Citat:
Ursprungligen postat av
ladicius
Är det inte dags att alla bibelviftare och abortförespråkare lägger ner stridsyxan och tillsammans arbetar för ett gemensamt mål? Kort och gott:
Nollvision för aborter.
Mig veterligen finns ingenting positivt med en oönskad graviditet. Så vad krävs för att nå detta mål? Människan är inte korkad, vi vet ju vad som kan hända vid oskyddat sex (eller om skydden av någon anledning fallerar). Det sker sexuella övergrepp, våldtäkter och så vidare där en abort naturligtvis måste erbjudas. Men att det sker nästan hundra aborter om dagen är fullständigt barockt!
https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/424c1688ea874235888d3b08d7a0f2f1/2025-5-9592.pdf
Nu är jag inget geni men om jag förstått det rätt så gjorde alltså
nästan två procent av alla kvinnor i åldrarna 15-44 år en abort 2024. Totalt vansinne!
Men hur skall man nå dit? Det är ju inte informationen eller utbildningen som är problemet. Vad är det som gör att vi människor tycker det är helt normalt att utföra en abort (som om man klippte naglarna ungefär) när det i själva verket är ett liv som avslutas - någonting som kanske inte rör oss medvetet, men garanterat omedvetet. Den psykotiska galningen Moder Teresa var sannerligen sjuk i huvudet, men på ett sätt så kanske hon har lite rätt i detta:
https://motherteresainstitute.org/acceptance-speech.html
Vad gör det med oss att vi normaliserat aborter på detta slentrianmässiga vis? Vem vet. Men ingenting positivt är min gissning.
Nå, vad tycks? Vad bör göras och hur nå målet om nollvision?
En abort är
inte som "att klippa naglarna".
En abort är ett svårt beslut, även om kvinnan vet att hon inte vill ha barn, så är det många tankar och känslor att tampas med. Aborten (i synnerhet medicinsk) gör satans ont för många kvinnor. Vissa beskriver värkarbetet som lika smärtsamt som vid en förlossning. Men istället för en bebis, kommer där en cellklump (embryot) och stor blödning och ingen bebis...... Blödningen kan fortgå några dagar/veckor. och vara som en kraftig mens. Ökad risk för infektion. Och så kommer även den känslomässiga biten efter aborten, som dels är hormonell, men för vissa kvinnor även psykiskt jobbig, en känsla av tomhet/ånger/saknad/sorg etc. Vissa känner sig lättade. men kan då även få skuldkänslor över att de är lättade.... Låter detta som "att klippa naglarna" tycker du?
För mannen är väl en abort som "att klippa naglarna". Han behöver ju inte gå igenom själva aborten. Men så är det alltså inte för kvinnan. Hon kommer aldrig glömma sin abort. Aldrig glömma det/de barn hon eventuellt hade kunnat ha haft.
Och hur förebygger vi aborter? Tja. Genom att ta bort sexlusten hos folk, kanske. Om folk inte vill ligga, förutom i syfte att skaffa barn. Så kommer aborterna minska radikalt i antal. Endast aborter kommer ske vid skador på fostret, i princip. och vid våldtäkter (våldtäkt handlar ju inte alltid om sex, utan om makt och kontrollbehov, så våldtäkter kommer ju fortsätta ske, även om man kapar sexlusten hos folk).
Hur tar man bort sexlusten hos folk då? Vet inte. Någon häxblandning av hormoner kanske... Som förmodligen kommer ge besvärande biverkningar. Som gör att folk kommer sluta ta denna hormon-häxblandning. Och så börjar de få sexlust igen. Börjar ligga igen. Och aborterna kommer öka igen....
Vi får nog se det som att aborter kommer finnas. Har alltid funnits. Finns över hela världen (även där det är olagligt). Det är ett nödvändigt ont, som behövs därför att människoarten har en sexdrift och gillar sex.
Men abort är som sagt var
inte som "att klippa naglarna". Inte för kvinnor som genomgår abort iaf.