Ni som blev ihop me partner me barn sen innan. Ånger?

Skulle säga största problemet är om barnets pappa är tokig på ett eller annat sätt. Kanske inte ovanligt han blir osäkert aggressiv pga att han tror du tar över papparollen. Kanske speciellt om han redan känt sig otillräcklig.

Jag kan svara för en polare som blev tillsammans med en småbarnsmamma. Han var 26, hon var 23 och hade en femåring (!) som hon alltså fick under gymnasiet. Mamman var supertrevligt och de var tillsammans i drygt åtta år och funderade vidare på att utöka familjen. Pappan till barnet var helt ute ur bilden sedan länge och barnet var vitt och svenskt. Min kompis blir ju en fadersgestalt till barnet under denna tid. Sen tog förhållandet slut. Beskedet att förhållandet var slut var väntat då de av flera skäl glidit isär under en längre period, och deras arbeten mot att förbättra relationen gick helt enkelt inte. Trots en så pass lång relation hade han inga konstigheter med att komma över henne, men problemet var att släppa dottern. Han hade ju blivit en fadersfigur åt henne och anammat den rollen helt. Nu förberedde han sig för att aldrig mer se henne igen.

Det var förstås traumatiskt för dottern också, och de hade väl kommit överens om att de träffas någon gång ibland, men rent krasst vet jag inte om detta har en positiv inverkan på min vän. Vi vill ju att han bara ska kunna gå vidare, men med barn med i bilden så är det ju inte bara att göra. Det blir ju svårt, och hur i helsike skulle han kunna förklara denna relation om/ när han börjar dejta i framtiden.

Det snackas ofta om mammans roll i att introducera en reko kille till barnet, vilket förstås till 100% är befogat. Men denna del av historian pratas det inte om speciellt mycket.

Det är simparna som är trasiga.

Simpar som tar hand om en annan kvinnas barn hoppas på att få en ny unge med henne själv. Det kan han i många fall glömma. Hon bara utnyttjar hans plånbok och barnvakten

Tja har ni fått ångra det? Blev de jobbigare än va ni tänkt?

Om ja. Berätta va som blev jobbigt och om ni fortfarande är ihop

Även de mest olämpliga pappor får åtminstone umgängesrätt, ibland till och med obevakat umgänge trots att de redan varit våldsamma mot barnet alternativt utsatt det för sexuella övergrepp. Det har till och med varit vanligt (vet inte om det är det längre med vår nuvarande vettigare regering) att utlänningar som dömts för brott mot de egna barnen, har fått slippa utvisning FÖR BARNENS SKULL! För att det anses att umgänget är så viktigt, trots att barnen är livrädda för pappan och inte skulle önska något hellre än att han utvisades för gott.

Därför kan man vara säker på att en pappa som inte har någon kontakt med sina barn sedan förr antingen skiter i dem eller har gjort något MYCKET olämpligt mot dem. En sådan man ska inte avlas på mer.

Därför kan man vara säker på att en pappa som inte har någon kontakt med sina barn sedan förr antingen skiter i dem eller har gjort något MYCKET olämpligt mot dem. En sådan man ska inte avlas på mer.

Nog var det nog det sjukaste argumentet jag har hört. Inte introducera barnen pga hög risk att dom kärar ner sig i partnern alltså?

Man börjar inte ett förhållande med att introducera ungarna, det säger sig självt, det är nånting som får växa fram pö om pö.
Har man barn själv från innan, oavsett om man är man eller kvinna så är det väl mer skumt om man håller dom ifrån partnern in absurdum.

För att återgå till ts, ja jag har haft förhållanden innan med kvinnor som redan hade barn. Inga problem, dom är oftast mera vettiga än tjejer/kvinnor som velar fram och tillbaka OM dom ska ha barn