Citat:
Ursprungligen postat av
fredriktomte
Fast förstår ni konsekvenserna av den här domen? Att det inte borde vara tillåtet att lura på folk graviditeter/föräldraskap de inte vill ha är ju en sak (dvs inte tillåtet att förstöra kondomer, ljuga om p-piller osv), men att koppla det till bristande samtycke pga en överenskommelse öppnar upp för att allt möjligt skulle bedömas som våldtäkt.
Säg att kvinnan vill bli med barn och säger att oskyddat sex är ett krav, men mannen underlåter att berätta att han är steriliserad. Ska det bedömas som våldtäkt? Hon samtyckte inte till det ej barnalstrande sexet...
Eller mannen klargör att han inte vill ha sex med kvinnor som är otrogna och kvinnan utelämnar eller rakt av ljuger om att hon har pojkvän. Ska kvinnan dömas för våldtäkt, för mannen hade inte gått med på sex om han vetat att hon var otrogen?
Eller kvinnan ställer krav på att mannen ska ge henne en orgasm, annars går hon inte med på sex. Mannen lovar att han ska ge henne det, men förmår sedan inte leverera. Har han våldtagit henne?
Eller mannen ställer krav på den att kvinnan är en renrasig arier och kvinnan ljuger och säger att hon är det, trots att hon vederbörande har arabiskt påbrå på sin mammas sida, ska kvinnan då fällas för våldtäkt?
Osv osv osv. Det finns ingen ände på potentiellt knäppa fall om man accepterar villkorade samtycken som innebär att samtycket återkallas retroaktivt, när det förmodade offret får reda på att något av villkoren aldrig var uppfyllda. Det här är *inte* ett bra sett att hantera problemet med mixtrande med preventivmedel och skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Fast man måste väl kunna lita på den man har sex med? Som jag skriver ovan tycker jag inte att detta borde betraktas som olagligt pga bristande samtycke, men att säga att den som litat på någon annan i alla lägen får skylla sig själv är orimligt och tar inte hänsyn till hur människor i praktiken lever sina liv. Om folk levde enligt de principer du drar upp borde mannen ha kondom samtidigt som kvinnan har femidom, eftersom ingen av dem kan lita på den andre. Hur många par tror du kan tänka sig att hålla på så? Om du lovar att använda kondom eller femidom är det ju rimligt att utgå från att du faktiskt också gör det, liksom att du inte i hemlighet förstör kondomen eller femidomen innan ni har sex. Samma sak om kvinnan lovar att hon går på p-piller, då är det ju rimligt att utgå från att hon också gör det och att hon inte ljuger för att hon i hemlighet vill bli gravid.
Jag tycker inte att det borde betraktas som våldtäkt att sabotera eller ljuga om preventivmedel, men det kanske inte heller bör vara helt tillåtet/lagligt. Jämförelsevis, om du vet om att du har en könssjukdom och har oskyddat sex med andra personer utan att informera dem om att du har könssjukdomen kan du dömas för misshandel/försök till misshandel (beroende på om du lyckas smitta din sexpartner). Tycker du även att det är orimligt, enligt principen att den som inte vill bli smittad själv får ordna med sitt skydd?
Nej, det är rimligt att man kan dömas för brott där eftersom det de facto utgör en fara för vederbörande. Det skiljer sig från den här situationen genom att det bara är den ena parten som utsätter den andra för fara.
När det gäller preventivmedel vid samlag är det bådas ansvar.
Jag anser inte vi bör uppfinna nya brott och brottskategorier som behandlar hur människor i förhållanden kan skada varann emotionellt och psykiskt. Som du väl själv varit inne på kan man göra det området hur omfattande som helst. Otrohet t ex skadar förstås den andra parten, men det finns starka skäl att det skall få tillhöra privatlivets helgd och att parterna får sköta det själva.
Jag anser också att den nya lagen om psykiskt våld är extremt olycklig, av ungefär dessa skäl, men det är ju en annan diskussion.
