället, ett ställe som egentligen är bra, ställer jag varje gång jag avser äta den frågan om den serveras med oxfilé. Det gör den varje gång sedan dess.
