När vården sviker - hur överlever man?

Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc. Målet verkar vara att du ska förlora all trovärdighet i andras ögon, och/eller att vårdenheter ska slippa att ta sig an dig.

Jag har kämpat som ett djur för att få hjälp, och trott att jag bara haft ”otur” med dålig vårdpersonal eller att jag bara behöver förklara mig tydligare, men jag har börjat förstå att det är likadant överallt, att det är såhär systemet är uppbyggt. Och det är läskigt.
Jag känner mig maktlös och rättslös. Och helt slutkörd. Jag orkar inte mer.
Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.

Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna men 1. Jag har inte hört talas om nån ”lycklig” missbrukare 2. Riskfyllt för anställning etc 3. Skulle man försöka/behöva hjälp trots allt i vården och de får nys om det så är man körd.

Jag förstår att du är upprörd men du måste också förstå att du är väldigt vag. Därför är det svårt att svara på vad du kan göra. Om du har eller kan skaffa de ekonomiska förutsättningarna kan du så klart söka privatläkare.

Vad är det som är vagt?
Nej tyvärr finns det ingen möjlighet för privat vård.

Psykisk sjukdom och psykisk ohälsa kan bara botas av individen själv, i bästa fall hjälper det med stöttande läkemedelsbehandling, men generellt kommer lösningen inifrån individen. Ju snabbare var och en inser att de själva bär på huvudansvaret för sitt eget mående desto bättre - och att det inte finns några genvägar.

Handlar det om vårdcentral eller specialistpsykiatri?
Har du en psykos som gör att du egentligen tycker att du inte alls är sjuk på så vis som det beskrivs för dig?
Handlar det om resursbrist eller om vilket sätt du bemöter personalen?
Till exempel.
Hur ska vi kunna veta orsakerna till att du är missnöjd?

Vad har du för problem då som du vill ha hjälp med, lite oklart?
Vad har du prövat?
vad rekommenderar vården att du skall göra?
Vill du ha en seriös diskussion här eller vill du bara skriva av dig?

Det där är en väldigt farlig formulering för patienter som inte har sjukdomsinsikt. De kan omedelbart tolka det som att de inte ska ha med sjukvården att göra. Vilket de inte vill heller. De förnekar hellre sina problem.

Du är oklar , så klart de inte fattar vad du menar heller.

Precis, du uttrycker det nog bättre än jag gjorde nyss.

Då får du nog läsa om.
Säkert välmenande men också stor oförståelse att det inte bara är att ”ta sig i kragen”.

Någon vill förgöra mig eller sätta mig i en beroendeposition och har gått så långt att min vård har blivit fördärvad. Jag hade fungerande vård och liv men det har man tagit ifrån mig.
Jag har lagt hela mitt vuxna liv på att jobba, spara och lägga all min tid och ork till mitt framtida drömboende. Ett boende där jag ska få vara trygg och tillåtas vara jag.
Nu överväger jag att fejka min egen död bara för att få bli fri.
Jag bryr mig inte ens om pengarna längre. Har redan förlorat sjuka summor tack vara detta och ingen kommer att ersätta mig för förlust.
Vet däremot inte hur det skulle gå att lyckas ta sig in som ”papperslös” svensson i ett annat land nånstans. Skulle isf kasta mitt pass när jag väl kommit fram.
Lider med dig. Vet hur det är när folk pissar på en. Och utan anledning.
Folk som missbrukar myndigheterna borde låsas in.

Nej jag har inte psykoser 🙄. Att det är den första tanken som slår dig trots att du inte vet någonting överhuvudtaget om mig säger en hel del..

Jag tror att jag väljer att exkludera dig från diskussionen för det är rätt uppenbart att du inte är intresserad av att diskutera huvudfrågan utan snarare ifrågasätta min trovärdighet.