Vilken fantastiskt märkligt resonemang. Det går att applicera på precis allt. Du vet såklart inte hur det är att gå igenom livet med att aldrig ha skaffat barn, och vet vad det innebär. Jag har gott om barn i min närhet, och bedriver nån slags kolloverksamhet på mina lediga veckor. Mina syskonbarn älskar mig och jag är den knasig farbrorn/morbrorn som bor i skogen och kan få precis vad som helst att fungera. Men, jag har aldrig velat ha egna barn. Inte ens lite. Att som du förutsätta att det saknas nåt i barnlösas liv blir ju tvärmärkligt, speciellt när det mest låter som du försöker copea med dina egna beslut.
Men grattis till att du inte längre är sociopat. Det är ju faktiskt en vinst för samhället i långa loppet. Hade väl kanske föredragit om du valt terapi istället för att chansa och börja producera avkommor som sociopat med hoppet att det ska gå till sig. Det hade lika gärna kunnat gå riktigt illa om du stod där med 5 barn och fortfarande saknade förmåga till empati och att ta andra människors känslor i beaktande.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
Bara en person som fått barn och tagit hand om det vet vad det innebär. Och du får hålla med om att kunskap alltid är bra. Särskilt kunskap om människor.
Att inte få barn är som att aldrig ha kysst någon. Vill man vara utan det? Det går utmärkt men ändå lite synd.