Du avslöjar metoden perfekt.
Först gör du domen till evig identitet, “våldsbrottsling”. Sedan gör du varje försök till kontakt till “bristande självinsikt”. Sedan gör du varje granskning av mamman till konstigt “hat mot kvinnojourer”. Det är inte argument. Det är vänstermoralisk stämpling i tre steg.
Sakfrågan kvarstår obesvarad. Om kontakt via tredje part varit möjlig eller beslutad, varför har den inte fungerat? Vem har avvisat neutrala mellanhänder? Mamman. Vem har tjänat på att barnens relation till pappan frusit fast? Mamman hämnd och dagliga poserande på TikTok för att dölja…
Att brott mot en förälder kan skada barn är sant. Domarna upprepar att barnen inte märkt något av mammans BDSM-hobby. Och det bevisar inte att all framtida, kontrollerad vanlig kontakt är skadlig. Barnperspektiv kräver konkret riskbedömning, inte korkad könsideologisk livstidsdom.
Och amatördiagnosen “störd narcissist” visar bara att du saknar juridiska argument. När sakfrågan blir svår går du till psykiatrisk smutskastning. Som vanligt.
Det är exakt så umgängessabotage skyddas: kalla blockeringen omsorg, kalla pappans sorg farlighet, kalla barnens isolering vilja.
Citat:
Ursprungligen postat av
cinmik
Mammans konfliktlinje?
Det är pappan som begått våldsbrott här vilket spiller över på barnen.
Att han dessutom saknar självinsikt gör honom än farligare.
Inte undra på att du hatar kvinnojourer och fnyser åt mansjourer. De är de som får möta offer till såna här störda narcissister.