Har inte Kina i praktiken redan vunnit rivaliteten med USA?

Ständigt denna missuppfattning. Frågan om Taiwan har för Kinas del INGENTING med TSMC att göra.

Nej då, så klart inte. Iiiiingenting.

https://youtube.com/shorts/IO80MYGbJac?si=WJWzQnsjLHylmjzG

Rekommenderar Sara Paine på ämnet.

Ja, jag ligger i alla fall inte vaken om nätterna och oroar mig för att kineserna ska ta över.
Eller som sinofilerna, drömmer våta drömmar om kommunist-kinesiskt världsherravälde.

Kineserna kommer att sitta still i båten, eftersom "business as usual" är vad som gynnar dem mest.

I nästan 80 år har Kina gormat sig hesa över att de ska ta tillbaka Taiwan, och de har aldrig ens försökt att göra verklighet av hotet.

"They talk the talk, but they don't walk the walk".

Eller som ryssarna brukade säga, "China's final warning".

a Russian ironic idiom originating from the Soviet Union that refers to a warning that carries no real consequences.

https://en.wikipedia.org/wiki/China's_final_warning

Ja människor är olika mlljö och kost påverkar kognitiva förutsättningar kultur och fostran.

Nej, absolut ingenting. TSMC kan inte erövras, fabrikerna sprängs i samma ögonblick PLAN sätter sin fot på ön. Det är intellektuell materia som är flyktig, inte ett fast stålverk eller liknande.

Kinas retorik och bevekelsegrunder kring Taiwan går djupare än så, och har varit de samma sedan 1949.

Kinas approach för halvledare är att attrahera intellektuellt kapital i utbyte mot verkligt kapital, och man har i sina stall ett flertal stjärnskott från Samsung och TSMC. Det är på den vägen man löser den biten.

De har inte vunnit förrän matchen är över

Tror vi verkligen det då? Så som de hanterat släppet av Epstein-filerna är jag inte speciellt hoppfull.
I USA verkar dessa brott kunna finnas nedskrivna svart på vitt under kategorin "bevismaterial" av flertal myndigheter men ändå går brottslingarna som begått dem fria.

FAO gjorde för några år sedan en legendarisk analys, eller rättare sagt ett legendariskt "klåp". Irriterade över de kontinuerliga angreppen från "den gröna sidan" gällande användningen av konstgödsel och alla möjliga gifter (och allt det för med sig) så tillsatte de en arbetsgrupp med uppgift att bevisa att en sådan "förnybar" och "hållbar" matproduktion som efterfrågades var en utopi. I det avseendet att en stor del av mänskligheten då skulle svälta ihjäl. De hann så långt att det skickades ut en version för kommentarer (till länder och en del organisationer, inte en "offentlig remiss"), som sedan snabbt drogs tillbaka och hela projektet skrotades blixtsnabbt. Varför? Jo, för att deras gedigna uträkningar visade att om man poolar alla sätt att hållbart och förnybart producera mat så räcker den maten bara till en befolkning på ca. 2,3 miljarder (om jag kommer rätt ihåg). De hade alltså fog för sin irriterade "kritik" mot kraven på hållbarhet/förnybarhet, men de hade inte (skojigt nog, om man är lagd för cynism och ironi) tänkt på att deras uträkning också satte ett tak på hur många människor som hållbart kan finnas på planeten på sikt.

Den uträkningen tröstar mig (som har anlag för cynism och ironi), eftersom det innebär att när vi förstört jordarna (EU:s odlingsjordar är t.ex. redan ner -16% produktion jämfört med efter WW2), vattendragen och den natur som är avgörande viktig för våra odlingar (pollinatörer t.ex.) och sabbat klimatet så att nederbörd och temperatur (och monsunen) börjar variera kraftigt. Och fiskat ut haven, förstört naturskogarna och oljan och uranet tar slut, då kommer ribban att ha sjunkit ytterligare och en stor del av den nuvarande mänskligheten har gått upp i rök. Och då har den här arma planeten en chans igen.

Hur alla dessa miljarder människor kommer att dö är ännu öppet, men med tanke på mängden vapen och att det blir fråga om brist på inte bara "strategiska" resurser utan "livsuppehållande" resurser så skulle jag nog gissa på krig, svält och sjukdom.

Kina och USA kommer att dra sitt strå till stacken (gällande krig), men den stora oroshärden kommer att vara alla "överbefolkade" länder i Asien, där den årliga matproduktionen är helt beroende av monsunen: Indien (1,5 miljarder, på 1:a plats), Kina (1,4 miljarder, på 2:a plats), Indonesien (290 miljoner, 4:e plats), Pakistan (260 miljoner, 5:e plats), Bangladesh (180 miljoner, 8:e plats), Filippinerna (118 miljoner, 14:e plats), Vietnam (102 miljoner, 16:e plats), Iran (93 miljoner, 17:e plats), Thailand (72 miljoner, 21:a plats) osv.

Det är bara att se på kartan, och kolla storleken på deras arméer. Och fundera över om de snällt och lugnt kommer att sitta och svälta ihjäl i sitt eget land, om nu grannen skulle råka ha mat i lager...

Det är på Kinas bakgård där det kommer att börja smälla, och Kina är inte självförsörjande på mat och dessutom starkt beroende av sin egen risskörd. Samtidigt är USAs viktigaste matproduktionsområde ("mellanvästern") ett av de områden som snabbast och hårdast kommer att drabbas av klimatförändringen, med kraftigt sänkt marproduktion som följd. Ryssland räknar med att kliamtförändringen ska ge ökande skördar när det blir varmare (och delvis mer regn) längre norrut, och EU satsar som sagt på "självförsörjning".

Tråden borde döpas om till tds i full styrka.

Usa har problem, kina har större problem. Bla en befolkning som blir rikare och samtidigt imploderar.

Evergreen bostadsbubblan är ett annat.

Usa tog venzuela framför näsan på kina utan att de sa ett pip.

Nör kineserna får pengar så flyr de kina etc.

Såg förresten en oerhört intressant video på youtube, om hur kineserna tränade på att beskjuta massor med både fasta och rörliga mål i Taklamakan öknen.
Det handlar helt enkelt om träning för att bekämpa fientliga fartyg!

https://www.youtube.com/watch?v=HGQzlpu2I-I&t=27s

Kina är ett väldigt homogent land och man lever på att indoktrinera folk från födseln till graven. Därav svårt att få in expats som plötsligt kommer med massa demokratiska krav.