Citat:
Ursprungligen postat av
Aktakontro
Tjena!
Låg på amfibie (Amf4) för drygt 2 decennier sedan, saknar dock insikt kring hur utbildningen ser ut idag. Men jag kan stilla din oro med att om det är något man lärde sig då så var det att samarbeta och avlasta varandra för att lösa uppgiften och samtidigt verka för att bibehålla en hög moral i gruppen under press. Teamwork helt enkelt.
Men - gruppen gynnas av varje individs oberoende så att säga, därav baskerprovet t.ex. Och när din stridsparskamrat på 90 kg blir skjuten och du ska släpa denne i säkerhet så skiter verkligheten ganska hårt i hur tung du själv är och hur många procents belastning det blir på miniräknaren - därav kraven på en lägstanivå i absoluta tal.
Likt en brandman som ska in och hämta en avsvimmad person i en eldhärjad byggnad… rättvist eller ej, antingen är man rustad för uppgiften eller inte.
Allt gott.
Det är absolut ingen som säger emot att man måste klara av att släpa sin skadade kamrat i ett skarpt läge, eller att verkligheten skiter i procentsatser när kulorna flyger.... Självklart kan vad som helst hända i krig- alla killar i gruppen kanske dör i en drönarattack och tjejen blir helt ensam, eller så går vapnet sönder och hon tvingas slåss med en fältspade. Det finns miljoner scenarier och man kan aldrig träna för precis allt.
Men det du och många andra missar är skillnaden på ett skarpt, extremt undantagsfall och hur vi bäst tränar upp en mänsklig kropp under ett helt år av fredstida utbildning för att den överhuvudtaget ska hålla fram till den där dagen då det smäller. Varför ska kvinnorna tvingas belastas mer än männen?
Att bygga upp fysiologisk styrka och uthållighet handlar om progressiv överbelastning. Om du vill att en kille på 100 kilo ska bli så stark och tålig som möjligt, så att han har maximalt med energi kvar när han väl måste släpa någon eller varför inte två packningar, då måste han också tränas utifrån sin fysiologiska kapacitet. Om han bara tränar med en packning som motsvarar en fysiologisk sparlåga för hans storlek, bygger han inte i närheten av den reservkapacitet han faktiskt hade kunnat ha....
Samtidigt bryter vi ner tjejen på 55 kilo långt före "baskerprovet" genom att konstant belasta hennes leder med över 100 procent av hennes kroppsvikt under vardagsmarschen, bara för att vi vägrar anpassa träningsbelastningen. När hon väl får en stressfraktur och tvingas bryta utbildningen, så har vi inte fått en mer "stridsduglig" soldat- vi har bara slitit ut en elittränad individ i onödan och förlorat en soldat som gruppen hade behövt. Varför ska hon utsättas för detta och inte männen?.. känns ju oerhört orättvist när man kan ordna det bättre.
Att ha en fysiologiskt smart och procentuellt rättvis träning och mönstring handlar inte om att "göra det lättare" eller dämpa någons oro. Det handlar om att bygga maximalt starka soldater och minimera skadorna under de hundratals milen av förberedelser. När det väl blir skarpt läge ger alla allt ändå, men då har vi åtminstone hela, starka och optimalt tränade soldater på plats-i stället för ett gäng killar som gått på fysiologisk rabatt.
Om vi faktiskt skulle införa ett mönstringssystem som kräver samma fysiologiska prestation av alla, baserat på kroppsvikt, så skulle gallringen se helt annorlunda ut än idag. Det skulle rita om hela spelplanen och slå stenhårt mot många av de killar som idag glider igenom mönstringen på ren födelsevikt.
Ta uthållighetstestet på löpbandet som exempel. Istället för att alla- oavsett om de väger 55 eller 100 kilo- går med en standardryggsäck på 20 kilo, så sätter vi kravet på att man måste klara av att gå med en packning som motsvarar 35 procent av sin egen kroppsvikt. För en tjej på 55 kilo innebär det en ryggsäck på knappt 20 kilo, vilket är hennes nuvarande verklighet. Men för den stora killen på 100 kilo innebär det att han plötsligt får en ryggsäck på 35 kilo på ryggen innan bandet börjar rulla.
När vi sedan mäter styrkan i Isokai-maskinen (lyftet från golvet) gör vi på samma sätt. Istället för att mäta absolut råstyrka i kilo, vilket automatiskt gynnar den som är tyngst, sätter vi kravet på relativ styrka. För att få högsta betyg måste du kunna lyfta till exempel 1,5 eller 2 gånger din egen kroppsvikt. Tjejen på 55 kilo ska alltså dra 110 kilo i maskinen, medan 100-kiloskillen måste dra hela 200 kilo för att få samma betyg.
Om vi genomförde mönstringen på det här viset skulle vi gallra bort en enorm mängd killar som idag får godkänt helt gratis. Det skulle visa sig att många av de stora killarna har alldeles för dålig styrka och syreupptagningsförmåga i förhållande till sin egen tunga kropp. De bär runt på mycket "dödvikt" som de inte har muskelmassa eller hjärtkapacitet nog att hantera under samma procentuella press som tjejerna utsätts för. De killar som är vana vid att glida igenom på att de är naturligt stora, men som egentligen har dålig grundkondition och svaga leder, skulle kollapsa fullständigt under kraven och gallras ut direkt.
