Citat:
Ursprungligen postat av
Problem2020
Har även funderingar på detta med förväxlingen med Engström och GM enligt Engström själv, för ingen annan har någonsin nämnt detta än just han själv !
Till att börja med så hävdar ju Engström att han blivit förväxlad med GM på handling , vad jag menar då är ju rörelsemönster men inte signalement!
Han menar ju på att vittnen blandat ihop två olika signalement, alltså hans egna och GM men att dom troligen blandat ihop det med liknande rörelsemönster
Men sen dyker YNs vittnesmål upp på DBG som då eg syftar på hans signalement och hans egna plötsliga "supervittne" men problemet blir ju då att han måste befinna sig springandes och på platser i gränden
Då måste han ju hitta på språngmarschen som inte är uppfunnen när han först lanserar sin förväxlings-strategi dagen efter mordet
Detta tycker jag är en mkt viktig detalj i sammanhanget och har diskuterats väldigt lite i tråden !
Dagen efter så finns ju inte hans språngmarsch i gränden eller ett vittne som beskriver honom i minsta detalj..utan mer att folk blandat ihop GM med honom !
Jag hävdar att han utökar och flyttar och ändrar lite även i sin förväxlings-strategi....Vilket är misstänkt
Hej.
Jag besvarar båda dina inlägg i ett och samma svar här.
Självklart är det lätt att bli misstänksam mot Engströms beteende efter mordet. Vid första anblick ser det onekligen misstänkt ut. Nästan “skyldigt”, om man läser det rakt av.
Problemet är bara att det hela tiden finns en alternativ förklaring. Och det är i grunden den förklaring som Lampers lägger fram i sin bok.
Lampers beskriver, precis som flera andra, en person med låg självkänsla och ett enormt bekräftelsebehov. Hans förklaring, eller hypotes kanske är ett bättre ord, är att Engström fick någon form av kick av att ha befunnit sig i utkanten av en historisk händelse. Därefter justerade han successivt sin berättelse i takt med vad som gav honom mest uppmärksamhet.
Lampers kallar honom för “säljaren”. Engström säljer sin story, och valutan är uppmärksamhet.
Och ska man vara ärlig är det ju också just den storyn som verkar ha gett honom mest utdelning: berättelsen om att han själv blivit förväxlad med gärningsmannen, och om hur klantigt polisen hanterade honom och hans uppgifter.
Lampers går däremot inte särskilt djupt in i de mest svårförklarliga delarna, till exempel observationen av LJ. Han nöjer sig i praktiken med att konstatera att Engström med all sannolikhet måste ha befunnit sig på platsen under den första minuten av händelseförloppet.
Och det är väl där problemet ligger.
För även om mycket kring Engström är väldigt konstigt, och utan tvekan kan tolkas som misstänkt, så existerar de här alternativa förklaringarna. En sådan alternativ förklaring gäller även LJ.
Även om LJ inte var känd i media vid den tidpunkten kan vi inte helt utesluta att Engström ändå fick nys om honom via någon kontaktväg som vi i dag inte känner till. Vi vet att Engström hade mediala kontakter, och han träffade sannolikt redan på förmiddagen dagen efter mordet den reporter som själv varit på plats vid mordet.
Det betyder inte att jag tycker att den förklaringen är särskilt stark. Men den går inte att utesluta helt.
Och det är viktigt, för om man tvingas ta bort observationen av LJ som en självständig och belastande uppgift, då faller Engströmspåret ganska hårt enligt mig.
Då återstår fortfarande en märklig, uppmärksamhetssökande och motsägelsefull person. Men kanske inte längre en person som på allvar kan bindas till gärningsmannens position.