När vården sviker - hur överlever man?

Bra svarat.... Så att vårdutförare kan ta hutlöst betalt för att göra inget, ersättas för drt och ändå blir inget bättre.... 🤔

Vet inte om du redan känner till Fontänhusen i Sverige. Dom finns för oss som har psykiska besvär och stöttar genom att vara ett klubbhus för oss.

Kolla om det finns i din närhet annars kan du kanske flytta.

Hade det inte varit för dom hade jag inte suttit här.

När inget funkar i livet eller i vården så finns de till för dig.

De är ingen vårdinrättning. Ingen gaslighting.

Det är en stiftelse och ägs inte av kommun eller stat. Gratis klubbmedlemskap.

Ingen reklam för de säljer inget till någon.

"Hos oss faller ingen mellan stolarna

Välkommen till Sveriges 18 Fontänhus!

Psykisk ohälsa och ofrivillig isolering drabbar många – men ingen ska behöva stå ensam. På Fontänhusen får du rutiner, gemenskap och stöd att hitta tillbaka till en meningsfull vardag och framtidstro. "

https://www.sverigesfontanhus.se/hittaditthus

Jag frågade
1. Vad har du för problem då som du vill ha hjälp med, lite oklart?
jag menar då din diagnos
Jag frågade också
2. Vad har du prövat för att avhjäölpa dessa problem?
3. vad rekommenderar vården att du skall göra?
Allt för att förstå din sits och vad som återstår att göra

1. är det något specifikt du vill ha av vården som du inte får
2. varför får du inte det i så fall?
3. Vad har du fått för behandling?
4. Jag behöver inte veta din livshistoria, men lite mer kött på benen vore lämpligt
Vad vill du ha ut av tråden?
Hur man hanterar dåligt mående som du skriver ovan?
Då föreslår jag att du berättar vad det är för dåligt mående.
-----------
Jag kan berätta att jag har haft dåligt mående - panikångest, paroxysmal supraventrikulär takykardi samt social fobi som kan hänföras till manodepressioner
Jag tog kbt, antabus, seroxat, fluoxetin, arbetsterapi, tränade, slutade med alla droger och gick ner i vikt - 35 kg
Det hjälpte, men för att bli frisk på lång sikt och slippa substanser ändrade jag mitt liv från att vara fokuserad på mig själv till att vara mer behjälplig för andra. vara mer generös. Inte gå till attack. Inte känna mig kränkt (djävligt svårt)

Man måste vara sjukt driven själv som patient. Du är inte den första eller sista att inte få korrekt bemötande och hjälp ifrån psykiatrin. Är själv en långvarig patient med en psykossjukdom och autism.

Det som funkat:

- Terapi i privat regi
- Mediciner
- Rutin kring saker som sömn
- Meditation
- Socialt umgänge med dom som jag verkligen vill vara med
- Minimalt med stress

Sedan beroende på vad du har för problematik så ser vägen till tillfrisknande olika ut.

Min tog över två decennier innan jag hittade så att jag kände mig okej. Gick över ett decennium med dagliga självmordstankar som exempel. Men gav mig fan på att jag skulle tillbaka och jag var rejält under isen.

Så det är möjligt, med rätt fokus och rätt stöd så går det.

Gör exakt som vården säger.
Var 100%ärlig
Funkar det inte ställ dem till svars
Jag gissar att du vill ha vissa läkemedelbutskrivna men vården nekar dig detta?
PS
Varför är du så lättretad i tråden?
Har du alltid så dåligt humör?

"När vården sviker"

Freud var ju inriktad på medelålders medelklass... men det finns ingen motsvarande speciell pubertetspsykologi att tala om. Åldern 13-19 är ju som ett nålsöga där varannan har emotionella kriser, som sen ibland är traumatiserande och stigmatiserande. Det kan sen återverka ända upp i 20-30-årsåldern (nu blev det kanske OFF TOPIC).

Det som hindrar dig är i första hand övertygelsen att du inte klarar det på egen hand. Frågan handlar dock inte om kapacitet, utan om tillgång till verktyg och metod. Det är därför viktigt att inte förväxla faktisk förmåga med avsaknaden av adekvata verktyg eller arbetssätt.

Det som saknas är således inte kapacitet, utan användbara verktyg och metoder.

Problemet är emellertid att även om sådana verktyg eller metoder tillhandahölls, skulle de riskera att uppfattas som otillräckliga, eftersom du redan har internaliserat en övertygelse om egen maktlöshet.

Först behöver denna övertygelse om maktlöshet dekonstrukteras. Först därefter kan effektiva verktyg och metoder faktiskt tillämpas, och detta är något endast du själv kan åstadkomma (på tal om makt, för det är sannerligen din egen makt du har använt för att övertyga dig om din egen maktlöshet)

Utan detta kommer du att förbli fast i en upplevelse av maktlöshet, och alla former av hjälp i form av tankesätt, verktyg eller metoder riskerar att bli verkningslösa. Därför vore det inte konstruktivt att till tillhandahålla sådana inslag, eftersom det i praktiken skulle reduceras till en variant av uppmaningen att “ta sig i kragen”.

Har du bekräftat cancer och vården skiter i dig? Har jag förstått rätt?

Ja det är det mest insiktsfulla som finns i tråden förmodligen. Medaljen kan du stopp upp i ditt anus

Varför är det andras ansvar att hjälpa dig med allt. Är du en vuxen bebis? Skaffa ett jobb.och kom ner på jorden.

Sant.