Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

Mammans konfliktlinje?

Det är pappan som begått våldsbrott här vilket spiller över på barnen.

Att han dessutom saknar självinsikt gör honom än farligare.

Inte undra på att du hatar kvinnojourer och fnyser åt mansjourer. De är de som får möta offer till såna här störda narcissister.

Du avslöjar metoden perfekt.

Först gör du domen till evig identitet, “våldsbrottsling”. Sedan gör du varje försök till kontakt till “bristande självinsikt”. Sedan gör du varje granskning av mamman till konstigt “hat mot kvinnojourer”. Det är inte argument. Det är vänstermoralisk stämpling i tre steg.

Sakfrågan kvarstår obesvarad. Om kontakt via tredje part varit möjlig eller beslutad, varför har den inte fungerat? Vem har avvisat neutrala mellanhänder? Mamman. Vem har tjänat på att barnens relation till pappan frusit fast? Mamman hämnd och dagliga poserande på TikTok för att dölja…

Att brott mot en förälder kan skada barn är sant. Domarna upprepar att barnen inte märkt något av mammans BDSM-hobby. Och det bevisar inte att all framtida, kontrollerad vanlig kontakt är skadlig. Barnperspektiv kräver konkret riskbedömning, inte korkad könsideologisk livstidsdom.

Och amatördiagnosen “störd narcissist” visar bara att du saknar juridiska argument. När sakfrågan blir svår går du till psykiatrisk smutskastning. Som vanligt.

Det är exakt så umgängessabotage skyddas: kalla blockeringen omsorg, kalla pappans sorg farlighet, kalla barnens isolering vilja.

Innan kontakt ska kunna ske via tredje part så behöver pappan visa på förändring och bättring.

Men för det krävs självinsikt.

Så länge det inte finns en dom om umgänge så finns det absolut inget umgängessabotage.

Du flyttar målstolparna igen.

Först var elaka argumentet att pappan ju var dömd. Så han skulle aldrig få se sina barn mer i livet, tycker du som könsaktivist. Nu räcker inte det – nu kräver du dessutom högfärdigt “självinsikt” och “förändring”. Men vem avgör när den nivån är uppnådd? Mamman? Du? TikTok? Bara snack..

Det är just därför rättsstaten bygger på konkreta riskbedömningar och faktiska omständigheter, inte på dina vänstermoraliska känslobedömningar utan slut. Ren elakhet.

Dessutom bortser du från att hovrätten friade från största huvuddelen av de allvarligaste sexualbrottsanklagelserna och kraftigt sänkte straffet. Det visar att bevisningen var betydligt mer komplicerad än den svartvita bild du försöker låtsas sälja.

Du svarar fortfarande inte på huvudfrågan, varför har neutrala kontaktvägar och tredje part inte fungerat? Varför ska barn förlora en förälder för resten av livet utan en fortlöpande individuell prövning?

Att ständigt höja ribban för återförening kan i praktiken bli ett permanent umgängeshinder. Då riskerar “barnets bästa” att förvandlas till ett argument för ett livslångt avskärande i stället för en skyldighet att, när det är möjligt och säkert, hjälpa barnet att bevara relationen till båda sina föräldrar. Det är barnens rätt. Inte mammans hämnd för att pappan valde att lämna efter alla hennes otroheter och poly-BDSM.

Precis.

Senaste tingsrättsförhandlingen ang vårdnaden avslog H’s begäran om umgänge med barnen. Den domen gäller och inget umgängesssbotager finns

Varför slutfördes inte behandlingen på anstalten?

Märkligt val om man har som mål att få vara delaktig i barnens liv igen.

Barnens rätt till sin pappa försvinner inte för att en dom konstaterar ett redan förstört läge. Den avgörande frågan är hur kontakten förstördes.

Om mamman vägrar neutrala kontakter för barnen via tredje part, hon matar barnen med spelad rädsla och hon använde kontaktförbudet som teater för att göra all kontakt omöjlig, då är det inte barnperspektiv. Det är umgängessabotage med skyddsspråk. Åklagaren upptäckte detta och förnyade inte kontaktförbudet. Mamman forsätter med sin hatkampanj nu flera år efteråt. Hon tjänar pengar på att spela offer.

Den lilla stadens myndigheter verkar ha gjort det klassiska felet, naivt accepterat mammans berättelse, förväxlat barnens numera påverkade avstånd med fri vilja och sedan låtit tiden arbeta mot pappan.

Barn har rätt till skydd. Men de har också rätt att inte förlora en älskad bra förälder genom mammans hämnd, passiva myndigheter och feg lokal inkompetens.

Det är fadern som förstört möjligheten till umgänge din envisa åsna.

Faderns ego står i vägen för umgänge eftersom han vägrar inse att han behöver hjälp att arbeta med sig själv innan umgänge kan komma på tal.

Faderns oförmåga och avsaknad av självinsikt fortsätter förstöra och stå i vägen för en möjlighet till umgänge.

Nej, du upprepar samma undanflykt i ny form.

”Pappans ego” och ”brist på självinsikt” är inte alls bevis. Det är dina hemmasnickrade psykologiserande och elaka etiketter som gör att du slipper svara på sakfrågan, varför fungerar inte tredjepartskontakt, vem blockerar neutrala lösningar för barnens bästa och varför analyseras inte barnens avstånd som möjlig grym påverkan?

Om behandling behövs kan den villkoras. Om risk finns kan kontakt ske stegvis, skyddat och via tredje part. Men din elaka modell är inte riskhantering. Den är permanent uteslutning, pappan måste först erkänna din påhittade berättelse, annars ska barnen förlora honom i hela sitt liv

Det är ett fult maktspel. Du gör mammans linje till måttstock för ”självinsikt” och barnens isolering till bevis för att isoleringen var rätt.

Barnperspektiv kräver konkret prövning. Inte karaktärsdomar, amatörpsykologi och en evigt flyttad ribba. Pga att du är orättvis, grym mot barn och mycket uppblåst och ojämställd.

Det är inte "min påhittade historia" att fadern utsatt modern och dömts för våldtäkter, grov kvinnofridskränkning och koppleri.

Ditt "fulknep" är att tippa på tå förbi verkligheten till en bubbla där det handlar om en liten konflikt från mammans sida med umgängessabotage mm.

Varför fullföljde inte pappan behandlingen på anstalten?

Var det pga att han inte ansåg sig behöva den? Att han ansåg sig vara en god förälder?

Du flyttar återigen fokus.

Ingen har alls förnekat att det finns domar. Frågan är vad de faktiskt bevisar om barnens framtida rätt till sin pappa och om alla möjligheter till trygg kontakt verkligen har prövats. Inget.

Du använder ett klassiskt cirkelresonemang: eftersom pappan är dömd måste han sakna självinsikt, och eftersom han saknar självinsikt ska ingen kontakt ske. Då blir “självinsikt” ett rörligt mål som aldrig kan uppnås. Sånt gillar du. Pompöst elakt.

Frågan om behandlingsprogram är dessutom inte alls ett svar på varför kontakt via neutral tredje part inte fungerar eller varför barnens rätt till båda sina föräldrar skyddas på ett mindre ingripande sätt.

Om du som utomstående bestämmer och menar att nån sorts behandling är avgörande får du också visa vilket rättsligt beslut som gjort fullföljd behandling till ett absolut villkor för all framtida kontakt med barnen. Inget sådant är aktuell. Annars är det just bara din egen elaka värdering. Igen. Och igen.

Barnperspektiv handlar om proportionerliga riskbedömningar och stegvis återuppbyggnad när det är möjligt, inte om livslång uteslutning genom vänstermoraliska etiketter och ständigt nya krav som aldrig tar slut.

Det behövs ingen tredje part då pappan inte har rätt till umgänge.

Har inte pappan någon verklig vän som kan förklara verkligheten för honom?