Tål inte min systers bortskämda son, vill inte ha med honom då vi ses.

Gissar att du aldrig påtalat detta för din syster? Undrar vem som har kommunikationsproblem nu? Det ligger tydligen i släkten!

Nej, det är fruktansvärt enerverande att ha med autister att göra öht, men å andra sidan så är kontentan att du är arg på en utvecklingsstörd för att han är utvecklingsstörd.

Vet inte varför din syster tvunget behöver släpa med honom när han inte vill åka, men vissa föräldrar är så där: "det är inget fel på damp-åke, han behöver bara komma ut lite mer, han vill egentligen innerst inne följa med, jag kan ju inte låta min myndiga son sitta hemma själv".

Det lär vara känsligt. Din syster kommer med stor sannolikhet hata dig om du säger att du helst ser att hon lämnar sin fullvuxne, autistiske son hemma när han ändå inte vill följa med.

19 åring som hänger med mamma överallt. Där är något fel.

Låt honom bli tjurig då? Han är 19, vem fan bryr sig. Går han hungrig och stirrar in i sin telefon så är det ett val. Blir han tjurig så är det upp till honom att hantera sina små känslor.

Du är väl betydligt äldre än denna kille, du måste verkligen börja bygga lite respekt för dig själv. Ignorera snubben, sitt inte på Flashback och gråt, försök inte att dalta med honom, bara gör det du vill dvs umgås med din syster när han sitter där och tjurar.

19 åring som hänger med mamma överallt. Där är något fel.

Jag lutar åt att det kan handla om uppfostran faktiskt eftersom han verkade normal för tio år sen. Eller autism kanske är något som växer fram i tonåren?

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?

Du har träffat på en ur 'generation Z' - kan bara beklaga.

Men förhoppningsvis så blir det andra bullar snart när sötebrödsdagarna är över för unge herrn!

Låter ju som en helt vanlig curlad, dysfunktionell, arbetsskygg gen z utan eget tänkande och källkritik.

The living dead...

Jag vet inte vad jag ska säga. Men min känsla är att nittonåringar hänger inte med bara sin mamma i vanliga fall.

Jag hade ett litet tjafs med min syster förra veckan, jag sa till henne att han får laga sin egen mat och då sa hon att han kan inte alls laga mat och jag ifrågasatte då vad det innebär att INTE KUNNA laga mat. Att man inte kan laga rätter som mat- Tina är en sak, men om man är vuxen och inte ens kan steka på några jävla köttbullar så måste det väl vara något fel??

Jag kan såklart vilja umgås med min syster på tu man hand, det är väl inget konstigt med det oberoende hur hennes son är. Menar du att jag skulle säga nej till umgänge med min syster helt och hållet bara för att jag inte orkar med sonen?