Citat:
Homo sapiens har funntis i några hundra tusen år. Människoarter har funnits i flera miljoner år om du jämför att människan har existerat i ett dygn på det stora hela så är det dygnets sista sekund eller sekunder där hela vårat liv inte har gått ut på att springa på steppen och leta mat.
Mat har ALLTID varit något som människan har fått kämpa för att få tag på tillräckligt för att inte svälta ihjäl.
Ja! Svällt är människans normalläge.
Det är därför vi har en så oerhört lätt för att lagra överskott.
Den förmågan har gjort att människan har undvikit att svälta ihjäl eftersom vi historiskt sätt inte har hittat mat varje dag. Långt därifrån. Så den här förmågan, att lätt kunna lägga på oss extra energi snabbt att ha som reserv till dom kommande dagarna när man kanske varit utan mat har istället för att vara en livräddare blivit ett snabbt sätt att äta ihjäl oss.
Lägger vi sen till våran genetiska kod att vara sugna på snabb energität mat som är lätt att lagra (fett och socker) så kan det inte bli annat än problem med det morderna samhällets konstant tillgängliga smörgåsbord.
Nä man blir inte tjock av att äta fett.
Man blir tjock av att äta mer än man förbränner.
Du säger ju att du inte räknar kalorier.
Om du skulle göra det så skulle du se att viken hippsterdiet du nu än kör så är det energibalans du ligger på om du står du still i vikt.
Ät exakt det du äter och tryck i dig ett smörpaket till om dan, om du inte går upp i vikt då så... ja det finns inte, du går upp i vikt såklart.
Med åren så blir man, som du förmodligen vet väldigt duktig på att veta vad man stoppar i sig. Det går på rutin.
Jag är ingen fitnessfjolla men med åldern så drar jag mig för att lägga på mig onödiga kalorier.
Jag håller mig på ett stabilt sätt att äta och en stabil progression.
Ett tag var jag MANISK på att kunna bänka min dubbla kroppsvikt och fortfarande ha magrutor.
Där var man vältränad tyckte jag.
För att klara det gick det åt en beskärd del kolhydrater. En hel del av dom var snabba kolhydrater vid rätt tillfälle.
Det gick inte att orka med träningen som krävdes för att hålla mitt mål annars.
Då är det väldigt bra att räkna kalorier.
Så exakt det går.
Nu är jag äldre, inte lika ytlig och fjollig, väger mer och är starkare på många övningar.
Tyvärr så börjar jag få lite ont här och där av att alltid lyfta hyfsat tungt.
Jag är snart 44 och att bänka över 200 (är bara 174cm) med stora magrutor känns inte viktigt.
Eller så säger jag så för att jag inte klarar av det kanske 😅
Jag vet inte ens vad diskussionen började med men jag tycker definitivt är man nybörjare, har svårt att gå ner (eller upp) i vikt så är mitt tipps fortfarande och kommer alltid vara: välj en diet som passar dig. Ät vad du vill för den delen.
Men håll proteinet högt och räkna kalorier. För om man sitter fast och inte förstår varför vikten står still så är det för att man överskattar eller underskattar antalet kalorier man får i sig.
Mat har ALLTID varit något som människan har fått kämpa för att få tag på tillräckligt för att inte svälta ihjäl.
Ja! Svällt är människans normalläge.
Det är därför vi har en så oerhört lätt för att lagra överskott.
Den förmågan har gjort att människan har undvikit att svälta ihjäl eftersom vi historiskt sätt inte har hittat mat varje dag. Långt därifrån. Så den här förmågan, att lätt kunna lägga på oss extra energi snabbt att ha som reserv till dom kommande dagarna när man kanske varit utan mat har istället för att vara en livräddare blivit ett snabbt sätt att äta ihjäl oss.
Lägger vi sen till våran genetiska kod att vara sugna på snabb energität mat som är lätt att lagra (fett och socker) så kan det inte bli annat än problem med det morderna samhällets konstant tillgängliga smörgåsbord.
Nä man blir inte tjock av att äta fett.
Man blir tjock av att äta mer än man förbränner.
Du säger ju att du inte räknar kalorier.
Om du skulle göra det så skulle du se att viken hippsterdiet du nu än kör så är det energibalans du ligger på om du står du still i vikt.
Ät exakt det du äter och tryck i dig ett smörpaket till om dan, om du inte går upp i vikt då så... ja det finns inte, du går upp i vikt såklart.
Med åren så blir man, som du förmodligen vet väldigt duktig på att veta vad man stoppar i sig. Det går på rutin.
Jag är ingen fitnessfjolla men med åldern så drar jag mig för att lägga på mig onödiga kalorier.
Jag håller mig på ett stabilt sätt att äta och en stabil progression.
Ett tag var jag MANISK på att kunna bänka min dubbla kroppsvikt och fortfarande ha magrutor.
Där var man vältränad tyckte jag.
För att klara det gick det åt en beskärd del kolhydrater. En hel del av dom var snabba kolhydrater vid rätt tillfälle.
Det gick inte att orka med träningen som krävdes för att hålla mitt mål annars.
Då är det väldigt bra att räkna kalorier.
Så exakt det går.
Nu är jag äldre, inte lika ytlig och fjollig, väger mer och är starkare på många övningar.
Tyvärr så börjar jag få lite ont här och där av att alltid lyfta hyfsat tungt.
Jag är snart 44 och att bänka över 200 (är bara 174cm) med stora magrutor känns inte viktigt.
Eller så säger jag så för att jag inte klarar av det kanske 😅
Jag vet inte ens vad diskussionen började med men jag tycker definitivt är man nybörjare, har svårt att gå ner (eller upp) i vikt så är mitt tipps fortfarande och kommer alltid vara: välj en diet som passar dig. Ät vad du vill för den delen.
Men håll proteinet högt och räkna kalorier. För om man sitter fast och inte förstår varför vikten står still så är det för att man överskattar eller underskattar antalet kalorier man får i sig.
Jag förstår hur du tänker. Jag tycker också människor överlag bör ha god kostlära då det är en förutsättning för att göra fördelaktiga val. Oavsett om man gymmar eller inte.
Angående människan så tycker jag du generaliserar och jag gissar att du killgissar. Du bortser från att kroppen har mekanismer för att signalera mättnad i ditt resonemang så därför tror jag din bild av kroppen och revolutionen kanske är en aning faburiserad .
Alla kan välja att testa att tex äta enbart kött och ägg under en månader med fri tillgång och upptäcka att man är proppmätt och ändå går ner i vikt. Då kan man utgå från den erfarenheten och läsa om varför det är så. Enda anledningen att jag väger maten är för att jag är rädd för att äta för lite, inte för mycket! =)
Jag tror intr du är ensam om att känna av skavanker i våran ålder. Jag gör det också och jag tycker mig se att det är ganska vanligt bland kroppsbyggare att de drar ner eller slutar som kroppsbyggare. När jag nämner det för någon som är 70 år på gymmet så skrattar de bara och säger typ "vänta bara tills du blir lika gammal som jag". =)
Om man vill hålla igång med fysiskt träning många år behöver man nog gå utanför sin komfortzon. Jag tränar helt annorlunda numera med ganska mycket träning för rörlighet. Under de flesta är var det bara att köra 5min uppvärming på någon kinditionsmaskin och sen var kroppen redo att kötta. Men det är inte riktigt så upplever jag det.
.