När vården sviker - hur överlever man?

Okej. Jag förstår att det inte handlar om ett "ta dig kragen"problem. 😅


Jag har träffat folk med alla möjliga diagnoser, från autism (vilket är ett brett spektrum), till add och adhd. Borderline och bipolaritet.

Rätt sköna människor. 🤗

Men om vi ska kunna hjälpa dig så är det bra om du hintar lite om vad det är som tynger dig? 🤗

En lätt gissning är paranoia, det har jag själv till och från.
Svårt att undvika när alla jävlar följer efter en hela tiden. 🥲

Sen har jag fått urusel vård fysiskt när jag varit skadad och jag håller med dig.
När en överläkare ger sin dom så är är de andra läkarna små klängdockor och sjuksköterskorna är ännu värre. 🤷

Sjukt.

Men tyvärr inte oväntat.

Du pratar om någon slags allmänt mående nu som man ska ha ansvar för och visst, det har man väl.

Men jag talar om en sjukdom som kan ta över hela ens liv som det förr fanns en terapimetod för som var extremt effektiv. Men som man inte kan göra på sig själv.

Det är många krafter bakom vad som får och inte får erbjudas som behandling. De flesta har inget med vetenskapen att göra.

Jag tycker vården ska skita i dem med cancer om man skiter i folk med svåra psykproblem och lägger ned allt och menar att det är "eget ansvar". Du kan bota din egen cancer. Det går om du vill.

Det finns mycket och bra privatvård i Sverige. Man tecknar en privat vårdförsökring med ett försäkringsbolag alternativt bara betalar vad det kostar. Svensk offentlig sjukvård existerar inte längre.

Fast du kan sällan teckna den typen av försäkring när du haft mycket kontakt med vården sedan tidigare så det hjälper inte särskilt mycket.

Sant.

Nej, jag talar om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom/störning.





Visst, och då får man söka den privat. Det är inte ovanligt att en del EIPS-patienter efterfrågar DBT som är den terapiform som tycks fungera bäst på den extremt svårbehandlade gruppen. Den erbjuds inte överallt, Sverige har storsatsat på KBT som universallösning för ungefär allt. Erbjuds inte DBT så får individen lösa situationen på egen hand. Oavsett hur man vänder på det så behöver alla inse att de bär huvudansvar för sitt psykiska mående och sitt liv, det finns ingen garanterad räddning.

Vad är det för skillnad mot kroppsvård? Du har väl för fan ansvar för den med?

Av någon jävla anledning blir det alltid tjafs om man talar om att man gör vissa operationer och tandvård på sig själv, då ska helt plötsligt fan och hans moster kopplas in. Men det handlar istället om mjäkiga människor som vill att alla ska fixa allt åt dem.

Du kan inte jämföra fysiska problem som behandlas med operation och läkemedel, och psykiska problem med grund i kass genetik och diverse trauman som knappt går att diagnosticera.

Att det är en jävla skillnad bevisas av faktumet att majoriteten av sjukskrivningar beror på människor som är så psykiskt bräckliga att de inte klarar av att leva. Det finns ingen mirakelbehandling som löser deras "tankar" och "bräckliga själ".

Sedan ska gudarna veta att vi skulle behöva förverkliga denna grupps utopiska förväntningar om "en tablett som gör dig normal", inte minst med tanke på alla hemmasittarbarn med NPF och andra psykiatriska diagnoser som inte kommer bli något annat än en belastning för samhället.

Nej det går inte att jämföra. Kroppen är jättesimpel att förstå och fixa själv jämfört med hjärnan.

Men cancer finns det ju vettiga behandlingar för. Bryter jag ett ben kan jag få det opererat så det läker bra. Psyk måste man i slutändan ta hand om själv, det är bara så det är. Du måste ta ansvar för ditt liv, styra upp det. Psyk kan finnas som stöd men förvänta dig inte att någon utanför dig själv ska lösa dina psykologiska och själsliga problem, det är DITT ansvar.