Har Sverige ett social credit system värre än Kina?

Jag tycker ändå exemplet med peth-prov och inkallat körkort, som skett i närtid, är indikativt för riktningen vi går mot.

Nej, som framgått av tidigare inlägg så har Sverige delegerat det totalitära till bankerna, och för säkerhets skull lagt ner den statliga åtkomsten till betalningssystemet (Postgirot). Så kan staten hålla händerna rena, och kan via ombud stänga tiotusentals konton per år, nästan helt utan att belasta rättssystemet. DET är totalitärt, för det drabbar ett betydande antal hederliga människor som helt ställs utan möjlighet till upprättelse.

Vill lägga till makten bankerna har att meddela näringsförbud genom att göra det omöjligt att få ett företagskonto utan personliga kontakter och lån och hota med stängning om det privata kontot används för någon näringsmässig transaktion (in eller ut) över huvud taget.

Ja, du tycker det, men hur förklarar du då helomvändningen i den frågan? I ett totalitärt system ändras ingenting, staten har alltid rätt.

Om Sverige rör sig i en totalitär riktning (det gör det inte) så gör hela världen detsamma, och Sverige skulle vara ett av de tre-fyra sista länderna som blev totalitära. Det fattar alla utom överemotionella tomtar som börjar yra om övervakningssamhälle och Gulag så fort de får en parkeringsbot.

Aha, ursäkta att jag blandade ihop dig (devalvera) med TS.

Tack för länkarna. Jag köper att det förekommer att banker av skäl som ytterst förefaller politiska utestänger kunder (som era länkar vittnar om). Och även om man kan diskutera rimligheten i sådana beslut och vad det på sikt skulle kunna utvecklas till så tycker jag att det är något annat än det som påstods i posten jag replikerade på.

Utan att hävda att sådana beslut är rimliga så vill jag ändå hävda att det är en skillnad på om en bank stänger ute en politisk organisation (eller en företrädare för dito) eller en privatperson som prenumererar på fel tidning.

Jag kanske använder ordet ”totalitär” felaktigt? Det jag menar är att samhället har en enorm kontroll över den enskilda via diverse instanser som kommer straffa felsteg.

Anledningen till att det gjordes en helomvändning med peth-provet var ju för att provet i sig självt hade dålig vetenskaplig grund. Syftet och metodiken runt omkring är fortsatt detsamma: sjukvården ska rapportera alkoholmissbruk till staten som kommer plocka ditt körkort. Det har inte alls ändrats. Jag menar att det är en form av social credit system där felsteg bestraffas av överheten.

Så otroligt naivt. "Saken rättades till" Ja, i ett enskilt medialt profilfall efter år av ekonomisk och psykisk slakt. Hur ofta tror du att den svenska staten ger en medborgare rätt i praktiken? 10 fall om året på 11 miljoner invånare?

I båda länderna handlar det om att staten i 95–100 % av fallen inte ger medborgaren rätt när maskinen väl har bestämt sig. Skillnaden är bara att det svenska systemet är inbäddat i en snyggare illusion av rättssäkerhet. Titta på den faktiska statistiken från våra egna förvaltningsdomstolar i stället för att gissa:

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD): HFD beviljar prövningstillstånd (PT) i endast runt 2-3 % av alla inkomna fall. Resten avvisas direkt, vilket innebär att myndighetsbeslutet står fast utan att ens prövas i högsta instans.

Specifika områden (t.ex. LSS eller sjukpenning): Inom vissa välfärdsområden har avslagsprocenten historiskt legat kvar runt eller över 95 % när medborgaren försöker strida mot statens utförsbacke.

Att peka på att en tingsrätt underkände ett enskilt ärende ändrar inte den strukturella statistiken. För den breda massan innebär en process mot staten en omedelbar digital och juridisk återvändsgränd. Slutresultatet för den enskilde är slående likt det kinesiska: har systemet väl flaggat dig så är du rökt i 95-98 % av fallen.

I högsta instans är frågan prövad två gånger, och prövning sker endast om det kan påvisas att tidigare instanser har gjort något fel, och det sker knappast i många procent av fallen. Man kan gnälla på reglerna, men domstolarna bedömer bara sakfrågan och inte reglerna. Det är knappast ett totalitärt system.

Att du hävdar likheter mellan Sverige och Kina visar bara att du inte förstår systemet, utan bara känner dig maktlös inför det. Jag kan förstå den känslan, men den är inte en definition på totalitarism.

En sak som inte lyfts fram på ett enhetligt sätt tillräckligt i mitt tycke:

Det kinesiska systemet är öppet. Du vet att det finns. Du kan anpassa dig. Du kan bestrida. Det svenska är hemligt.

Ingen berättar för dig att du har låg social credit score. Ingen säger att Lexbase har förstört din anställningsbarhet. Ingen förklarar att ASPEN-registret färgar hur polisen behandlar dig. Du får bara märka av konsekvenserna, nekade jobb, svårare att få lägenhet, hårdare behandling vid nya ärenden etc. Detta utan att någonsin få ett kvitto på varför.

Det gör det svenska systemet potentiellt mer repressivt än Kinas. I Kina vet åtminstone staten att systemet finns och erkänner det. I Sverige kan staten svara "vilket system?"

Å andra sidan, vi sitter ju här och diskuterar det fritt utan att någon knackar på dörren. Det talar för Sverige. Yttrandefriheten är intakt även om registren inte är det.
Så it goes both ways.

Du menar att anamma ett system byggt på biometriskt ID styrt av AI? Välkommen till världen

Precis! Riktigt lömskt. Som uppgjort för att kunna gaslighta människor.

Statens kontroll över individen är aldrig noll, men på en skala mellan fullständig frihet (anarki) på vänster sida och ett totalitärt system på höger sida står Sverige längre till vänster än de flesta andra länder. Att hävda att ett system är totalitärt bara för att staten kan tvinga medborgaren att göra saler är att helt eliminera alla nyanser. En av grundbultarna för en stat är våldsmonopolet, men det utnyttjas väldigt olika av en demokrati och en totalitär stat.

Samhället består av rättigheter och skyldigheter, och man kan diskutera hur långt de ska sträcka sig. Ska en gravt alkoholiserad person få ha körkort eller inte? Där kan man ha olika åsikter, och det fantastiska med en demokrati är att man fritt och öppet kan arbeta för att förändra något i samhället som man inte gillar. Försök göra det i en totalitär stat…

Fair point, delvis. HFD prövar prejudikatfrågor, inte upprepning av faktaprövningar med olika situation / bevisning för respektive unika fall, det är korrekt. Men det löser inte grundproblemet.

Titta på kammarrätten istället. Advokatbyrån Upp publicerade nyligen en analys (https://inkopsradet.se/fortroendet-for-rattskipningen-riskerar-att-urholkas/) av prövningstillstånd i kammarrätten för upphandlingsmål: 503 av 603 mål avvisades 2024 utan sakprövning = 83,4 procent.
Advokaterna påpekar att ändringsdispens enligt lagstiftarens förarbeten ska tillämpas generöst, men i praktiken inte gör det.
Det är inte jag som gnäller. Det är etablerade advokater som skriver i Inköpsrådet att "förtroendet för rättskipningen riskerar att urholkas." Det finns massor av andra exempel på att kammarrätten inte ändrar på något förvaltningsrätten gör i sin tur att förvaltningsrätten gör ett erbarmligt dåligt jobb och Centrum för rättvisa JO anmäler domstolen. (https://via.tt.se/pressmeddelande/4460960/domstolar-jo-anmals-i-fallet-elsa?publisherId=3237335&lang=sv)
Samma strukturella problem. Medborgaren eller parten som förlorat i första instans har i praktiken mycket liten chans att få saken omprövad, oavsett om avgörandet är felaktigt. Det är inte ett rättssäkert system och det är inte ett system där många får rätt mot staten, tvärtom närmast försvinnande få.