Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Håller helt med. Jag ör i backspegeln glad över att jag inte skaffade barn. Och speciellt inte då jag var ung och ompgen. Jag tror inte att jag är en särdeles usel människa, men hade nog inte orkat vara en bra förälder till ett litet behövande barn.

Det är inte roligt, skönt och inget att vara stolt över. Det är sorgligt och kommer sig av att man inte haft någon trygghet i sin uppväxt alls. Man har aldrig varit älskad och haft någon som barn.

Jag hävdar att har man helt saknat det, som barn, så kan man inte själv skapa den erfarenheten..Man kan inte skapa något ur ingenting. Sen säger folk att det finns många som haft det för jäkligt och ÄNDÅ växer upp och blur fantastiska föräldrar,bla bla. Men då tror jag de haft någon där som sett dem och gett dem en känsla av värde. Samt också sen kanske träffat en kärlek som gett dem trygghet och till viss del kunnat kompensera för bortfallet i barndomen.
Jag hade visserligen periodvis trygghet i en förälder, men det var högst villkorat..

Sen har jag inte träffat någon kärleksrelation som kunnat kompensera för det, utan bara människor som.är likadana som mina föräldrar.
Då finns inga resurser för att ta hand om.ett barn.

Folk får hata på oss hur mycket de vill, det är inte så att vi älskar oss själva eller så pga barnlöshet..Det är bara att slå in öppna dörrar..
Kan man inte låta människor vara i fred med sina val?
Jag stör ingen människa för att jag inte skaffade barn..
Det är resultatet av en olycklig uppväxt..

Du kan inte svara alltså. Bra, då förstår du varför man väljer bort barn.

Ja, vissa bara inte fattar trots att det förklarats om och om igen bara i den här tråden. Jag har fortfarande inte fått svar på var dessa ytliga konsumenter finns för inte har jag (och väldigt många andra) i alla fall råd med den livsstilen fastän jag är barnfri. Jag som fattig älskar att sitta hemma och läsa en god bok. Dessutom sysslar många barnfria ju aktiva inom föreningar och sysslar med frivilligarbete som riktar sig till barn och unga. Att påstå att det skulle enbart handla om en själv är så ofattbart korkat.


Precis, självinsikt var ordet. Att brister inte skulle vara ett skäl nog är ett helt absurt påstående, då brister inte alltid märks utåt eller gör en totalt handlingsförlamad, men kan däremot nog påverka ens förmåga att fungera "normalt" eller orka med saker. Jag själv är inte helt frisk, är introvert och behöver en hel del tid att tagga ner efter en arbetsdag så ännu mer arbete skulle få mig att gå i väggen direkt och barnet skulle få lida något enormt.. Sen kan det ju finnas kassa gener och sjukdomar i släkten som spökar i bakgrunden och en person med god självinsikt kan då lätt lista ut om det är värt för den själv att avla. Desstutom vet jag ett skärckexempel där ett par blev helt utmattade och förvirrade när de fick barn och det slutade med att de bad socialen att ta hand om deras barn.. Båda hade aspergers, men barnet fick i alla fall inte lika stark problematik..


Jag är förvisso en man, men det är inte så svårt att lista ut vad det innebär att ha barn och vad ett föräldraskap innebär. Har man lite självinsikt så kan man avgöra om det är något för en eller ej.

Vi tänker väldigt olika. Jag förstår mig inte på hur du tänker i detta. Jag säger, jag reitererar, den som kan göra eller få barn, skall göra det. Annars handlar det om ett slags svek. Det har med den kollektiva gemenskapen som grupp som att göra, blodsband, folkets överlevnad som folk. Att något av dig och dina förfäder går vidare. Ära dem som tog kampen för att DU vandrar på jorden denna dag. Vi lever dessutom inte i Indien eller Kina, det är inga massor av oss Européer. Jag har en ganska god bild av mina förfäders ursprung och vandringar inte bara hundratals utan tusentals år tillbaka i tiden. Det finns ett förpliktigande arv att bära vidare. Här förstår jag inte det livsförnekande själviska draget att vägra skaffa barn av diverse svepskäl.

Jag tror jag anar kärlek i det du skriver, men du skäms lite för det och det kommer ut som våld! Men man får prata om och ge kärlek och omtanke till sina barn även som pappa.

Din analys om barn och din eventuella insats som förälder är helt korrekt och curlade barn vill man inte ha och det har inte jag heller. Själv växte jag upp med en ensamstående mamma som jobbade 6 dagar i veckan och gav mig ett fritt liv och litade på mig och det var en underbar uppväxt.

Men man ska inte bråka med någon och man ska hålla samhället så långt borta från barnet som möjligt. Huvudmålet är ju att det ska klara sig självt så småningom och inte vara beroende av pappa eller pappa staten.

Jag anar att detta krav på mig skulle försvinna om jag var svart.

Tomt? Jag tror att de flesta skulle skriva under på att det är en större upplevelse att få samt vara en del av sina barns uppväxt, än att åka på dina knullresor en gång om året. Får se hur givande det är när du är 60 bast och tillbringar resten av tiden ensam. Dina minnen består av diverse svartbuskiga män som tog dig och alla andra turisttjejer i alla hål innan de gick vidare till nästa.

En kvinnas roll är att sätta barn till världen. En gallko på 50 plus gör ingen glad. Fundera ett varv till..

Sitter fullt med gamla bortglömda föräldrar på äldrehemmen. Barn och barnbarn som aldrig har tid att besöka dem, inte ens på julafton. Fyfan, sorgligt att se. Alla ska inte skaffa barn, världen är full av dåliga föräldrar som sabbar sina barn liksom de själva blev sabbade. De flesta skaffar barn pga flockmentaliteten och sexdriften, inte pga nåt högre syfte.

Naturen kräver inget av homo sapiens. Har du sett hur snabbt naturen tar över tex en stad efter att människorna försvunnit från den?

Men for fuck sake. LionQueen har sagt upprepade gånger genom tråden att hon inte vill ha barn. Ändå fortsätter folk att försöka övertala henne om att hon vill ha barn. Så jävla sjukt. Och så jävla typiskt folk som blint följt strömmen utan att tänka en enda egen självständig tanke.

- Vill du ha en Piggelin?

- Nej tack, jag gillar inte Piggelin

- DU KOMMER ATT ÅNGRA DIG!! VÄNTA DU BARA, NÄR DE GÅTT UR SORTIMENTET KOMMER DU ÅNGRA ATT DU INTE ÅT SÅ MÅNGA PIGGELIN DU BARA KUNDE, VÄÄNTA DU BARA, DU KOMMER BLI OLYCKLIG!!

- Fast jag gillar ju inte Piggelin, varför kommer jag då ångra mig när de går ur sortimentet?

- MEN JAG GILLAR PIGGELIN, ALLA GILLAR PIGGELIN OCH ALLA BORDE GILLA PIGGELIN OCH JAG HAR VALT ATT KÄKA SÅ MÅNGA PIGGELIN JAG BARA KUNNAT OCH JAG LOVAR DIG, DU KOMMER ÅNGRA DIG! DE ÄR HELT UNDERBART GODA OCH JAG ÄLSKAR PIGGELIN OCH ALLA MÅSTE ÄLSKA PIGGELIN!!

Helt ärligt så låter en hel del av de människor här i tråden som säger sig ha barn - helt jävla galna. Misery loves misery eller vad är det frågan om? Älskar ni era barn men ångrar att ni skaffade barn? Och är nu riktigt avundsjuka på dem som tänkte igenom det hela mer noggrant än er och valde att inte skaffa barn? Vad är problemet överhuvudtaget? Dessutom skaffar de flesta barn i Sverige, antalet som inte skaffar barn har legat stabilt hur länge som helst, i flera årtionden.

Barnlösa/barnfria är inte något stort problem i samhället, dåliga föräldrar är däremot ett megastort problem som i förlängningen kostar samhället enorma summor pengar.

Och så börjar gissandet. Att du tror att det är fråga om knullresor en gång om året säger ju allt. Du vet inte bättre än så, alltså ett tomt liv.
Men tyvärr, det är fem gånger om året. Och inte knullresor, för sex får man på hemmaplan.
Och jag väljer inte slampor.

Och den roligaste av alla. "Du vet inte då du inte har barn". Nej men jag ser hur slitna och bittra föräldrar är, och vad dom får stå ut med.
Det mesta behöver man inte uppleva för att veta att det inte passar.

Notera hur han tror att det är fråga om knullresor en gång om året, och därmed bekräftar mitt påstående om tomt liv.
Han vet inte bättre än så helt enkelt. Hade mitt liv varit lika tomt hade jag kanske också skaffat barn i ren desperation och försökt intala mig att det är roligt med barnskrik hela vägen till Ullated, säkert mycket roligare än min barnfria väns resa till Chile.