Att känna sig tvingad till självmord

Jag vill egentligen inte ta livet av mig, men har kommit till en punkt i livet där det nu känns helt oundvikligt. Jag ser ingen annan väg ut längre. Samtidigt tar det emot så mycket att tänka så illa som jag gör om mig själv och hur jag måste göra det för att få sluta på allt. Ser inte mig själv som en bra människa, trodde alltid att jag var det förut.

Köpte rep idag, grinade hela vägen hem för jag vill ju egentligen inte men det måste bli så. Ändå så är det enda som lindrar ångesten att planera. Just nu är planen till sensommaren.

Har ingen i närheten att prata med, skäms för mycket. Har kontakt med psykiatrin men kan ju inte prata med dem heller då det bara hade lett till LPT. Har varit inlagd förut och det späder bara på självhatet ännu mer, mår också sämre av att behöva pausa livet och all stress som det innebär.

Vad gör man ens?

Tack! Ja, fick också en magkänsla angående trådstarten.


Oändligt lättare, tyvärr (när man är på den plats TS är).

Nej, det är det inte.

Det är lättare att ge livet en ny chans
Någon måste bara påminna TS att den möjligheten faktiskt finns, som jag precis gjorde.

Nu vänder vi blad (om TS lever)
Och så börjar vi i ena änden och små små steg i rätt riktning.

Det du inte tycker om att du gör, gör du inte om. Och det du tycker om med dig själv, fortsätter du med. Tillslut har du en ny personlighet som du tycker om, och plötsligt är du din bästa vän och då vänder livet men du måste ju börja gå i rätt riktning, göra en förändring annars KAN inget förändras.

Det är depression som talar.
Det är därför du känner tvång .
Sök genast hjälp och få ner depressionen.

Jo, tyvärr är det så. Har man hamnat djupt nere i ett svart hål - om man en gång passerat händelsehorisonten - då ser man endast en framtid som möjlig, där och då. Och det är rakt in i singulariteten, till intigheten.

Det är det som är kruxet: när man behöver hjälpen som allra mest är man som allra minst benägen att be om den. För man tänker inte logiskt.

Låt oss hoppas att TS kan ta sig ur djupet - jag håller tummarna!

Läs TS trådstart igen.
Personen vill inte dö

Men känner att han/hon måste det för att personen inte hittar lösningar, så jag ger förslag.

Jag vill egentligen inte ta livet av mig, men har kommit till en punkt i livet där det nu känns helt oundvikligt. Jag ser ingen annan väg ut längre. Samtidigt tar det emot så mycket att tänka så illa som jag gör om mig själv och hur jag måste göra det för att få sluta på allt. Ser inte mig själv som en bra människa, trodde alltid att jag var det förut.

Köpte rep idag, grinade hela vägen hem för jag vill ju egentligen inte men det måste bli så. Ändå så är det enda som lindrar ångesten att planera. Just nu är planen till sensommaren.

Har ingen i närheten att prata med, skäms för mycket. Har kontakt med psykiatrin men kan ju inte prata med dem heller då det bara hade lett till LPT. Har varit inlagd förut och det späder bara på självhatet ännu mer, mår också sämre av att behöva pausa livet och all stress som det innebär.

Vad gör man ens?

Det ville inte jag heller, men jag såg ingen annan utväg. Men jag tror inte vi förstår varandra, så det är nog bäst att avsluta här och fokusera på trådstarten.

Edit:
TS verkar ha loggat ut, men kämpa på! Försök öppna upp dig för någon medmänniska, precis som du gjorde här för oss. Det finns hjälp och det finns en framtid

Och du lever!

Vill man inte dö, så överlever man.
Nu är vi två survivors, snart är vi 3 med TS!
Håller tummarna att vi får en uppdatering imorgon. Eller framöver och att personen sökte hjälp.

Ja, hoppas det kommer en uppdatering imorgon - håller tummarna 🙏