Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Känner igen mig.

Osäkerheten socialt.

Men man måste funderar, kanske folk inte är så trevliga egentligen. Kanske därför många sitter ensamma. Det är ändå mycket status etc som styr samhället, även girighet och de flesta tänker bara på sig själva när det kommer till kritan.

Äkta vänskap etc finns väl knappt?

Det som hjälper mot att dricka kanske är att ha fokus på sina mål? Ha saker att jobba mot?

Är så jävla trött på skiten vill bara var nykter

Jag gillar att supa när det är varmt.
“Gräsklipparölen” är ju så fin. Jag dricker “bara” en gång i veckan, så jag har väl egentligen inga problem.

Vad är värst för alkisar, sommarölen eller juletider/nyår, när hela Systemet är fullproppat som Bangkoks gator?

Nu ska jag åka iväg en sväng snart och ta en promenadsträcka. Igår kändes jobbigt och ensamt, jag tänkte på allt jag försakat för att sluta med alkoholen- midsommarfirandet i skärgården jag tackade nej till, festerna jag inte har gått på, krogmåltiderna jag inte varit på, träffarna med gamla vänner jag tackat nej till- allt detta bara för att jag inte vill ta den psykoaktiva substansen etanol in i min kropp under några som helst omständigheter. Torrt och tråkigt? Bra beslut för egen del? Svar absolut ja på det. Jag pratade i efterhand med killen som hade skärgårdsfesten, många hade blivit rejält berusade inklusive han själv. Då insåg jag att mitt val att tacka nej var det enda rätta. Även om jag har ett sug efter alkohol och berusning för mig själv så kan jag oftast inte stå ut med berusade personer själv numera även om jag själv är full.

Allt har nått sitt slut för min del och jag har bara att vidga mina vyer som enda alternativet, något som kan kännas lite svårt då man är lite äldre och många av ens gamla vänner sjunkit ned i etanolens träsk så kan ensamheten kännas påträngande. Men jag skall icke klaga då jag har ett bra kontaktnät och flera personer som erbjudit ett nyktert umgänge, men i och med att jag slutat med etanolen så uppstår personligen ett annat problem för mig automatiskt- jag måste vara mig själv och möta andra som mig själv utan alkoholens ehöskyddande uniform, jag känner mig lite ängslig att möta andra utan ruskänslan för det gav i sin tur en viss självsäkerhet om än en falsk sådan. Man brukar säga "att ha lite innanför västen" det har jag inte numera då jag möter folk på fritiden utan jag är bara mitt nakna och sköra jag utan ursäkter och bortförklaringar. Jag kan få en känsla av att det kan bli jobbigt att duga till, kan verkligen någon gilla mig som jag är utan alkohol?

De mängderna är definitivt riskfyllt, så att trappa ner (eller lägga in dig på avgiftning) låter betydligt bättre. Att sluta rakt av kan ju sluta med delirium, som du säkert känner till.

En fråga, räcker verkligen 1l för det där? Tycker det låter ganska lite, eller? Utan att ge överförsiktiga svar.

Tycker du 1 liter 40% cl sprit om dagen låter lite? Vad snackar du om?

Ja, för att ge stora problem om man slutar menar jag.

Mängden är ju helt klart oroväckande högt på daglig basis, tycker inte det bör förminskas. Kan inte svara på hur det funkar att bara lägga ner vid de mängderna fysiskt men jag tror om inget annat ett par jobbiga veckor (eller mer) psykoligiskt är att vänta, åtminstone.

För egen del är det svårast att bryta vanorna, även fast jag inte dricker stora mängder så är de väldigt rutinmässiga. Måste byta ut mot något nyttigare innan det tar en tråkig vändning känner jag.

Du behöver inte förklara dig för någon.
Tro mig, du duger mycket. Alla är vi sköra. Vi är ju egentligen barn från början och förblir det nog. Det är väl självklart att du bli accepterad utan (för mycket) alkohol?

Jag förstår din situation så väl. Slutade själv dricka 24/7 efter åratal, pga att jag inte trodde mig värdig något annat trots fin karriär och goda kompisar. Mina föräldrar och min exman var helveten. Jag är fortfarande en kvinna som ser bra ut. Dricker bara måttligt numera och tar max. 3 glas vin om.det är fest. Vanligtvis 1-2 glas.

Om du mäktar med ett måttligt drickande tror jag att ingen som vill dig väl skulle ens reagera.
Självfötroendet kan du nog få, det brukar gå hand - i- hand med nykterheten. Om inte annat så har du oss här.

Jadu, tror nog att jag skulle mäkta med ett måttligt drickande faktiskt, men jag ser ingen behållning med det eftersom alkoholen numera gör mig mest seg i kroppen, det är bara lite kul typ de första minuterna men sedan blir det bara slitsamt. Värst är det att sitta ensam och dricka och börja den inre dialogen på fyllan, helt värdelöst.

Jag har en dröm om att inte dricka alkohol överhuvudtaget och det beror på att jag:
1) Är vansinnigt trött på alkohol och allt skit och tjat det för med sig runtomkring- även om jag själv skulle dricka måttligt.
2) Det handlar om ren karaktär som jag skulle vilja bygga upp, för jag önskar att möta upp tillvaron helt utan substanser. Stärka psyket.
3) Jag mår otroligt bra av att inte dricka alls- jag var för många år sedan inne i en period av total avhållsamhet och det var en känsla av att jag var i mitt absolut rätta element både kroppsligt och själsligt.

Försöker absolut inte förminska mängderna, jag blev bara förvånad att det skulle leda till delirium om man slutade och att tal på avgiftning kom upp. Med handen på hjärtat är det för att jag personligen inte vill att det skall vara sanningen.