Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Nej inte ett enda rätt i hela ditt långa inlägg. Sa ju att analysen var kass. Nu gjorde du en till lika dålig.

Mycket, mycket bra skrivet. Sätt denna i sticky, mods..

Finns ett talesätt som går "misery loves company".

Jo, om någon barnlös i tråden tror att vi föräldrar gjort en fantastisk insats så är det fel. Vi gjorde just ingenting. Men tid tog det.

Där har du faktiskt en poäng, folk utan barn kostar inte staten något

Bara när man blir så gammal så det är ålderspension men när man kommer dit finns det inga pensionspengar att få endå tyvärr

Jag tror dessvärre mörkertalet är rätt stort.. men den tanken delas aldrig då det blir en skam att känna så. Därför också många med barn blir så oerhört provocerade och defensiva när de möter eller hör om personer som väljer bort barn.. Att skaffa barn är det absolut största, jobbigaste och mest bindande man kan göra i livet. Man offrar sömn, pengar, karriär, egentid och spontanitet under minst 18 år.
För att palla med den uppoffringen intalar sig de flesta (medvetet eller omedvetet) att detta är det enda rätta sättet att leva på det är så livsmallen ska se ut. Det är meningen med livet.

När någon då kliver fram och säger: "Nej tack, jag skippar det där och lever ett jättehärligt, fritt liv istället", blir det som en bugg i systemet för den föräldern. Om det går att vara lycklig och hel som vuxen utan att gå igenom det där stålbadet... vad var då poängen med alla mina uppoffringar? Det blir ett existentiellt hot mot deras egna livsval.

Människan är ett flockdjur som älskar normer eftersom de skapar trygghet och förutsägbarhet. "Skola, jobb, partner, bostadsrätt, fira högtider, ha barn, volvo kanske en hund." Det är mallen....
De som väljer bort barn bryter mot en av de absolut äldsta och starkaste normerna vi har: reproduktionen! Folk som bryter mot normer provocerar alltid, oavsett om det handlar om att inte dricka alkohol, att bo i en van i skogen eller att inte skaffa barn. Det tvingar omgivningen att reflektera över sina egna val, och det tycker många är jätteobehagligt.

Som skribenten TS i tråden skrev:.."De kan fokusera helt och hållet på sig själva". Det finns en utbredd och felaktig idé om att det är "egoistiskt" att inte skaffa barn. Ironin är förstås total, eftersom de flesta skaffar barn av egna, egoistiska skäl (man vill ha en familj, man vill ha någon som för ens gener vidare, man vill passa in bland kompisar som också har barn, man vill ha någon som hälsar på när man är gammal).

Men i förälderns ögon blir den barnlösa personen definitionen av lättja- någon som "slipper undan" vuxenlivets hårda arbete men ändå skördar frukterna av samhället....
Det man ser i sådana här diskussioner är helt enkelt avundsjuka förklädd till moralisk överlägsenhet. De kan inte erkänna att de är avundsjuka på friheten, så de måste istället intala sig att de barnlösa är "defekta", "empatilösa" "konstiga" eller "förvuxna barn" för att själva må bättre.

Ja, folk med barn här i tråden är så jävla bittra så det finns inte. Jag har träffat två sorters föräldrar:

1. Dom som gillar sina barn och som gillar föräldraskapet. Dom skiter fullständigt i att andra är barnfria. Dom gjorde valet att skaffa barn, dom ångrar det inte. Dom lever bara sina liv.

2. Den bittra föräldern. "Misery loves company"-föräldern. Som fick kolik-skrikande barn men som bestämt måste låta alla på flygplanet höra det. För varför ska inte dom få åka till Thailand med en unge på 1 år? Som i panik skriker 12 timmar. Det är även dom som bestämt måste skapa trådar på flashback, istället för att faktiskt ta hand om sina jävla ungar. Istället för att umgås med dom och "njuta" av föräldraskapet så är dom på flashback som bittra jävla kukar.

Håll käften på riktigt

Har ni märkt en sak i tråden?
När nån barnlös skriver nåt är det som ett förvuxet barn, som sen nån med barn försöker prata med på ett moget vis.
Ganska kul att se faktiskt.

Ditt resonemang blir i själva verket en reflektion av din egen analytiska förmåga, vilket är kul att se att du kan vara öppen med och fortfarande vara en del av gemenskapen, dina tillkortakommanden till trots. <3

Nej det har du inte. Läs på om hur ekonomin fungerar.

Det kan ju handla om vilka glasögon du har på dig…

Pluss att de kommer dö ensamma och miserabla med enorm dödsångest.

De som inte har barn vet inte hur fint och förgyllande det är. Ingen normal människa i världshistorien har någonsin ångrat sina barn.

Ok, jag skiter fullständigt i det. Jag ska ha det ändå.

Gå och lek med dina ungar nu, bittra jäkla kuk.