Tål inte min systers bortskämda son, vill inte ha med honom då vi ses.

Hon har vid tidigare tillfälle uttryckt en oro för det som du just beskriver i den fetade texten.

Ja ts borde bara försöka släppa det. Det finns ingen anledning att tjura över att någon inte är social och mest vill titta på sin telefon.
Grabben verkar inte ens bara superintresserad av att följa med så ts kan liksom inte börja ställa massa krav. Han har liksom inget med saken att göra. För när allt kommer omkring så är det mamman och sonen som är en familj och ts är en morbror vid sidan av, så att komma in och ställa krav på hur grabben ska uppföra sig är nog ingen bra ide.

Dags att skeppa honom till vårdcentralen för utredning med andra ord, för hans egen skull. Din syster kommer inte kunna ta hand om honom hela livet, och när hon väl dör så kommer han stå där utan stöd.

Men snälla rara. Bara låt ungen vara.

Jag har funderat på att agera så som du beskriver, det kanske är det bästa och mest hedervärda alternativet. Men tyvärr mår inte min syster alltid så bra bara för att sonen är med om vi ska på en utflykt, det händer att hon blir trött på att han är så passiv och börjar att skälla på honom och så vidare. Jag står inte ut med det liksom och det må vara en brist jag har men så är det bara.

Ja det är en märklig situation - förstår hur du tänker och känner!

Det är så svårt att relatera till dessa ungdomar tycker jag. En annan ville inget annat än att flytta hemifrån fortast möjligt och leva sitt eget liv. Själv flyttade jag när jag var 19 och blickade aldrig tillbaka. Även om det var över 20 år sedan nu så är ju inte samhället så himla annorlunda - hur kan man vilja bo hemma hos föräldrarna som 20+ och bli uppassad som om man vore ett litet barn? Förstår verkligen inte.

Faktiskt är det ju rätt synd om grabben. En vacker dag så kommer han ju tvingas stå på egna ben vare sig han vill eller ej, och då blir det att lära sig väldigt mycket på kort tid..

Då kan du bli en lugnande kraft i din systers liv. Uppmuntra henne att ta det lugnt. Att inte bli arg.

Som andra har skrivit så kommer grabben tvingas växa upp förr eller senare. Klarar han inte det, så kommer det bli särskilt boende där han blir omhändertagen av kommunen, såna boenden är helt okej. Att fixa en diagnos på sonen kan bli svårt när han blivit vuxen, om han vägrar att medverka. Kanske kommunen och socialen på något vis kan medverka. Samhället idag brukar inte vilja hjälpa så mycket innan det är akut, pga välfärden är så ansträngd idag.

Det är säkert stressande för din syster, att inse att ungen kanske aldrig kommer lämna boet. Jag tror det kan vara en konstruktiv väg framåt att diskutera med den unga mannen, förklara läget, och gemensamt göra en plan för framtiden. Utbildning? Jobb? Eget boende? Är han passiv, så drar man in på hans privilegier, som man gör med barn för att få dom att lyda. Inget internet. Ingen telefon. Inget tv-spel, osv. Det ska vara tråkigt att leva passivt, men lönsamt att börja samla vuxenpoäng. Då får man belöningar och uppmuntran.

Risken finns att grabben är deprimerad, och därför är passiv. Då behöver vården kopplas in.

Svårt. Men hon har tur som har en bra brorsa i dig.

Jag har sagt till min syster att jag tror att pojken kan vara deprimerad. Han uppvisar inga leenden eller känslor överhuvudtaget utan har bara ett stelt och något surt ansikte. Min syster menar att han inte alls mår dåligt, men jag har ifrågasatt det påståendet flera gånger och undrat hur bra man kan må om man sitter vid en skärm oavbrutet under sin hela sin uppväxt. Det påminner om ett missbruk som i sin tur kan skapa en depression, ersätt skärmen med knark eller alkohol så skulle man direkt se sambandet.

Kanske dum fråga men är din systersson förståndshandikappad?
Vilken 19 åring följer med sin mamma överallt?
I den åldern vill man välj umgås så lite som möjligt med föräldrar.

Edit: ser nu att TS har svarat att pojken är förståndshandikappad.
Visst förstår att det är jobbigt men kanske får du ha överseende med det med tanke på pojkens handikapp.
Läste nog för snabbt. Pojken hade visst ingen belagd diagnos än.
Är nog bara en tidsfråga innan TS syster behöver vila och gissa vem som då får pojken på sin hals.
TS

Du har helt rätt, jag har ingen rätt att ställa en massa krav. Om min syster vill curla en jättebäbis resten av sitt liv så är det hennes val.

Men beträffande hur jag vill ha det på min semester och när folk ska åka i min bil och jag ska skjutsa dem så kanske jag kan ha en del krav möjligtvis, om min syster kan tänka sig att åka i min bil utan sin vuxne son som ändå bara vill sitta framför datorn så kanske hon förhoppningsvis vill göra det valet. Eftersom ungen ändå inte är intresserad av att följa med så borde han väl vara förtjänt av att stanna hemma? Det är dom som åker iväg med mig och inte jag som åker iväg med dom.

Ja det kan du såklart kräva, men var då beredd på att risken finns att hon väljer att endast umgås med sin son.
Är det inte enklare att bara låta honom glida med? För han verkar inte vara jobbig på något sätt utan bara inte så social med dig? Har ni så mycket att prata om oavsett?

Du har ju redan bestämt dig för att ungen har gjort sig själv handikappad av ett fritt val. Sedan drar du upp detta när du och de andra ses och tjatar. Du ska nog vara väldigt glad att du får träffa din syster. Du är ju lika envis som systern och systerns unge. Vad har du själv för diagnos? Kanske autism? De brukar ju inte vilja ta in info när de bildat sig en uppfattning. Och de vet alltid bäst själva.

Man KAN inte få någon att bli autistisk genom uppfostran. Och du jämför honom när han var 9 och då var han normal. Haha jojo. Skulle han klara en 9-årings krav idag? Troligen.

Synd att mamman inte velat söka för detta när han var tonåring. Nu behöver ju ungen inte utredas om han inte vill. Men om mamman också har autism kanske hon har svårt att se vad som är fel.