Tål inte min systers bortskämda son, vill inte ha med honom då vi ses.

Främst för att jag gjort samma misstag. Att jag la skulden på en mamma för att hon inte klarade att uppfostra sitt barn bra. Men visat sig att ungen är född med rätt många problem.

En annan anledning till att jag är "fixerad" är att jag vet att vare sig skärmar eller curling skapar denna typ av riktigt allvarliga problem. Som du själv säger, du behövde ju själv ingen extra stöttning för att börja laga mat. det verkar märkligt att du tror att skärmarna kan skapa ett beteende man ser hos barn med ganska grav störning i utvecklingen. Det är inte 1960, vi tror inte att barn är födda som ett tomt ark, och att vi skulle kunna fostra dem till precis vad som helst. Det är mot vetenskap det du säger.

Du verkar inte kunna hålla två saker i huvudet samtidigt, att han är född med problem OCH att hans mamma inte gjort vad hon borde.

Och jag har aldrig kallat dig sjuk. Men du är fast i ditt eget tänkande.

Alla är väl fast i sitt eget tänkande mer eller mindre, inget konstigt med det, har du någon speciell gudomlig förmåga att tänka utanför dig själv? Hur kan du förresten veta exakt om han är född med problem eller inte, är du klärvoajant på något mystiskt sätt eller? Tycker ändå det är lite märkligt att jag påpekar ett patologiskt beteende hos en ungdom som bland annat på grund av detta beteende saknar sociala kontakter, och då är det JAG som är autistisk. Det är hobbypsykologi av sämsta art enligt min mening, jag går inte på det där struntpratet.

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?