Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Allt i den här världen är temporärt, inklusive dina barn.
In i döden går du ensam.

Då är vi två.

Är i medelåldern och trivs som fisken i vattnet utan ungar.

Kan tänka mig att psykopater tänker så.

Jag får intrycket att ts mfl söker rättfärdiga sitt skaffade av barn genom att tillskriva barnlösa icke önskvärda egenskaper och beteenden.

Som barnlös och singel över 30 tar jag fullt ansvar för mitt eget liv. Jag behöver inte barn för att känna mig komplett eller få mening.

Jag varken dricker, röker eller knarkar. Jag tränar, läser böcker och utöver hobbies.

Min erfarenhet med föräldrar är att de slutar umgås med vänner, hobbies och intressen försvinner, ofta är slutkörda, har det sämre ställt ekonomiskt, saknar spontantitet och lever i ett ekorrhjul.

Tror jag på måndag ska boka en biljett till kontinenten, resa runt själv, bo på hotell, uppleva nya kulturer mm

Det är så enkelt att jag på grund av min personlighet och hjärnfunktion inte passar för det livet och dessutom är det ju inte så att kvinnor vill ha lugna män för den delen, men även då hade jag vägrat. På medeltiden hade jag nog varit en barnlös dräng eller kanske byfåne för den delen. Nåja, jag arbetar och sysslar med föreningsarbete, så lite nytta gör man ju, men någon stereotypisk livsstil med resor, mat, teatrar eller just sovmorgnar blir det inte. Det finns säkert de inom övre medelklass som gör så, men det är överdrivet att påstå att det skulle vara en norm för barnlösa.



De allra flesta barnlösa 50+ åringar försöker inte leva ungdomen överhuvudtaget, utan de jobbar, läser tidningen, tar promenader och kollar på sport. Helt som vilken medelsvensson som helst. Jag gör ungefär samma sak men är yngre.

Precis, finns inget annat än sig själv. Förvuxet barn.

En sak jag (som valt att vara utan barn) har märkt, är att det alltid är dom med barn som ska ondgöra sig över dom som inte valt att skaffa barn. Tänker inte dra någon lång harang här. Men ska måla upp ett exempel eller en liknelse, som jag tror är ganska träffsäker.


Erik köper en Chevrolet Corvette. Det har varit hans dröm sedan han var i tonåren. Erik tycker att alla som inte också drömt om en Corvette, är sjuka i huvudet. Har konstiga böjelser, eller döljer någonting. Så måste det vara. Han själv, döljer absolut ingenting. Inget. Och säger det igen, bara så att det verkligen låter trovärdigt. Han döljer INGET.


När Erik väl skaffat sin Corvette, så insåg han ganska snabbt att den kostade mycket. Krävde mycket underhåll och den var inte så rolig och häftig som han trodde.


Johan, var aldrig intresserad av en Corvette. Han köpte en gammal vanlig tråkig V70. Han behövde inte låna pengar. Och den har inte kostat mycket att driva runt. Vare sig i reparationer, eller bränsle om man jämför med Eriks Corvette.

Erik blir förbannad när han ser Johan.

Varför i HELVETE ska Erik dras med en svindyr och besvärlig Corvette, när Johan lätt kan glida runt på samma vis i sin SKETNA V70?? Det ska bara inte gå!

Erik valde ju denna vägen, för att många andra gjort det. Och för att visa att han minsann också är en "redig jävel" som dom andra Corvette-ägarna. Om nu Erik gjorde det valet, så ska väl för helvete alla andra också göra det? Dom ska ju också dras med samma vånda, huvudvärk och elände? Eller?



Erik ångrar bittert att han skaffade sin Corvette. Men måste lägga upp fina bilder på den på Instagram, Facebook och liknande där han ler tillgjort. Han får åka på Corvette-träffar, där han och dom andra entusiasterna baktalar alla V70 ägarna, och deras simpla livsstil. För inte fan är dom avundsjuka. Nej. Nej för i helvete. Det är dom inte!




Tror detta bör klargöra saker.



Och jag är jävligt nöjd med min V70. Aldrig velat ha en Corvette för att "passa in" - Och kommer då fan heller aldrig skaffa en, eller flera

Nånstans efter era excellenta inlägg framstod tråden som avklarad för mig. Det viktiga hade sagts, helt enkelt. Skickligt skrivna inlägg Yamahavana, och det där med intelligensen är inte minst mycket intressant, Link04, det finns gott om studier som säger att de som inte skaffar barn oftare är de intelligenta, medan de lågbegåvade skaffar massor med barn.

https://en.wikipedia.org/wiki/Fertility_and_intelligence




I Wikipediaartikeln ovan kan man läsa om kopplingen mellan färre barn och lägre utbildning:

One study investigating fertility and education carried out in 1991 found that high school dropouts in the United States had the most children (2.5 on average), with high school graduates having fewer children, and college graduates having the fewest children (1.56 on average).

Du tycker alltså om personer som har otaliga barn med otaliga föräldrar samt några okända, sådana som brukade vara gäster hos Jerry Springer. Eller så glömde du bara att specificera att du inte gillar folk som skaffar barn hur som helst med vem som helst, eftersom du inte täääääänkte så långt.

Jag tror man kan välja vem man är i rätt stor utsträckning. Folk som satt hemma och käka chips och spela dataspel när man själv plöjde tonårsfitta gjorde ett val. "Tjejerna gillar inte ditten eller datten..." tjejer gillar uppenbarligen olika killar, då vissa gillar lugna akademikersnubbar och andra gillade badboys eller klassens clown.
Man gör sitt val när man gör sig till offer. Sen när man spenderat åldern 15 - 30 i pojkrummet så har man missat en del fittaritmetik som är bra att ha när man ska skaffa en kvinna att bilda familj med.
Det är möjligt att just du har någon diagnos. Men generellt skyller folk sin lathet och dåliga val på diagnoser. Det är lättare så.

Du får gärna berätta hur du kommer fram till den slutsatsen.

Fram med en definition på vad ett förvuxet barn är. Inte en egen definition. När människor ska definiera ord som rör karaktär definierar de ofta utifrån sina egna egenskaper. Ledarskap likställar man med sina egna positiva egenskaper. En som pratar mycket kommer bland annat att definiera ledarskap som en förmåga att prata mycket.