Allmänheten hålls i det fördunkla. 
Citat:
För vissa är gärningsmännens nationalitet superviktig då detta är avgörande för om man ska förkasta dådet samt använda det i propagandasyfte, eller om man ska blunda för det inträffade och leta upp nästa grymma våldsdåd i hopp om att det passar ens agenda bättre. För vissa människor är så störda så att de inte kan känna empati med ett barn som utsatts för en våldsam attack oavsett vem som utfört dådet.
Svart eller vit är skitsamma för mig. Jag tycker detta är en oerhört tragisk och läskig händelse och mina tankar går till lilla flickan som fick sin lek och sin bekymmerslösa barndom avbruten, tankar går till mamman som behövde bevittna något så fruktansvärt och som med all säkerhet känner sig helt vilsen i vardagen lång tid framöver.
Svart eller vit är skitsamma för mig. Jag tycker detta är en oerhört tragisk och läskig händelse och mina tankar går till lilla flickan som fick sin lek och sin bekymmerslösa barndom avbruten, tankar går till mamman som behövde bevittna något så fruktansvärt och som med all säkerhet känner sig helt vilsen i vardagen lång tid framöver.
Ja, offrens perspektiv är det som många av oss saknar i svensk media. Här får vi ibland höra och läsa intervjuer med gärningspersonens anhöriga om hur omtänksam och vänlig personen är. Men ytterst sällan beskrivs den obegripliga ondska som som offret utsatts för och hur offrets och dess familjs liv förändras.
Jag tycker att gärningspersonen har inte rätt till ”skydd” och anonymitet. Varför då? Dådet har skett och gärningsperson och målsmän får stå för det.
Som orolig och intresserad allmänhet vill vi ofta veta varför dådet utfördes och av vem. Det är som om trafikolyckor sker, vi vill veta hur det gick till och vad som hände för att själva undvika bli drabbad.
Är det någon med psykiska problem? Krigsskadad med PTSD? Eller bara ren ondska?
Att hålla nere information leder bara till spekulationer. Ofta har det också visat sig att information hålls undan ”för att inte bygga på fördomar i samhället”.
Vi har lärt oss det. Därför är undanhållen information också information till oss. Vi vet att några tycker inte vi skall inte få veta detta!
Citat:
Hat via föräldrar.
Ja, offrens perspektiv är det som många av oss saknar i svensk media. Här får vi ibland höra och läsa intervjuer med gärningspersonens anhöriga om hur omtänksam och vänlig personen är. Men ytterst sällan beskrivs den obegripliga ondska som som offret utsatts för och hur offrets och dess familjs liv förändras.
Jag tycker att gärningspersonen har inte rätt till ”skydd” och anonymitet. Varför då? Dådet har skett och gärningsperson och målsmän får stå för det.
Som orolig och intresserad allmänhet vill vi ofta veta varför dådet utfördes och av vem. Det är som om trafikolyckor sker, vi vill veta hur det gick till och vad som hände för att själva undvika bli drabbad.
Är det någon med psykiska problem? Krigsskadad med PTSD? Eller bara ren ondska?
Att hålla nere information leder bara till spekulationer. Ofta har det också visat sig att information hålls undan ”för att inte bygga på fördomar i samhället”.
Vi har lärt oss det. Därför är undanhållen information också information till oss. Vi vet att några tycker inte vi skall inte få veta detta!
Jag tycker att gärningspersonen har inte rätt till ”skydd” och anonymitet. Varför då? Dådet har skett och gärningsperson och målsmän får stå för det.
Som orolig och intresserad allmänhet vill vi ofta veta varför dådet utfördes och av vem. Det är som om trafikolyckor sker, vi vill veta hur det gick till och vad som hände för att själva undvika bli drabbad.
Är det någon med psykiska problem? Krigsskadad med PTSD? Eller bara ren ondska?
Att hålla nere information leder bara till spekulationer. Ofta har det också visat sig att information hålls undan ”för att inte bygga på fördomar i samhället”.
Vi har lärt oss det. Därför är undanhållen information också information till oss. Vi vet att några tycker inte vi skall inte få veta detta!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera