Jag såg den ikväll och blev inte besviken, snarare positivt överraskad då den inte höll det sega tempot från tex Oppenheimer och Dunkirk, utan hela tiden höll nerven uppe som i Inception, Interstellar och Tenet trots nästan 3 timmar. (Den skulle om något kunnat vara en halvtimma till för att få med ännu mer detaljer). Jag läste en svensk översättning på gymnasiet för +30 år sedan (det ingick i svenska litteratur på Samhällslinjen) dock osäker på vilken översättning, jag har för mig att den flöt på ganska bra och var spännande så det var säkert den lite modernare från 70-talet (testade läsa Iliaden lite senare och fastnade efter 30-40 sidor då den var på ren hexameter, i mer diktad form, men ändå häftigt skriven. Och väldigt våldsam! Den var nog från tidigt 1900-tal).
Jag saknar en del saker, kanske petitesser, men tex nämns inte Polyfemos namn alls så någon som inte känner till originalet lämnar biosalongen ovetandes. Jag vill även minnas att männen är kvar i hans grotta längre tid och han äter två varje kväll, dessutom med den roliga detaljen i berättelsen att Odysseus och Polyfemos samtalar och Odysseus kallar sig Nemo (ingen på latin, som väl ändrats och översatts genom åren från grekiskans original). När sedan Odysseus och mannarna rymmer så springer cyklopen ut och skriker "Nemo har druckit mitt vin, Nemo har ätit mina får, Nemo har stuckit ut mitt öga!" alltså "Ingen har druckit mitt vin! Ingen har ätit mina får! Ingen har stuckit ut mitt öga!". Kanske svårt att få med i en film, men en av de kvicka sakerna som lyfter berättelsen i skriven form.
Sen nämns inte Elektra (Agamemnons dotter) som borde vara lika viktig som sin bror Orestes om man nu ska väva in Aiskylos, Sofokles och Euripides verk om hämnd i berättelsen?
När det gäller slutscenen har jag alltid inbillat mig att Odysseus skjuter en pil genom yx-skallar, dvs hålet i yxans huvud utan skaft, uppställda tolv på rad med eggen neråt. Men det handlar väl om konstnärlig frihet och tolkning?
Men ett mästerverk vad det gäller att ta sig ann en omfattande och detaljrik berättelse, få till en modern touch och skapa något som håller kvar publiken länge. Jag har svårt att tänka mig någon annan regissör som skulle kunna klara av det och ändå lyckas. De gamla ryssarna och östländerna kunde ju, med nästan gränslösa resurser från staten, typ Bondartjucks "Krig & Fred", Tarkovskijs "Andrei Rublev" eller polska "Potop" (The Deluge). Ljudet/musiken var givetvis också i särklass, speciellt Ludwig Göranssons sätt att få till en kombination av ljudeffekter och musik (tex när Odysseus spänner sin båge i slutet och tonen när han knäpper strängen går ihop med musiken eller hur arméers skrik i strid går över i en kör).
Att rollbesättningen skulle vara ett problem pga "fel hudfärg" eller "fel kön" ser jag inte, det är ju trots allt ett fiktivt verk som ligger till grund för filmen (som väl bygger på en riktig konflikt i nuvarande Turkiet runt år 1200 f.Kr.?) med helt påhittade karaktärer. Kan man köpa häxor, enögda jättar, havsmonster och gudar så kan de väl spelas av vem som helst? Innan premiären påstod många att transan Ellen Page spelar Ajax eller Akilles och jämförde med Brad Pitts mer manliga framtoning i "Troy", men det stämmer ju inte då båda dessa figurer dör i Iliaden, innan Trojas fall och denna films början. Han/hon/den/det spelar en pojksoldat med en mindre (men ändå viktig roll) i berättelsen.
För övrigt är min största besvikelse sirenerna, att man inte fick höra deras musik var ett kreativt dramatiskt grepp, men jag hade hoppats på lite naket och inte bara dimmiga klippor i motljus på håll...
