Att känna sig tvingad till självmord

har varit på samma ställe och jobbar på det
välkommen den obligatoriska livskrisen
finns en del terapigrupper i städer, även na och aa
googla om det finns gratisterapi, typ från psykologstudenter
gå gärna med i aktivitet/sportgrupp pokemongo, brädspel, discgolf är härliga människor
även studieförbund, folkhögskola
passa på nu i sommar då finns andra möjligheter
gå 1h per dag, se över din diet
inse att samhället är dysfunktionellt
det svåraste av allt, hitta nåt att se fram emot nästa vecka
vad som helst, lyxig middag, se en gammal film, spela tv spel
planera inför midsommar, finns många "öppet midsommarbord"

egentligen är terapi nr 1 2 och 3 men det kan vara svårt att hitta bra sådan
svårt att ge terapi här men en enkel sak är att ersätta borde måste med gillar vill ska
"jag kan ha fel", lita inte 100% på dina tankar
lyssna på dina goda inre röst, inte den som skäller och hunsar dig
le i spegeln


https://www.reddit.com/r/sweden/comments/16q6dgt/tips_p%C3%A5_hur_man_tar_sig_ur_depression_och/
https://www.reddit.com/r/sweden/comments/2f4gox/hur_hanterar_ni_depression/
https://www.reddit.com/r/sweden/comments/11832gl/seri%C3%B6s_hur_tar_man_sig_ur_isolering_och_depre ssion/

vi är på nån mysko semester här på jorden
ibland börjar det "ösregna" och det känns hemskt och blött
då måste man fokusera att komma på "torra fötter"
usch låter hemskt men jag är flashbackare inte författare

finns två klistrade trådar här ovan att läsa

Haha ja, vad kan man annat göra än att le och skratta? Det är som det är, alltihop.

Det kanske dummaste jag någonsin hört var ett tips jag fick från en sjuksköterska (och alla älskar ju att få tips från vårdpersonal som själva aldrig mått dåligt!) När jag satt och ältade och klankade ner på mig själv så skulle jag föreställa mig denna rösten som något fånigt istället. Det lät så korkat att jag tvungen att prova - och det fungerade till min förvåning mycket bättre än förväntat.

Så varje gång jag "återfaller" i självhat så ser jag per automatik 'Evil Monkey' från 'Family guy' stå och peka på mig och uttala svadan av ord. Det går liksom inte att ta på allvar

Det första du behöver inse är att du inte kan eller ska försöka det här på egen hand, det är trots allt psykiatrin som har bäst kunskap och de enda som har möjligheten att hjälpa dig ur självmordstankar.

Det är inte meningen att man ska känna som du gör och det är tillståndet med självmordstankarna som är problemet, inte att du lever. Fokusera på att lösa rätt problem.

Skickar en kram.

Kackerlacksdisco! I’m in! Jag tar med mig tequilan


Smart

Kom igen nu TS, samla på dig 50 inlägg och dra iväg ett PM! Du har ju hela sommaren på dig!

(Sorry, lite mörk humor )

Du är psykiskt sjuk. Det finns hjälp att få. Snälla sök hjälp. Det kanske är jobbigt ett tag men så är livet. Genom att utstå det jobbiga blir du stark. Ge inte upp. 🙏

Du får ju utveckla vad som är anledningen till att du börjat fundera över ditt existensberättigande. Gissar att anledningen till att du skriver här är ett rop på hjälp och att du vill ha råd.
Det kommer du nog få här, men det innebär att du som sagt får utveckla din situation.
Du är ju anonym här så skriv så kommer det lösa sig.

(Hoppas innerligt den träffade rätt. Annars så tycker jag att du samlar på dig 50 inlägg och läser lusen av mig…)

Håll ut! Nu vet jag inte hur din familjesituation ser ut, men tänk på dina medmänniskor. Jag vet att man glömmer bort dom när man mår på det där viset.
Försök att leta rätt på dina goda och fina egenskaper. Plocka fram dom och agera på dom.
"Gör du gott så mår du gott"

förlåt men det är lite som att säga till en fisk i öknen att hitta vatten
de flesta vuxna har typ inga nära relationer, så då är det naturligt att vi mår så här

Finns det folk i din närhet?
Självmord skadar tyvärr andra väldigt mycket. Kan du inte dra till Thailand å göra nåt helt annat?

Vänta ut en naturlig död. Livet kanske vänder.
Du fick ett enda liv. Synd att kasta bort.


Självmord är helt värdelöst för de efterlevande.

Ja men fisken behöver vatten för att överleva

Det jag vill få fram är att det man letar efter är det man ser.

När man mår på det där viset, vilket många gör så fastnar man i dom negativa tankarna och spiralerna neråt. Det blir bara mörkare och mörkare och man får tunnelseende. Man ser bara dom dåliga sakerna
Det är inte lätt men någonstans så måste man komma ihåg att man är en bra människa i grunden och att man betyder något för någon. Börjar man leta efter dom är det lättare att se dom helt enkelt

Jag skulle vilja påstå att större delen av vuxna har en nära relation någonstans.
Föräldrar/partner/barn/kollegor o.s.v har den större delen av vuxna befolkningen.

Detta är såklart ingen exklusiv lösning på en mående, det är helt av avvägt till personens förutsättningar och det är mycket annat som måste komma till rätta också.

Men det kan vara något som kanske kan göra det lite lättare för TS iallafall och jag bidrar med det jag kan utifrån mina erfarenheter