Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Du avslöjar dig: ”ingen aktuell umgängesdom” blir din grymma fula ursäkt för att slippa granska hur kontakten förstördes.

Åklagaren förnyade inte kontaktförbudet. Tredje part var och är en faktisk fråga. Mamman vägrar. Hovrätten rev det mesta av tingsrättens berättelse för länge sedan. Pappan som god förälder var inget som polis eller domstol sa emot. Ändå låtsas du att barnens rätt till pappa dog av sig själv.

Frågan är vem som blockerar neutral kontakt, matar rädsla och tjänar på barnens förlorade tid.

Det är inte barnperspektiv. Det är att gömma grymt umgängessabotage bakom myndighetsslarv och mammans skyddsteater.

Det finns ingen rätt till umgänge.

Det är faderns fel och han är ensam ansvarig för det han valt att ställa till med. Att han inte förstår allvaret är i sig alarmerande.

Har pappan ansökt hos soc om att få ta kontakt med barnen via ett ombud som de utser? Om mamman går med på det och soc finner det lämpligt?

Eller måste tredje part vara utsett av pappan?

Och framförallt - vill barnen?

Du upprepar dig gång på gång. Du blandar ihop juridik och psykologi.

Ja, någon ovillkorlig rätt till umgänge finns inte. Men barn har rätt till båda sina föräldrar när det kan ske på ett tryggt sätt. Det är tryggt här, ingen fara eller risk finns. Därför finns stödpersoner, umgängesstöd och tredje part. Kontaktförbudet förnyades inte eftersom mammans teater genomskådades.

Ditt cirkelresonemang är tydligt, ingen kontakt finns, alltså är pappan ensam skuld. Men den verkliga frågan är varför alla mindre ingripande lösningar misslyckade eller stoppades.

Du frågar om barnen vill. Efter år av konflikt, svartmålning och isolering är just den frågan central att utreda – inte att okritiskt utgå från. Att barns vilja kan påverkas är välkänt inom familjekonflikter.

Du kallar gärna allt pappans fel men undviker konsekvent att granska mammans agerande, kontaktförbudets utveckling och myndigheternas ansvar. Det är inte objektiv analys. Det är bekräftelsebias. Och din könsaktivism.

Varför avbröt H behandlingen i fängelset?

Räcker bra att börja där.

Det där är en klassisk avledningsfråga. Du smiter.

Om pappan avbröt en behandling i fängelset kan det naturligtvis diskuteras, men det bevisar inte att anklagelserna var riktiga, att utredningen var fullständig, att mammans uppgifter var opåverkade av vårdnadskonflikten eller att barnens relation till pappan saknar betydelse. Du får läsa hans bok.

Det centrala är fortfarande… Varför granskades inte alternativa hypoteser ordentligt? Varför analyserades inte mammans motiv, processbeteende och möjliga umgängessabotage? Varför används inte mindre ingripande lösningar som tredje part, stödperson eller strukturerat umgängesstöd? Varför ska barnens vilja efter långvarig konflikt behandlas som opåverkad, när påverkan är ett välkänt problem i svåra vårdnadskonflikter?

Du försöker göra en detalj i kriminalvården till ett totalbevis. Det håller inte juridiskt, psykologiskt eller logiskt.

En behandling i fängelse säger något om kriminalvårdens miljö, klientens motivation, tillit, sammanhang och upplevelse av rättsprocessen. Den säger inte automatiskt något om skuldfrågan, barnets bästa eller myndigheternas ansvar. Eller barnens rätt till sin pappa.

Så nej, det ”räcker” inte att börja där. Det är just där du försöker slippa börja, i bevisningen, handläggningen, barnperspektivet och mammans agerande.

För mig räcker det med att få ett svar på varför behandlingen avbröts i fängelset?

Det säger extremt mycket om individen.

Vad för behandling avbröt Herr H i finkan !?

Något jag snappat upp i tråden men som det inte passar ExtremaMitten att svara på. Trots att han tror sig veta mest och bäst.

Tycker det är talande om en dömd GM anser sig inte behöva genomgå/slutföra behandling/program för våldsamhet mot kvinnor och därmed visar vilken avsaknad av självinsikt han besitter.

Den bristande självinsikten kommer vara det som står i vägen för att kunna återuppta en ev relation med barnen i framtiden.

Det där avslöjar mest din egen metod. Återigen.

Du har ingen analys, så du letar efter en symbolfråga, ”avbruten behandling”. Sedan gör du den till magiskt bevis för skuld, självinsikt och framtida faderskap. Det är inte juridik. Det är lynchlogik med terapivokabulär. Och jag har inte kollat i hans bok efter svar. Gör det själv.

En kriminalvårdsinsats kan avbrytas av många skäl. Det bevisar inte på något sätt att utredningen var korrekt, att mammans uppgifter var opåverkade, att barnens vilja är fri från påverkan eller att umgänge med stödperson vore farligt.

Det du egentligen gör är att hela tiden fegt flytta fokus från det obekväma, bevisningen, alternativa hypoteser, myndigheternas passivitet och varför mindre ingripande lösningar stoppades.

Barnets bästa avgörs inte någonsin genom att du kräver offentlig botgöring av pappan. Det avgörs genom konkret riskbedömning, opartisk utredning och tryggt prövad kontakt.

Du avslöjar alltså inte pappan. Du avslöjar din egen elaka och ojämställda bekräftelsebias.

Det finns ingen obekväm bevisning. Varken i H's bok eller i dina inlägg.

Din analytiska förmåga lyser med sin frånvaro i det här ämnet. Möjligtvis pga att egna liknande upplevelser får det att spinna i skallen när du försöker intellektualisera något som är fött ur kaos.

Tror inte du och H är särskilt bra för varandra ärligt talat.

Det sorgliga är inte bara att en pappa krossas. Det sorgliga är att barnen förlorar halva sitt ursprung i onödan medan vissa vuxna elakt låtsas kalla det för skydd.

Mamman formar berättelsen med sina falska anklagelser. Pseudonymer som Cinmik förstärker den. Myndigheter och media luras att se bara en sak, förövare och offer. Men barn är inte hjälpta av drevlogik. De behöver trygghet, sanning och rätt att älska båda sina föräldrar utan skuld.

När varje fråga om bevisning, påverkan och umgängessabotage avfärdas som ”bristande självinsikt” blir pappans förtvivlan osynlig och barnens lojalitetsfängelse permanent.

Det skadar också verkligt utsatta för familjevåld. När skyddssystem används som vapen blir myndigheter räddare men sämre, media försiktigare men blindare, och de kvinnor och barn som faktiskt lever i fara riskerar att mötas av mer misstro.

Det här är inte omsorg, rättvisa eller jämställdhet. Det är en vuxens hämnd och konflikt som barnen får betala för.

Det finns ingen drevlogik i förövare och offer.

Och nej - det är inte rättvist mot barnen att deras pappa visade sig vara en förövare.