Tål inte min systers bortskämda son, vill inte ha med honom då vi ses.

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?

Varför vill du umgås med din syster när hon uppenbarligen inte vill få pli på sin son? Det är hennes fel att det är så här. Inte hans.

Du har träffat på en ur 'generation Z' - kan bara beklaga.

Men förhoppningsvis så blir det andra bullar snart när sötebrödsdagarna är över för unge herrn!

Han låter som första gradens aspis. Lämna honom i ett hörn med sin smartphone och interagera inte med honom öht så blir alla nöjda.

Jag kan såklart vilja umgås med min syster på tu man hand, det är väl inget konstigt med det oberoende hur hennes son är. Menar du att jag skulle säga nej till umgänge med min syster helt och hållet bara för att jag inte orkar med sonen?

Ungen har någon form av diagnos, Autism skulle jag säga och inte högfungerande.

Men håller med dig, någon som släpar med sin jättebäbis skulle jag heller inte orka umgås med.

Systern skulle nog bli otroligt sårad om något sådant nämndes så håll käften och dra ner på umgänget bara.

Så kan man göra, men saken är det att jag står knappt ut med att ha med ett kolli om jag har semester, är det jag som är en usel människa eller är det skälig känsla? Ibland blir det även konflikt då min syster skäller på honom att lägga bort mobilen och då blir han sur. Orkar inte lyssna på skitsnacket som uppstår då.

Ser inte riktigt problemet... varför kan du och din syster som är i en helt annan generation, inte umgås själva? Varför måste hennes son vara med? 19 år gammal, han klarar sig själv eller är han extrem curlad så han måste vara med?

Huruvida du ska säga något eller inte om sonens beteende beror på relationen med din syster. Är den så stark att den klarar av alla ämnen, då tycker jag att du ska ta upp det men du tar en chansning. Människor tenderar att vara mycket defensiva när det gäller sina barn. Att han vuxit upp till en bäbis tyder på att din syster har misslyckats och kritik mot sonen är kritik mot henne.

// CC

Jag håller med dig i just den saken. Men grabben har inga egna vänner, då han är hemma sitter han bara vid datorn., Om jag och min syster kunde umgås och han spelar data eller har kul med sina polare så skulle det ju kännas bra. Men hon vill ha med honom då, eftersom han gör ingenting annars. Då känns det för mig som att jag ska vara inne i ett sammanhang där jag tvingas in och ska försöka vara med och aktivera en nittonårig köttbit utan egen vilja och det vill jag inte.


Jag har varit inne på att hon misslyckats i sin föräldraroll. Själv är jag barnlös och det känns lite sunkigt att ifrågasätta en förälder då, men det är kanske ändå rimligt att göra det ändå. Hon har beklagat sig till mig i många år att hon har svårt att aktivera ungen, då har jag ibland sagt att det är nog hon som gör fel då. I det fall jag sagt till henne har hon blivit lite sur och hon har svarat att det är oerhört svårt att vara förälder i dagens samhälle och nästan omöjligt att hantera deras internet och spelbeteende. Enligt min åsikt så är pojken gravt skärmberoende och detta har hämmat hans utveckling, det började redan då han var i tioårsåldern, men innan dess var han inte lika inaktiv.

Se nedan.
Jag utgick från att det inte handlade om någon diagnos men i så fall är det väl lite annorlunda. Om det enbart handlar om uppfostran hade i alla fall inte jag velat hänga med min syster.

19 åring som hänger med mamma överallt. Där är något fel.

Har han autism och/eller ADHD tro? Med tanke på det beskrivna beteendet.

Men varför måste han följa med? Vågar systern inte lämna honom hemma eller vägrar hon bara förstå att han har en nedsättning och ska prompt lära honom att socialisera och daltar med honom istället?

Är det så att han prompt ska vara med, men vill vara ifred, låt honom vara och umgås med systern istället. Annars får du nog ta ett snack med systern om vad som verkar vara felet i situationen så att hon får ta tag i det, oavsett orsak.