Mystiska 2:an

Som ett kuriosum kan påminnas om tv-filmen Serier för miljoner, som Rolf Gohs gjorde 1967 tillsammans med Sture Hegerfors, och med en ung Niklas Rådström som ciceron. Kanske lite valhänt klippt med tanke på att Gohs även ville vara filmmakare, men ett fint tidsdokument (Rådström niar så artigt) och en intressant skildring av den dåtida seriebranschen.

Undrar om titeln (och inledningen) kanske vittnar om att Gohs egentligen hade velat göra en mer kritisk skildring av seriemarknaden än vad som slutligen blev fallet? Filmen som sådan är ju mer präglad av det glada popkultur-perspektiv som man förknippar med den unge Hegerfors, än av den ideologiska kritik som skulle komma att dominera några år senare och även anammas av Gohs. Till exempel är ju hans Mystiska 2:an-äventyr Superhjälten i mångt och mycket präglat av det tidiga 70-talets kritik av kulturkommersialismen – Lars Peterson och andra – även om albumet väl fick ligga på förlaget i 4-5 år innan det slutligen publicerades 1979. Tror till och med att han själv i Superhjälten klippt in en del kritiska bildexempel på våldsamma serier direkt från Petersons bok Seriernas värld snarare än från några serietidningar, och jag antar att han inte alltid var odelat förtjust i att måla omslag till Fantomen – Petersons hatobjekt framom andra.

Off topic, men jag måste fråga.

Det var en serie på 1970 eller 1980-talet där en pojke stoppade ett skenande tåg genom att klättra upp på loket och dra ned strömavtagaren för hand.

Det blev sammanfattningsvis ett jävla liv och man tvingades gå ut på TV, I följande veckas nummer av tidningen och i alla skolor i Sverige och förklara att det är livsfarligt att beträda tågtak, det kan ha varit på förekommen anledning då flera barn dött när de försökt testa själva, men jag minns inte riktigt.

Jag har en känsla av att det var den här serien.

Känner du igen det?

Ja, det var episoden Tåg mot rött från 1973, ett ganska typiskt exempel på seriens svarta vardagsångest blandad med spökerier och andra övernaturligheter. Lokföraren, som jag tror var Sachos farbror och möjligen hette Pontus, får problem med nerverna varje gång han närmar sig det ställe på spåret där han en gång kört på en ung flicka som nu spökar där – om det rör sig om en olycka eller ett självmord får man inte veta. Han bedövar sig med sprit och tabletter och tuppar av. Tåget är på väg att krocka men räddas i sista sekunden av att Stefan klättrar upp på loktaket och drar ned strömavtagaren. I senare publiceringar fick Rolf Gohs teckna dit en slutruta där han förklarade att sådant bara fick göras i serier.

Träffade Rolf Gohs för många många år sen i samband med hans "arbete" på Hamregården i Orsa.
Han var snabb att berätta för 10-12 åriga kidsen att han var Fantomentecknaren, så att alla barnen skulle tycka han var häftig. Jag tyckte redan då att hans "närhet" till kidsen, och att han skulle hålla på att fotografera barn var märkligt, men tänkte inte så mycket mer på det vid tillfället.

Nu såhär många år senare, när man läser om hans pedofilscen i hans egna Mystiska 2:an serie, och att det uppenbarligen finns många som tycker att hans serier och stil på tecknandet hade peddovibbar, så faller bitarna på plats när jag tänker på hur han betedde sig där på gården. Rolf var sannolikt en smygpedofil. Han gillade att ränna runt där bland småbarnen, satt och stirrade med sina stirriga ögon, precis som den väldigt märkliga prästen som också "arbetade" där. Prästen kunde förövrigt sitta och göra konstiga sne-juck inför alla, och flåsade obehagligt. Gick knappt att prata med han, han verkade vara helt i sin egen lilla präst-värld. Jag tror inte den där prästen hade alla hästar hemma i stallet riktigt. Men kan väl lugnt påstå att dessa två män sannolikt hade ett gemensamt intresse där på gården *ryser*. Bevisligen gillade han Rolf att fotografera småpojkarna där, och gillade att hänga runt småpojkar på dessa pojkläger. År efter år, samma visa.

Man får ju bara hoppas att han (eller den där prästen) inte utsatte någon stackars unge för något.
Nu såhär 2021 så kan jag inte fatta att folk faktiskt släpper iväg sina småbarn till prästläger.
Snacka om att be om problem. Är det någonstans pedofilerna flockas, så är det på såna ställen.

Jag var själv som barn med på serieläger som ordnades på Hamregården och där Gohs var en av de två lärarna. Själv upplevde jag inte tillstymmelse till några övergrepp och jag har heller inga minnen av att prästen Olof "Hampan" Hambraeus som skapat och ledde gården skulle ha varit skum. Några inslag från serielägret kan dock te sig lite kuriösa i efterhand:

• Vi blev förevisade den danska ungdomsfilmen Du er ikke alene, som på noll och intet sätt hade med tecknade serier att göra.

• Som förebildlig för våra egna serier på det föreskrivna ämnet kärlek nämndes "Smygaren blir kär", en serie om att upptäcka sin bisexualitet av den transsexuelle katoliken Gustaf Salonius som publicerats i Svenska Serier, där Gohs var medlem av redaktionsrådet. Han lät senare Salonius uppträda som "sympatisk" liberal konfirmationspräst i en ofullbordad sen episod av Mystiska 2:an, "Den stora chocken" 1981-82.

• Vi blev uppmanade att gärna bada nakna i lägrets swimmingpool, det var naturligast så. Några andra tvättmöjligheter fanns inte. Jag har en närmast surrealistisk minnesbild av högar med nakna skrikande gossar som klängde på varandra och brottades i och kring vattnet (det fanns förstås många fler barn där än bara vi på serielägret), och i en solstol satt ledaren, som här skall få vara anonym, naken med benen uppdragna mot bröstet. Jag tyckte tydligen att det var lite obehagligt, i alla fall avstod jag från bad/tvätt resten av lägerveckan vilket mot slutet föranledde en gliring från ledaren.

Och även i Mystiska 2:an finns det ju en del scener med nakenbadande gossar, vilket väl var kontroversiellt redan i seriens sexualliberala samtid – åtminstone tecknades en scen i Mardrömmen/Fiskögat om, så att Sacho fick bada näck i Expressen men med badbyxor i en senare serietidningspublicering. Albumet Superhjälten innehåller dessutom en FFN-bild på en nakenbadande Sacho, vilket enligt Gohs var en avgörande orsak till att serien blev liggande på Semic i flera år innan den slutligen utkom 1979. (Enligt andra handlade det om att invänta kulturstöd för utgivningen.)

Jag är dock osäker på hur man mest rättvist skall beskriva dessa inslag. Gohs var ju också fotolärare och använde foton på barn som underlag för sina serier, särskilt för mer komplicerade rörelser och poser där han rentav använde projektionsapparat. För serien Barnkorståget fick barnen på Hamregården klä ut sig och posera som korsfarare. Han tyckte säkert om att umgås med barn och känna deras beundran för hans kunskaper och skicklighet, det är väl svårt att klandra. – Sen hade han uppenbart en romantisk syn på barn som oförstörda naturvarelser, vilkas fantasi och lekar ställdes upp som befriande alternativ till det samhälle som åtminstone i hans föreställningsvärld gjorde människor till antingen auktoritära fascister eller utslagna, kuvade vrak. Sånt var ju också helt i linje med samtidens/"kulturvänsterns" konstnärsromantik.

Mystiska 2:an är ju faktiskt – all förment socialrealism till trots – i hög grad en serie som baseras på annan konst, framför allt film och fotografi, och som väsentligen avspeglar en konstnärs (stundom överspända och självcentrerade) världsbild. Det är "Sverige" filtrerat genom den samtida centraleuropeiska filmens neorealism och kosmopolitiska stämningar av rotlöshet och främlingskap. Sacho t.ex. har egentligen ingen egen kulturell identitet utan representerar bara det välgörande "annorlunda", han får vara såväl zigenare/rom som sydamerikan och italienare. Det är jakten på konstens "autenticitet" som driver ut Gohs på resor i efterkrigstidens Europa för att få uppleva och få stoff till den misär som ankdammen Sverige inte kunde erbjuda. Christer Strömholms och andras foton av slitna europeiska storstadsmiljöer, transvestiter och andra "udda" existenser, trasiga dockfigurer m.m. placeras nu på svensk mark, jämte rymdvarelser och andra övernaturliga inslag från Ray Bradbury m.fl. Det svenska är tråkigt, ointressant, instängt och fördomsfullt (på samma sätt som kulturvänsterns kärlekslösa blick än idag vill uppleva det) och kommer mest till synes i form av militärer och poliser.

Snarare än nakenbaden kanske det är figuren Dock-Dok som ter sig mest problematisk idag? Här ville ju Gohs skildra en av de många kuvade och marterade existenser som det moderna samhällets "fascistoida" tendenser skapade och som skulle befrias av barnen, en figur som Gohs beskrivit som "sådan jag [själv] kunnat bli om jag inte stabiliserat min självkänsla i tid". En ruta som denna ur Dockan som inte kunde sova ter sig onekligen en smula magstark idag. Och intrigen i episoden Rymlingarna bygger ju på att Dock-Dok fastnat på bild i en eller annan komprometterande sexuell situation och därför blir föremål för utpressning; denna aspekt av intrigen får helt enkelt sin lösning i att negativet bränns upp och så är det inte mer med det. Att det kanske finns element i Gohs konstnärliga skapande som inte bekändes fullt ut kan måhända antydas av dessa scener ur Gunnar Krantz album Superangst, där hans alter ego Johan gör upp med sin konstnärliga idol "Hans Riedl" för att denne trots allt inte är så ärlig och öppen som han påstår i sin konst.

Intressant att du nämner Gunnar Krantz, funderade mkt när jag läste Superangst vem den äldre serietecknaren kunde vara, men antog att det var Rolf Gohs. Annars har mkt klokt redan skrivits om Gohs i denna tråd, han fick till en speciell obehaglig känsla i sina serier som jag reagerade på som barn. Hans fokus på unga pojkar är ju ganska speciellt minst sagt och att han tilläts ordna läger för barn/ungdomar…hmm. Lite grävande journalistik på den här så kan det kanske bli ngt.

off topic 1: tyckte hans omslag var bättre tecknade en serierna som jag uppfattade som väl slösaktiga med svarta ytor, samt att han enl. mig inte riktigt kunde få till en bra känsla av rörelse i bilderna (lite samma problem som Jan Lööf har imho).

off topic 2: i Superangst (eller det andra albumet som är precis som Superangst, 1982?) förekommer en annan äldre serietecknare som jag tolkade in som Mortimer eller Andreasson, ngn som vet vem som det syftas på? obs att denna tecknare inte pekas ut som suspekt på ngt sätt.

Ja, vissa episoder av Mystiska 2:an ger mig i stort sett samma obehagskänslor idag som när jag en gång läste dem som barn. En serie som inte sällan var späckad med förnumstiga predikningar om mänsklig gemenskap, värme, tolerans, känslighet, men kusligt iskall och alienerad i hela den genomgående stämningen. Vem ville någonsin bli vän med Stefan och Sacho, tillbringa ens en halv minut i deras sällskap? Vem kunde känna sig hemma i deras Stockholm? Än mindre känna igen Sverige och svenskarna i de episoder som utspelades på landsbygden.

Det är väl förmodligen så att det inte bara var vanlig homosexualitet som "Hans Riedl" inte ville vara ärlig med. Det kan väl även här noteras att Gohs i en insändare i DN i februari 1981 försvarade Kay Pollaks film Barnens ö och därvid bl.a. påstod att "/s/exualskräcken /.../ vidmakthåller än i dag moralnormer som misstänkliggör många fina och ömsesidigt givande relationer mellan t ex vuxna och minderåriga".


Mortimer känns lite för ung, han var bara 16 år äldre än Krantz och denne äldre tecknare Stig-Åke Svampbacke skulle ju vara "i farsans ålder". Tar man "trolltecknare" bokstavligt kunde det väl ligga nära till hands att gissa på Rolf Lidberg. Han är ganska lik figuren i albumet 1981, åtminstone jämfört med Andreasson och Mortimer, och "Svampbacke" är väl hyfsat acceptabelt som nom de guerre för "Lidberg". Lid = backe, och Wikipedia förtäljer att "Lidbergs stora intresse var botanik, särskilt orkidéer och svampar." Men å andra sidan var väl hans serietecknande tämligen blygsamt även om han tydligen även ritade serier för SCA en gång, och han förknippades inte med några specifika figurer som dessa troll "Putte, Nutte och Tutte".

Jag läste mystiska tvåan som ung. Min svenska var ju dålig på den tiden så att serier blev viktiga för mig. Och jag gillade mystiska tvåan. Antagligen var mycket de suveräna teckningarna, men också något med det lätt dystopiska men ändå spännande innehållet att det var lite science fiction toner av och till gjorde inte saken sämre.
Så när jag är vuxen ålder såg att han hade gjort ett nytt mystiska två avsnitt nämligen. Fågelö köpte jag faktiskt tidningen. Det jag önskar att det inte hade gjort. Ett rätt vidrigt avsnitt faktiskt

Så att RG förmodligen hade en dragning till småpojkar stämmer nog, men å andra sidan finns det ingenting som tyder på att han skulle begått några sexuella övergrepp så vitt jag vet. Det är ju värt att hålla i minnet.

Jag läste aldrig "Mystiska 2:an" när det begav sig, men jag läste nyss boken "Kamrat Bamse" av Robert Aman (rekommenderas!) som handlar om "vänstervridna" serier och har ett avsnitt om just "Mystiska 2:an"*.

Robban tar i boken upp att en kritik som restes av vänstervridna Svenska serietecknare var att serier i allmänhet (och amerikanska serier i synnerhet) var för underhållande och roliga(!). Så vissa av dessa hade som uttalat mål att göra gravallvarliga serier helt utan humor som skulle lära barnen Marxistisk historieteori.

Sen är jag personligen väldigt skeptisk till den realistiska stilen i 2:an med kalkerade fotografier.... från min synvinkel är hela grejen med tecknade serier att man kan stilisera! En stiliserad seriefigur kan mycket bättre kanalisera känslor och stämningar än en tråkig fotorealistisk gubbe. Om man vill se på folk som de ser ut i verkligheten så kan man titta ut genom fönstret istället.


*Jag kanske är Flashback-skadad, men ger inte titeln "Mystiska 2:an" väldigt snuskiga associationer? [fniss] Om man frågade 100 slumpade personer på stan, så skulle ju säkert 90 av dem tro att det handlade om bögporr!

OK – jag är väl dock inte särskilt imponerad av boken och allra minst kapitlet om Mystiska 2:an som innehåller en hel del underligheter. Märkligast är väl jämförelsen med Bengt Linders Dante och påståendet att Stefan och Sacho uppvisar samma "självklarhet" som denne, "varken omdöme eller mod vacklar". Det räcker ju med att bläddra lite i respektive verk för att notera att de är fullkomligt väsenskilda – Sacho och Stefan upplever regelbundet kriser, tveksamhet, ledsnad, svartsjuka osv på ett sätt som är helt främmande för Dantes maniska hejighet.

Vidare påståendet att Glaspyramiderna skulle vara ett unikt äventyr med sina s/f-inslag – Mardrömmen/Fiskögat innehåller ju t.o.m. en "närkontakt av tredje graden", och Stenhästens öga och Tåg mot rött spökerier och andra övernaturligheter. Låt vara att de i det sistnämnda äventyret kan tolkas som hjärnspöken/skenbilder. () Gohs verkar ju som många andra konstnärer ha varit oerhört trendkänslig för tidens stämningar och påfund – ena dagen var det italiensk neorealism som gällde, andra dagen Däniken och Bradbury.

Men allra sämst tycker jag om den slentrianmässiga hanteringen av Fågelön, som återigen skall knökas in i matrisen "kapitalistiskt förlag tystar känslig konstnär", därför att samhället drivs av moralisk panik och hatar de ensamma och annorlunda. Som jag redan framhållit i denna tråd: det är en skäligen problematisk serie:


Jämför även med hur Sacho hittar ett par småflickstrosor hemma hos Dock-Dok (Dockan som inte kunde sova), hur denne figurerar på ett fotografi tillsammans med en person med häpnadsväckande "små tuttar" (Rymlingarna), och spanar in halvnakna elva-tolv-åringar som dansar regndans på ett tak, med en särskilt belåten blick fästad på en flicka med bar överkropp (Superhjälten). Synbarligen har Aman inga problem med detta slags böjelser och begär, medan däremot en skymt av Dianas nakna bröst i Fantomen strängt måste fördömas som ett uttryck för male heterosexual gaze, det värsta av allt.

Kanske magsura och småsinta invändningar men dessa är dessvärre inte de enda exemplen på tendentiösa och hycklande inslag i boken.


Vet inte vem som hittade på titeln Mystiska 2:an men det var i alla fall en titel som Gohs senare beklagade och menade att serien bara borde hetat Stefan och Sacho. Den är ju skapad efter numerologiskt mönster av den tidens populära pojk-/barnboksdeckare (Tvillingdetektiverna, Tre deckare, Fenomenala 4:an, Fem-böckerna, Vi sex, Hemliga 7:an), och åtminstone i det första äventyret Mysteriet Rosenkammaren – som Aman kallar Mysteriet i Rosenkammaren – får Sacho yttra någonting i stil med "ett fall för Mystiska 2:an, eller hur Stefan". Lite av pojkboksatmosfären fanns väl även i Skatten på Spökön men försvann ganska snabbt.

Jomenvisst; du kan skiva mycket svårare ord än vad jag fattar, och du kan hänvisa till en massa skitnödiga franska författare som jag inte läst och aldrig kommer att läsa...

Så visst; du vinner! Kul för dig!

Minns albumet med den där pojken (wolfgang?) som, om jag minns rätt, vara nära att bli "fascist" pga elake fadern. Fadern skulle skulle vara veteran i tyska armen under kriget och körde BMW. Medan "wolfgang" lekte med en Luger och en gamma wehrmachthjälm. Mystiska 2.an får honom på bättre tankar. Ungefär så.
Tänkt att dte där var ju rätt överdrivet av Rolf Gohs. Men funderade nu på författarens bakgrund. Tyskbalt? Född -33 i Tallinn och vistades som flykting i Polen och Tyskland under kriget står att läsa. Flydde familjen från Röda Armen -40? Var Rolf månne själv med i de gängse "ungdomsorganisationerna" för folktyskar? Upplevelserna under kriget hade säkerligen inverkan på hans uppfattning om militäriska figurer, faror och hot?