Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Du kan trösta dig med att på riktigt lång sikt är det ändå garanterat kört.

Vår nuvarande högteknologiska civilisation har med lite tur max några hundra till tusen år kvar innan resursbrist troligen bromsar utvecklingen och skickar oss permanent tillbaka till förindustriell nivå.

Det händer alla civilisationer, betyder inte att mänskligheten dör ut för den sakens skull men sätter definitiv punkt för alla ambitioner till att etablera mänskliga kolonier i nya solsystem.

Människan som art har då några hundra tusen år kvar under förutsättning att det inte kommer någon stor asteroid och dödar oss alla. Naturliga förändringar i klimatet kommer så småningom göra planeten obeboelig för homo sapiens.

Om någon miljard år är allt liv på jorden ned till minsta kackerlacka definitivt utplånat och solen äter upp planeten.

Liv på den här planeten har redan existerat 80% av sin livscykel.

Mamzen hade en kompis där mannen hade rätt gott ställt - hennes man var skitsur för (vuxne) sonen
inte ville skaffa barn utan hade olika kvinnor boende hos sig.

Sonen enda barnet - rätt bortskämd sen - barn - jag vill inte äta det.
Fått pengar till bil - beg i o fs. Kunde fått hjälp till köpebostad men
tackade nej - bostaden inte tillräckligt bra (stor) o central.

När sonen blev äldre stadgade han sig med en kvinna, men verkar inte vilja ha barn.

Kvinnan av typen som vill ha familj o barn.

Efter att pappan dog - tiggde han till sig pengar till bil.

Han var dock ok på att han inte krävde ut något arv

O sen när arv/gåvoskatt försvann dränerade han mamzen på föräldrarnas
sparkapital med motiveringen - måste göras nu annars kommer sossarna
att införa arv/gåvoskatt igen.

Mammas kompis tyckte sedermera att det var rätt ok att han inte skaffade
barn för kvinnorna är rätt skit tycker hon o det blir splittrade familjer osv.

Men vad jag förstått så levde denne son ett rätt juste liv där han kunde
unna sig en hel del genom egna o föräldrarnas pengar - har dock inget
grepp i vilken omfattning han förstörde föräldrarnas pengar som han
kom över väldigt lättvindigt.

Enligt mammas kompis tänkte han väldigt mycket på sig själv i första
hand - o gillade dyra saker - mamman o pappan var rätt enkla - men
mamman älskade sin son mycket i alla fall.

Mamman tyckte att sonen slösade pengar men sa samtidigt att min
son har ju levt ett mycker roligare o mer påskostat liv än jag o min
man och att om vi levt lite som han så hade han inte kunnat få de
pengar o det välstånd han uppnått genom oss.

Tror inte att han skulle sakna barn om barn skulle vara på bekostnad
av plånbok o standard.

PS kommer ihåg att mamma en gång sa om sin son - han bröt en
flerårig relation för att hon men inte han ville ha barn.

Så vad säger vi - är denne son smart eller rutten - eller är det helt
enkelt så att så gör man som enda barn o med så snälla föräldrar?

Känner själv till ett fall där föräldrarna bor i juste br i city o köpte ny
bil till sonen o betalade insats på BR - han skaffade importfru med
barn o som var äldre vilket föräldrarna inte gillade men hjälpte dem
i alla fall - trots välutbildad son o med bra jobb. Sen dog denne son
vilket var en tragedi för föräldrarna som blev väldigt ledsna o ensamma
o dera högsta önskan var att sonen skulle ha ett eget barn. Jättesnälla
o bra föräldrar - exakt såna som jag skulle velat ha

Folk knullar dockor och dildos numera. Somliga ska inte ha barn.
Men att ens göra det till en livsstilsfråga är sinnessjukt.

Bra om folk får annat att tänka på.

Har du knarkat nu igen?

Det går faktiskt att läsa SC430:s inlägg. Man måste bara anstränga sig lite och försöka se världen ur en efterblivens perspektiv.

Hm. De jag känner som inte har barn har ett syskon (eller två). Allihop.

Kan bara svara för mig själv. Jag har vänner jag är extremt lojal med. För mig är vänskap blodigt allvar och inget man tar lätt på eller förstör. Låter som jag är en allvarlig människa i själva vänskapen, men nej, vi har väldigt mycket roligt ihop, mycket tokerier.

När jag arbetade var jag tyvärr alldeles för ansvarsfull, tar alltid arbete på allvar. Skulle inte slarva med någon typ av arbete. Att organisera arbetet tycker jag om, men att driva det, helst inte. Och tar helst beslut i grupp.

Skulle kunna ha ett väldigt socialt liv, jag är egentligen rätt social. Men samtidigt vill jag inte bara slösa social energi på vem som helst. Har fler vänner än bekanta.

Jag är inte förvuxen ungdom för att jag inte skaffat barn, jag skaffade inte barn för att jag är en förvuxen ungdom. Livet är komplicerat nog som det är att vara själv. Blanda då in en massa annat folk, blir en jävla soppa.

Fast vare sig Trump eller Musk har ju uppfostrat sina barn. De har ju bara knullat och låtit mammorna ta hand om barnen. Musk vill bara sprida sina gener.

Annars är det väl självklart att föräldrar får en annan upplevelse än ickeföräldrar.


Rent skitsnack. Försvinner vänner skaffar man nya. Och vad ska man med vänner till som är ytliga och bara ska köpa saker? Sådana vänner skaffar man sig inte. Det är självklart sorgligt om ens vänner dör, men din familj kan också dö.

Vänner försvinner inte för att man åldras i kroppen. Skulle vännerna vara immuna mot att åldras menar du?

Har fem år kvar då till den där ångesten.

Kanonbra sammanfattning idag av exakt denna tråd, av Joel Halldorf som är intellektuell smart påläst.

Syftet med föräldraskap finns formulerad i texten. Att människor mår bra av att ge av sig själva, t.ex att ta hand om skrikiga ungar mitt i natten, för man gör det för någon annans skull. Vi är inte gjorda för att bara tänka på oss själva.

Kan tänka mig att det känns helt självklart om man är stenhög.

Jag tror absolut man behöver ansvar i livet för att utvecklas. Om det betyder barn för dessa människor så funkar det ju. Men vi andra har ofta andra ansvar. Vi lever inte ytligt och bara konsumerar, eller ja, de finns säkert med. Och att det finns ytliga föräldrar med.

Alla med barn får ju inte automatiskt rutiner. Skulle jag ta hand om en unge skulle den absolut inte få allting samma dag efter dag. Den skulle även få ta ansvar för sig själv så snabbt den kunde. Det skulle bli någonslags vild trollunge. Sedan skulle jag måsta bråka med samhället för att jag inte ger den perfekta kläder, perfekt mat, perfekta sovvanor, jag skulle inte klara att göra den till en robotunge. Skulle någon mobba min trollunge skulle jag släpa ut de jävlarna i skogen och skrämma upp dem fantastiskt mycket. Sedan skulle den skriva en bok som vuxen hur det var att växa upp med frihet, ansvar och kaos och tjäna multum. Ungen skulle sedan skaffa en egen unge och ge den en perfekt och normal uppfostran (för det fick inte jag buhu).

Nja, de har framför allt minnen av hur det är att vara mamma, vara en del av sina barns utveckling och hur det är att älska andra människor villkorslöst genom livet.