Citat:
Så kan det ha varit.
Hejsan Herr.Dittling
I äldre historia var mellanrätter de rätter som serverades mellan huvudrätterna fisk, kött och fågel.
Fisk var alltså en huvudrätt men efter den kunde det serveras en mellanrätt som var av en annan smak och tillagning. Efter en stek kunde man t.ex. servera en stekt järpe med en liten sidosallad (ingen bulk som potatis eller ris till), en märgpudding med röd sås eller kokt sparris (inget mer än sparris och en liten hollandaise).
Över lag var det ovanligt på större middagar att man åt en massa bröd och potatis som vi gör i vår tid, det var vardagsmat. Därför kan äldre bankettmåltider innehålla upp till 14 rätter men alla små, så man blev mätt men inte paltkomamätt.
I vår tid har mellanrätter kommit att betyda små portioner av en huvudrättskombination men eftersom de inte är så stora som en ensam huvudrätt måste gästen beställa in flera för att uppnå mättnad. Drivkraften är inte gastronomisk utan ekonomisk. För då kan restaurangen tjäna mer pengar på att du tar in två-tre mellanrätter för 125 kr/styck istället för en huvudrätt för 250-300 kr. För dig känns det billigare tills du får notan.
Ett annat sätt att öka intäkten för restaurangen är att erbjuda att rätterna ska delas på, s.k. sharing. Det innebär att du och dina bordsgäster delar på många smårätter/mellanrätter, och eftersom ingen blir ordentligt mätt för att kompisarna äter mer och tar godbitarna, beställer du in fler sharing-rätter.
Att göra ett utspel om förbjuda maträtter känns verkligen som en influencer som letar efter klick och uppmärksamhet.
Själv skulle jag kunna tänka mig att förbjuda dålig matlagning, ljummen mat och folk som säger att det smakar gott när det bevisligen inte gör det.
I äldre historia var mellanrätter de rätter som serverades mellan huvudrätterna fisk, kött och fågel.
Fisk var alltså en huvudrätt men efter den kunde det serveras en mellanrätt som var av en annan smak och tillagning. Efter en stek kunde man t.ex. servera en stekt järpe med en liten sidosallad (ingen bulk som potatis eller ris till), en märgpudding med röd sås eller kokt sparris (inget mer än sparris och en liten hollandaise).
Över lag var det ovanligt på större middagar att man åt en massa bröd och potatis som vi gör i vår tid, det var vardagsmat. Därför kan äldre bankettmåltider innehålla upp till 14 rätter men alla små, så man blev mätt men inte paltkomamätt.
I vår tid har mellanrätter kommit att betyda små portioner av en huvudrättskombination men eftersom de inte är så stora som en ensam huvudrätt måste gästen beställa in flera för att uppnå mättnad. Drivkraften är inte gastronomisk utan ekonomisk. För då kan restaurangen tjäna mer pengar på att du tar in två-tre mellanrätter för 125 kr/styck istället för en huvudrätt för 250-300 kr. För dig känns det billigare tills du får notan.
Ett annat sätt att öka intäkten för restaurangen är att erbjuda att rätterna ska delas på, s.k. sharing. Det innebär att du och dina bordsgäster delar på många smårätter/mellanrätter, och eftersom ingen blir ordentligt mätt för att kompisarna äter mer och tar godbitarna, beställer du in fler sharing-rätter.
Att göra ett utspel om förbjuda maträtter känns verkligen som en influencer som letar efter klick och uppmärksamhet.
Själv skulle jag kunna tänka mig att förbjuda dålig matlagning, ljummen mat och folk som säger att det smakar gott när det bevisligen inte gör det.
Det var nog till och med före min tid (jo, det fanns en sådan tid)
Jag har dock aldrig stött på fenomenet.
Trots googlande blev jag inte så mycket klokare på denna Tomas Andersson Wij, eftersom jag aldrig hört talas om honom, så måste han ju vara jättekänd.