Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Jag tror dessvärre mörkertalet är rätt stort.. men den tanken delas aldrig då det blir en skam att känna så. Därför också många med barn blir så oerhört provocerade och defensiva när de möter eller hör om personer som väljer bort barn.. Att skaffa barn är det absolut största, jobbigaste och mest bindande man kan göra i livet. Man offrar sömn, pengar, karriär, egentid och spontanitet under minst 18 år.
För att palla med den uppoffringen intalar sig de flesta (medvetet eller omedvetet) att detta är det enda rätta sättet att leva på det är så livsmallen ska se ut. Det är meningen med livet.

När någon då kliver fram och säger: "Nej tack, jag skippar det där och lever ett jättehärligt, fritt liv istället", blir det som en bugg i systemet för den föräldern. Om det går att vara lycklig och hel som vuxen utan att gå igenom det där stålbadet... vad var då poängen med alla mina uppoffringar? Det blir ett existentiellt hot mot deras egna livsval.

Människan är ett flockdjur som älskar normer eftersom de skapar trygghet och förutsägbarhet. "Skola, jobb, partner, bostadsrätt, fira högtider, ha barn, volvo kanske en hund." Det är mallen....
De som väljer bort barn bryter mot en av de absolut äldsta och starkaste normerna vi har: reproduktionen! Folk som bryter mot normer provocerar alltid, oavsett om det handlar om att inte dricka alkohol, att bo i en van i skogen eller att inte skaffa barn. Det tvingar omgivningen att reflektera över sina egna val, och det tycker många är jätteobehagligt.

Som skribenten TS i tråden skrev:.."De kan fokusera helt och hållet på sig själva". Det finns en utbredd och felaktig idé om att det är "egoistiskt" att inte skaffa barn. Ironin är förstås total, eftersom de flesta skaffar barn av egna, egoistiska skäl (man vill ha en familj, man vill ha någon som för ens gener vidare, man vill passa in bland kompisar som också har barn, man vill ha någon som hälsar på när man är gammal).

Men i förälderns ögon blir den barnlösa personen definitionen av lättja- någon som "slipper undan" vuxenlivets hårda arbete men ändå skördar frukterna av samhället....
Det man ser i sådana här diskussioner är helt enkelt avundsjuka förklädd till moralisk överlägsenhet. De kan inte erkänna att de är avundsjuka på friheten, så de måste istället intala sig att de barnlösa är "defekta", "empatilösa" "konstiga" eller "förvuxna barn" för att själva må bättre.

Sedan dör du och då har barnen ingen som helst betydelse.

En sak jag (som valt att vara utan barn) har märkt, är att det alltid är dom med barn som ska ondgöra sig över dom som inte valt att skaffa barn. Tänker inte dra någon lång harang här. Men ska måla upp ett exempel eller en liknelse, som jag tror är ganska träffsäker.


Erik köper en Chevrolet Corvette. Det har varit hans dröm sedan han var i tonåren. Erik tycker att alla som inte också drömt om en Corvette, är sjuka i huvudet. Har konstiga böjelser, eller döljer någonting. Så måste det vara. Han själv, döljer absolut ingenting. Inget. Och säger det igen, bara så att det verkligen låter trovärdigt. Han döljer INGET.


När Erik väl skaffat sin Corvette, så insåg han ganska snabbt att den kostade mycket. Krävde mycket underhåll och den var inte så rolig och häftig som han trodde.


Johan, var aldrig intresserad av en Corvette. Han köpte en gammal vanlig tråkig V70. Han behövde inte låna pengar. Och den har inte kostat mycket att driva runt. Vare sig i reparationer, eller bränsle om man jämför med Eriks Corvette.

Erik blir förbannad när han ser Johan.

Varför i HELVETE ska Erik dras med en svindyr och besvärlig Corvette, när Johan lätt kan glida runt på samma vis i sin SKETNA V70?? Det ska bara inte gå!

Erik valde ju denna vägen, för att många andra gjort det. Och för att visa att han minsann också är en "redig jävel" som dom andra Corvette-ägarna. Om nu Erik gjorde det valet, så ska väl för helvete alla andra också göra det? Dom ska ju också dras med samma vånda, huvudvärk och elände? Eller?



Erik ångrar bittert att han skaffade sin Corvette. Men måste lägga upp fina bilder på den på Instagram, Facebook och liknande där han ler tillgjort. Han får åka på Corvette-träffar, där han och dom andra entusiasterna baktalar alla V70 ägarna, och deras simpla livsstil. För inte fan är dom avundsjuka. Nej. Nej för i helvete. Det är dom inte!




Tror detta bör klargöra saker.



Och jag är jävligt nöjd med min V70. Aldrig velat ha en Corvette för att "passa in" - Och kommer då fan heller aldrig skaffa en, eller flera

Vissa människor kan inte få barn, dessa har min sympati.

Men jag har mina tankar kring vissa som absolut inte vill ha barn. Jag har lite vänner och bektanta, 6-7 stycken som lever storstadslivet och inte vill ha barn.

1 av dessa är gay så den är given på något sätt.

Men de andra är tjejer, nästan alla söker friheten, kunna resa och göra vad de vill etc.

Jag dömer dem inte men ändå? Sånt fattigt liv, jag har också rest, har ett rätt bekvämt liv, men barn gör det 1000 ggr rikare.

Men samtidigt, kanske finns saker som gör att de inte vill ha barn som jsg inte känner till.

En fruktansvärd barndom, eller att de inte kan få barn men inte vill gå ut med det, eller något annat.

Jag tror man kan välja vem man är i rätt stor utsträckning. Folk som satt hemma och käka chips och spela dataspel när man själv plöjde tonårsfitta gjorde ett val. "Tjejerna gillar inte ditten eller datten..." tjejer gillar uppenbarligen olika killar, då vissa gillar lugna akademikersnubbar och andra gillade badboys eller klassens clown.
Man gör sitt val när man gör sig till offer. Sen när man spenderat åldern 15 - 30 i pojkrummet så har man missat en del fittaritmetik som är bra att ha när man ska skaffa en kvinna att bilda familj med.
Det är möjligt att just du har någon diagnos. Men generellt skyller folk sin lathet och dåliga val på diagnoser. Det är lättare så.

För att det inte stämmer. De flest barnlösa ångrar sig när de blir äldre och ensamma.

De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.

Ja, insikten att man väntade för länge, inte träffade den rätta etc gör många väldigt bittra. "Vad finns jag till för, egentligen?"
Har dom dessutom haft ett någorlunda attraktivt utseende så börjar det även gå upp för dem att le och visa hud inte fixar fria dringar och äventyr längre.

Men hur mycket roligare är det att vara en lönnfet, frånskild och skallig 40+ man egentligen?

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

Känner mig enormt träffad av din beskrivning.

Närmar mig 60. Har ALDRIG i mitt liv velat ha barn. Fy faan!
Har levt i längre förhållande men just nu är jag en superlycklig "volcel".
Har massor med fantastiska vänner. Flera av dem med samma lyckosamma setup som jag själv.

Yupp! Som student. Exakt. Skall alldeles strax stänga ner hemkontoret. Har småsmuttat på vin under eftermiddagen, då det är fredag. Skall åka och fylla på i hampaförådet. Sedan blir det öl i solen med vänner. Och senare ikväll blir det Spielbergs senaste på bio. Superstenad! Imorgon skall jag och några vänner åka och bad och dricka öl. Osv. Så rullar mitt liv på.

Hela ditt inlägg stinkert avundsjuka och det förstår jag till 100%
Men det är inte dig det är synd om. Din livssituation är helt och håller självförvållad. De som det är synd om är dina stackars barn. De hade inget val. De tvingades till en värld utan framtid. Stackars satar. Hoppas innertligen de ställer dig mot väggen när de inser vad du i ren egoism har gjort.

Och trevlig helg. Vad skall du göra? Fredagsmys med tacos och fruktsoda?

Jag har en 35årig kvinnlig kollega som inte har barn.
Hon är "utbränd" och tidvis sjukskriven. Och bor med katter.

Nyligen berättade hon att hon mår dåligt av att vara på kontoret därför att alla de kvinnliga kollegorna som är mammor, verkar vara så lyckliga och inte stressar upp i onödan